Läst: Evangelium för gudlösa av Erik Aurelius


När ett stift får ny biskop, så ska han eller hon enligt traditionen skriva ett herdabrev. Programförklaring, eller teologiskt självporträtt. Vad vill vår nye biskop? Vad tänks? Vad tycks? Vad kan vi förvänta oss av kommande prästfortbildningar?

Skara stifts nye biskop Erik Aurelius var professor i biblisk teologi innan han blev biskop, och det märks i herdabrevet. Boken är inget annat eller mer än lärobok i Nya testamentets exegetik, på baskursnivå. Prästerna, som kanske främst förväntas läsa boken, har alla mer eller mindre färska teol-kander, så det är inget nytt som presenteras. Det är inte meningen heller, visar det sig.

Jag blir faktiskt lite stolt. Erik Aurelius visar på centrum - Nya testamentet. Han tycker att teologi är viktigt, och det stärker oss som teologer. Våra fackkunskaper betyder något. Efter de senaste årens händelser i svenskt kyrkoliv har det åter visat sig att de teologiska och exegetiska grundkunskaperna är viktiga, eftersom texternas ska tolkas och översättas. Evangeliets budskap är tidlöst, men evangeliet i sig har ingen tidlös form. Det riktas alltid till människor - just i den tid där människorna befinner sig.
Genomtänkt teologi och förkunnelse stärker Svenska kyrkans varumärke.

Första kapitlet är det mest personliga. Här finns Erik Aurelius analys av tidsandan (prestationskrav och stress) och hur människorna mår (dåligt) och lösningen är att Gud ger oss gåvan som är viktigare än något annat: Gud gör den gudlöse rättfärdig.

Titeln på boken har jag fortfarande svårt att ta till mig. Erik Aurelius poäng är att evangeliet är villkorslöst. Gud gör den gudlöse rättfärdig. Jag undrar ändå vad titeln signalerar till läsaren. Jag vill tänka att ingen människa är gudlös, dvs befinner sig utanför Guds sfär.

Villkorslösheten ställer ändock krav. Erik Aurelius undrar om det inte är förödmjukande att leva på nåden och räkna sig till mindre ansedda sällskap. Jo, men det är befriande också, eftersom risken för högmod minskar. Gud bryr sig också om hur vi behandlar varandra, eftersom människorna omkring oss har behov.

"Om man litar på att man är älskad, att man är Guds ögonsten, så blir man inte därigenom slö och likgiltig. Tvärtom, jag blir fri att uträtta allt möjligt, visserligen inget jag själv behöver för att få beröm, men sådant som min omgivning behöver. --- Det finns bara gärningar som är bra för andra människor och gärningar som är dåliga för andra människor.---"

Man kan önska att det är så enkelt. I verkligheten är det fortfarande så att vi behöver lära våra barn att hjälpa tanter över vägen, men lära dom att inte slåss. Om man fördjupar sig i de etiska resonemangen finner man också att det inte allt är lätt att svara på frågan om vilken handling som är bra eller dåligt för vilka. Konsekvensetik? Regeletik? Dygdetik? Utilitarism?

Nu har jag repeterat evangeliernas tillkomsthistoria och budskap. Återstår att läsa vidare och samtala. Jag önskar att Erik Aurelius publicerar sig snart igen, och då vill jag läsa mer om vad som rör sig i biskopens egen hjärna - can´t wait!

Boken är utgiven 2005 på Verbums förlag. ISBN: 91-526-4714-5. Beställ på Verbum.nu.

Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...