Missionsförbundaren Erika Cyrillus Olsson diskuterar i Dagen om hur brudar bör vara klädda vid vigselgudstjänsten. Hon tar fasta på vad etikettexperten skrivit om brudklädsel:”Ständigt tjatar jag i mina svar och i mina böcker om att brudar och gäster måste skyla urringningar och bara armar i kyrkan. Men många kvinnor
anser att de har rätt att visa sig kraftigt ringade i kyrkan. Den historielösa generationen har bristande insikt om vad kyrkorummet är.”
Själv tror jag inte att Gud bryr sig om hur vi ser ut. Jag tror han välsignar oavsett om vi har urringade klänningar eller inte. Jag tror inte utseende har någon betydelse.
Men Ribbing går vidare och menar att skulden ligger på
”dom mesiga prästerna som inte kan säga till brudarna att de ska skyla bröst och
armar under den korta stunden i kyrkan. Man kan verkligen önska att
prästerskapet inte vore så undfallande utan förklarade för de blivande brudparen
att det är fel att även under själva vigselakten framstå främst som sexobjekt.”
Jag menar inte att man kan klä sig hur som helst i ett offentligt rum. Men än så länge har väl gränsen knappast överskridits i vigselsammanhang.
Viktigare är det att sluta se kvinnor som sexobjekt, vilket Erika och Magdalena uppenbarligen gör. Själv ser jag inte någon människa som ett sexobjekt. Jag tror heller inte att bröllopsgästerna ser bruden som ett sexobjekt.
Vad ska jag göra då? Skriva vuxna människor på näsan hur dom ska klä sig på sitt livs viktigaste dag?
Eller ska jag stå beredd och dra på dom burka i vapenhuset?
