Tackar för mig i kommunpolitiken

Efter noga övervägande har jag beslutat att få bli entledigad  från mina kommunalpolitiska uppdrag. Dygnets timmar räcker inte till, och jag vill lägga min kraft på familjen, mitt arbete som präst och chef i Svenska kyrkan i Skövde, samt mina skribentuppdrag.

Jag är dock tacksam över förtroendet att ha blivit vald, för allt jag har lärt mig om kommunal förvaltning och för många nya vänner.

Självklart är jag fortfarande liberal, Folkpartist och tycker att alla ska rösta på Alliansen!

Predikan 11 söndagen efter trefaldighet

Det handlar idag om människosyn. Hur vi ser på våra medmänniskor och möter dem, men också om hur Gud ser på oss.

Det är allvarsamma ord som Jesaja, Paulus och Jesus ger oss idag, men i dem ser jag ett ljus som vill leda oss framåt, som visar på hopp och möjligheter. Hur blir tron liv?

I Jesu liknelse ser vi två människor. Den ene tackar Gud för hur bra han är. Den andre visste inte ens om han var värd att vara i templet. Vi ser naturligtvis två ytterligheter, och det bästa vore väl om vi hamnade någonstans i mitten, att vi ska kunna vara glada över de vi är, och det vi har lyckats åstadkomma, MEN utan den här jämförelsens förbannelse: tack Gud för att jag inte är som andra människor: tjuvar och bedragare eller som han där borta.

Medkänslan här verkar vara helt borta. Och liksom på Jesu tid finns också idag tendenser att lägga bördor på andra människor, och den kristna tron blir ett beteende och ett förhållningssätt som går ut på att särskilja sig från andra som inte uppfyller ens egna, höga, krav.

I den kyrkotradition på västkusten som jag kommer ifrån, var det ett svårt brott att lita på att man själv är rättfärdig. Man skulle leva i ”salig ovisshet”, alltså inte vara viss om att få vara i Guds närhet den dag man går in i evigheten.

Jag tror inte att det är det som Jesus menar. Vi kan inte lita på rättfärdigheten i oss själva. Vi kommer inte till himlen, för att uttrycka det så, genom våra goda gärningar. Nej, rättfärdigheten består i att vi kan stå rena för Jesu skull, med hans kors tecknade i våra hjärtan. Inte beroende på vad VI gör, utan beroende på vad Jesus gjort för oss.

Farisén i texten kryddar sin egenrättfärdighet med att se ner på den andre. Ett känt mänskligt fenomen: är man i grunden osäker på sin egen betydelse och sitt eget värde, kan den klena självkänslan lätt plåstras om med vissheten om att jag minsann är bättre än dom där borta. Tragiskt, men så uppstår varje dag vi och dom-tänkande, rasism och diskriminering.

Jag kan inte låta bli att tycka lite synd om farisén i liknelsen ändå. Han sköter sig klanderfritt. Men är han lycklig? Präglas hans tro av varm glädje, medmänsklighet, och hur är hans relation till Gud?

Tullindrivaren, däremot, vågar inte lyfta sin blick mot himlen. Han ber om nåd och kärlek. Och han blir bönhörd.

Båda två behöver växa i tro, precis som alla vi andra. Farisén behöver om ifråga om sin människosyn. Lära sig ödmjukhet, och att inte se ner på andra.

Tullindrivaren behöver öva sig i att tro att Guds kärlek även gäller honom. Tro, hopp och kärlek. Det går att förändras.

Jesus säger: Kom alla ni som är tyngda av bördor. Jag ska ge er vila.

Farisén får i Jesu famn vila från sig själv, sin kyla och sina stela anletsdrag. Tullindrivaren får luta sitt huvud mot Jesus och vila sina skuldtyngda axlar och sitt dåliga samvete.

Vi får alla vila för att kunna växa, utan andra som drar och sliter i oss, utan andras granskande och värderande blickar, för att kunna finna oss själva, växa i tro i vår egen takt.

Mahatma Gandhi har någonstans skrivit om vikten att se andra genom förstorande förstoringsglas. Att inte se ner på medmänniskan eller göra henne mindre, utan större.

Och har man genom livets omständigheter fått en alltför negativ självbild, bör man vända på förstoringsglaset och uppförstora sig själv flera gånger om.

Lägg märke till att Jesus inte säger att farisén INTE är rättfärdig. Det verkar vara självklart. Det som verkar vara förvånande för Jesu åhörare är att tullindrivaren också är det. ”Jag säger er, det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre.”

Och det är just smärtan för den elitistiske: insikten om att det inte bara är jag som är bra, utan även andra. Jag bestämmer inte vilka som hör hemma i Guds rike. ”Ty den som upphöjer sig ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.”

Jag tror Jesus vill att vi ska se varandra som tillgångar, som lika värda Guds barn. Vi behöver inte känna oss hotade av varandra. Du är du, och jag är jag. Tillsammans tecknar vi Guds ansikte. Tillsammans leker vi i Guds rike, och resande genom livet växer vi. Vår längtan kanske är större än vår förmåga, vårt tvivel är ibland större än vår tro.

Men Gud ser vår längtan, och ingenting kan skilja oss från Guds kärlek, ingenting.

Amen.

Dagens texter

Vill hbt-personer gifta sig i kyrkan?


Det har gått tre år sen den könsneutrala äktenskapslagstiftningen trädde i kraft, men få homosexuella har hittills valt att gifta sig i kyrkan.

Hör samtalet mellan Rune Hjelm och mig i Radio Skaraborg.

