Trollhättan är en vacker stad. Stadskärnan, fallen, kanalen. En riktig idyll som ondskans klor ändå inte kunde hålla sig ifrån. Den 14 augusti 1993 brände några tonårskillar med främlingsfientliga kopplingar ner moskén. Den är sedan länge uppbyggd igen, men minnena väcks till liv varje gång en moské utsätts för skadegörelse.
I torsdags var det dags igen för ett vedervärdigt brott som av polisen redan betecknas som hatbrott. En man beväpnad med kniv marscherar in i Kronans skola och hugger med dödlig utgång.
Samtidigt kommer rapporter om mordbrand på asylboenden. Munkedals asylboende som brändes i veckan ligger inte långt från Trollhättan. På obskyra diskussionsforum på nätet uppmuntras till fler mordbränder i moskéer och asylboenden och det ges detaljerade tips på hur en gör för att orsaka så stor skadegörelse så mycket.
Är det en reaktion på att så många svenskar faktiskt tagit uppmaningen att öppna sina hjärtan på allvar enligt förre statsministerns devis, säkert påverkade av bilderna från tv på döda barn och flyende familjer till fots genom Balkan?
De människor som inte vill ha fler flyktingar till Sverige, kan de inte nöja sig med att i demokratisk ordning rösta på ett part som överensstämmer med dessa idéer?
Hatbrott handlar om att motivet till brottet kan härledas till förutfattade meningar om andra människor tillhörande grupper inom bland annat etnicitet. Hudfärg spelar tydligen roll för en del människor som menar att det är okej att kränka, mörda, bränna någon bara för att hen ser annorlunda ut jämfört med sig själv.
Att det strider mot mänskliga rättigheter och mot de grundläggande värderingarna i samhället om allas lika värde är ingenting som bekymrar dessa gärningsmän.
Politiker talar om att vi sluter upp kring demokratin. Om att vi försvarar det öppna samhället. Men alla vill uppenbarligen inte ha det samhället - och hur ska dessa människor hanteras? När ljusdemonstrationernas marschaller brunnit ut och demokratiförespråkarna gått hem till fredagsmyset igen borde vi - någon - börja fundera på hur hatet och mörkret ska hanteras.
Och jag tror att det är bland barnen det måste börja. Utan att frånta föräldraansvaret är skolan en viktig plats för att främja människovänliga tankar, och inte minst därför är det extra grymt att utföra hatbrott på skolor. Oavsett om det blir med dödlig utgång, eller om resultatet blir att ytterligare ett barn låser in sig på toaletten eller får ont i magen varje morgon skolväskan ska packas.
Trollhättan är fortfarande en vacker stad. Och vackrast just nu är ljusen som brinner utanför Kronans skola.
KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss: Värme och vänlighet.
Diss: Våld och verklighetsflykt
