Skolverkets jurist har fått uttala sig i frågan huruvida det är förenligt med skollagen att elever uppmanas att ta med frukt till skolan. Upprinnelsen till det hela är att en förälder i Jönköping menar att skolan inte alls får uppmana skolbarn att äta medhavd frukt, eftersom skolan ska vara avgiftsfri.
Enligt den alldeles färska skollagen har skolan möjlighet att ta ut avgift vid enstaka tillfällen. Är fruktstunden inte obligatorisk, kan skolan rekommendera medtag av frukt, liksom medtag av gympakläder, bänkpapper och regnkläder.
För en del är kärnfrågan att fruktrekommendationen slår mot de familjer som lever med knappa ekonomiska resurser. Givet att fattigdomsbegreppet är relativt – ett barn som i Sverige räknas som fattigt lever ändå på en nivå som ett fattigt barn i Somalia bara skulle drömma om – måste konstateras att det faktiskt innebär en viss kostnad att ha barn.
Men liksom fattigdomsbegreppet är relativt är också kostnader relativa. Bananer för en veckas behov kostar cirka femton kronor. Är du klyftig och väljer äpplen istället kommer du ner på cirka tolv kronor. I det stora hela är det egentligen ingen hög summa, utan varje familj bör kunna prioritera utgifterna på rimligt sätt och kanske skala av onödigheter.
Trenden kan dock ana(na)s: föräldrar lämnar över mer och mer ansvar för barnen till skolan. Jag fruktar det värsta: vilken skolförvaltning i landet blir först på banan att ta in offerter på klassuppsättningar av gummistövlar?
