Första dagen på kursen är över. Konfirmander med fysiska, intellektuella och neuropsykiatriska funktionshinder. Jättebra inledning med Annika Broman. Köttbullar och dillpotatis till lunch. (Ingen dessert.) Föredrag/samtal på eftermiddagen med Arne Fritzon, TD och cp-skadad. Intressanta perspektiv, men jag hängde inte riktigt med i resonemanget hela tiden. Att se funktionshindrade gör att vi påminns om sårbarheten i oss själva. Hm, men den känner jag oavsett om jag ser en funktionshindrad eller inte.
Viktig lärdom: Det gör ingenting om man inte är bäst hela tiden.
