Jag har fått ett mail med en fråga och uppmaning. Citerar, kommenterar och bollar vidare till den som vill fortsätta tänka.
Vad är kyrkans identitet och finns det idag någonting som kan kallas "kyrkans lära" eller är det upp till varje präst eller biskop eller medlem att själv hitta på och förkunna det man anser vara "läran"?
Kan kyrkan omfatta en evangelisk luthersk tro och samtidigt omfatta Spongs teologi? Var går gränsen för vad som är kristen tro? Finns det några sådana gränser, och i så fall - vem definierar dem? Och med vilken grund? Är det som KG Hammar har sagt att man inte behöver tro på något särskilt för att vara kristen, eller är det så att den apostoliska trosbekännelsen är ett ramverk inom vilket man kan ha olika uppfattningar i olika frågor, men utanför vilken man inte längre kan sägas omfatta den apostoliska tron? Vad är den kristna trons kärnfrågor som vi inte kan kompromissa med (om det nu finns några sådana vilket är tveksamt om man skall tro KG) och vad är mindre centrala frågor där man kan ha olika uppfattning och ändå vara inom ramen för den världsvida kyrkans katolicitet (allmännelighet)?
Jag är inte så värst insatt i vad biskop John Shelby Spongs teologi, men det borde jag kanske vara. Hittade några punkter förmedlade av Rune Imbergsom jag hoppas stämmer. I stora drag är min synpunkt att Spong ar en väldigt fri tolkning av vad den kristna tron innebär, men i vissa fall håller jag med honom.
1. Det traditionella sättet att tala om Gud är föråldrat och meningslöst.
Det beror väl helt på vad "det traditionella sättet" är. Talet om Gud kan i sig aldrig vara föråldrat eller meningslöst.
2. Eftersom man inte kan tala om Gud i traditionella, ”teistiska”, termer är det nonsens att förstå Jesus som Guds Son (”inkarnationen”). Kyrkans traditionella lära om Jesus (kristologin) är bankrutt.
Håller inte med.
3. Bibelns lära om Guds perfekta och fullbordade skapelse, som sedan förstördes genom ett syndafall, är i ljuset av darwinismen ren mytologi, därtill rent nonsens.
Jag bryr mig inte om exakt hur världen kom till. Jag bryr mig om att Gud skapade den, vi förstör den, men Gud håller koll på oss ändå. En gång ska allt bli bra. (apokástasin pantón.)
4. Jungfrufödelsen är biologiskt orimlig; därmed är det omöjligt att tala om Jesus som gudomlig.
För Gud är allting möjligt.
5. Efter Newton är det omöjligt att tala om undren som en realitet.
Dom under jag har upplevt är verklighet.
6. Kristi försoningsdöd på korset är en barbarisk idé som baseras på primitiva gudsföreställningar. Den måste därmed förkastas.
7. Jesus har i och för sig ”uppstått”, men det handlar inte om en fysisk uppståndelse som ägt rum i den mänskliga historien.
8. Jesu himmelsfärd förutsätter en syn på universums struktur som inte kan förenas med en post-kopernikansk rymdålder.
Håller inte med.
9. Det finns ingen uppenbarad, objektiv och evig etik.
Det tror inte jag heller.
10. Bön kan inte riktas till en gudomlig makt som handlar i den mänskliga historien.
Johoodå.
11. Hoppet om det eviga livet måste för alltid skiljas från tanken på straff och förtjänst.
12. Alla människor utgör Guds avbild. Därmed får ingen bli förkastad eller diskriminerad på grund av ras, kön, sexuell läggning eller dyligt.
Håller med.
Om man kan vara evangelisk/luthersk troende och omfatta Spongs teologi: Jag anser att det viktiga är Jesu liv, död och uppståndelse. Det kan vi inte kompromissa bort. Frågan om Gud som skapare sätter jag inte i samband med darwinismen, eftersom den inte svarar på meningsfrågan. Etiken bär kulturella och tidsmässiga spår och det måste den få göra. Vi ser också inom bibeln hur uppfattningar ändras. Biskoparna har läroansvar. Prästerna ska hålla sig inom ramen. Vad som har fallit utanför ramen har vi sett: omdop, dopvägran, vigas i ett annat samfund...men vad jag kan dra mig till minnes just nu har väl ingen blivit "avkragad" pga sin teologi - rätta mig om jag har fel. Det är kanske snarare så att man själv väljer att inte vara präst längre om man känner att man är för långt bort från biskoparnas och kyrkomötets uppfattningar.