Motion till Kyrkomötet 2012: Lokalisering av kyrkliga utbildningar

Lokalisering av kyrkliga utbildningar

Motion till kyrkomötet

Förslag till beslut

att kyrkomötet beslutar uppdra åt kyrkostyrelsen att säkerställa behoven av att såväl grundutbildning som påbyggnadsutbildning när det gäller de kyrkliga utbildningarna även lokaliseras i den del av Sverige som ligger utanför Mälardalsregionen.

Bakgrund

I en bilaga till KsSkr 2012:2, Årsredovisning för svenska kyrkans nationella nivå har Nämnden för forskning, utbildning och kultur redovisat det förtjänstfulla arbete man hittills genomfört när det gäller de kyrkliga utbildningarna. Av bilagan framgår också att man tänker sig ett utbildningsinstitut i egen regi som ska lokaliseras till Uppsala. Det finns många goda skäl för att inrätta ett ”förvaltningsbolag” som handhar de kyrkliga utbildningarna, däremot delar vi inte uppfattningen att det är nödvändigt att utbildningarna lokaliseras till en plats i landet.

Nämnden har också uttalat att man kan ha externa utbildningsanordnare. Samtidigt har det framkommit att man exempelvis anser att prästutbildningen i Lund ska upphöra och man har också redan strypt anslagen till den populära halvfartsutbildningen för diakoner på Vårsta diakonigård. Det tycks därför som om man trots tankarna på externa utbildningsanordnare ändå avser att styra lokaliseringen av utbildning och påbyggnadsutbildning till Mälardalsregionen.

Vi anser att det är oerhört väsentligt för rekrytering av framtida kyrkoarbetare att det finns möjlighet för människor som är bosatta i den del av Sverige som ligger utanför Mälardalsregionen att ta del av utbildningar i någorlunda närhet till sin hemort. Allt fler påbörjar utbildningar för Svenska kyrkan när man redan måste ta hänsyn till familjeförhållanden och bostadsort, det gäller i synnerhet musiker och diakoner men också präster och pedagoger.

I den handlingsplan som nämnden fastställt anges att man ska tillsätta en utredning för påbyggnadsutbildning som avses innefatta överläggningar med kyrkostyrelsen och man ska också tillsätta ett projekt för framtagande av det tänkta utbildningsinstitutet. Inför detta ska en projektgrupp tillsättas. Både när det gäller utredningen om påbyggnadsutbildning, som hittills handhafts av stiften, men också när det gäller projektet avseende utbildningsinstitut, ska direktiv fastställas. Kyrkomötet bör uppdra åt Kyrkostyrelsen att i samråd med nämnden söka tillgodose behoven av att såväl fortbildning som viss grundutbildning bör kunna ske på flera platser i landet än i Mälardalsregionen. Svenska kyrkan som folkkyrka och med det ansvar som finns i Lagen om Svenska kyrkan att ha en rikstäckande verksamhet är skyldig att tillgodose församlingarnas behov av goda medarbetare över hela vårt avlånga land. Detta kan inte bli möjligt om man koncentrerar alla utbildningsmöjligheter till en liten del av landet. Det är därför viktigt att man i det fortsatta arbetet tar hänsyn till de olika regionala förutsättningar som föreligger så att rekrytering också kan ske till församlingar och pastorat utanför de mest tättbefolkade områdena.



Britt Louise Agrell
Vivianne Wetterling
Karin Långström Vinge
Rune Wallmyr
Anna Ekström
Christina Holmgren

Se alla motioner här

Motion till Kyrkomötet 2012: Samverkansform för begravningsverksamheten

Samverkansform för begravningsverksamheten.

Motion till kyrkomötet

Förslag till beslut

Att kyrkomötet beslutar att det ska vara möjligt att även fortsättningsvis ha en samverkansform mellan flera pastorat när det gäller handhavande av begravningsverksamheten, exempelvis i form av en partiell samfällighet.

Bakgrund

I kyrkostyrelsens skrivelse KsSkr 2012:5 3:5 anges att det inte ska finnas andra samverkansformer på lokal nivå än samverkan mellan församlingar i ett pastorat. Kyrkostyrelsen har samtidigt föreslagit att en utredning om särskilda former för samverkan när det gäller begravningsverksamheten ska tillsättas och rapporteras till kyrkomötet 2013.

Vi anser att det inte räcker med ett så öppet mandat utan krav på resultat som kyrkostyrelsen föreslår. Många församlingar och pastorat som nu samverkar i en samfällighet där man också har hand om begravningsverksamheten behöver veta redan under hösten 2012 att det finns möjlighet att samverka i särskild form när det gäller begravningsverksamheten. Om ett sådant beslut inte fattas blir ansvaret för begravningsverksamheten bestämmande för den struktur som församlingar och pastorat har möjlighet att välja. En sådan utveckling strider mot den uppfattning som svenska kyrkan på nationell nivå redovisat till staten i sina remissvar på begravningsutredningen och finansdepartementets senaste promemoria. I båda dessa fall har Svenska kyrkan motsatt sig att ansvaret för begravningsverksamheten ska vara styrande för Svenska kyrkans struktur.

Med hänsyn till att ett stort antal remissinstanser påpekat behovet av en särskild samverkansform för begravningsverksamheten och att det är viktigt att man får ett bindande besked om att detta är möjligt innan man tar ställning till hur de fortsatta strukturerna ska se ut, bör beslut fattas i enlighet med förslaget till beslut i denna motion.


Britt Louise Agrell
Karin Långström Vinge
Vivianne Wetterling
Georg Lagerberg
Rune Wallmyr
Anna Ekström
Christina Holmgren

Sorgens teologi och praktik. Om Svenska kyrkans allhelgonakampanj

svenskakyrkan.se Kommunikationskampanjerna från Svenska kyrkans nationella nivå brukar följas av kritik. Häromveckan var det ett twitter...