Då har 2011 års kyrkomöte öppnat. I år har jag tagit time out och följer arbetet från Skövde. Det är egentligen inga större frågor som ska avhandlas detta år, med undantag från budget och tystnadspliktsutredningen som jag bloggat om tidigare.
I måndags kväll uppmärksammade Aktuellt att Håkan Sunnliden lämnat in en motion om att präster ska kunna slippa vigselrätten. Även om resultatet av den kommande voteringen blir väntat negativ för Frimodig kyrkas del, kommer frågan säkert att ta mycket tid i debatten.
Själv tycker jag, liberal till trots, att det här inte är en fråga om valfrihet för prästen. Ingen tvingas viga homosexuella par. Därför behöver inte präster avstå hela gudstjänsten vigsel. Väl medveten om att frågan är mer komplicerad än så, och väl medveten om vad konservativa prästkandidater skriver på bloggar och facebook, bör väl någon ändå ställa frågan: Hur tänker ni om att vara präster i Svenska kyrkan? Ni klagar på biskoparna och kyrkomötet. Teologiska kommittén är inkompetent. Snart kan man väl inte fira kristna gudstjänster längre. Jodå, så heter det.
Jag är stolt över Svenska kyrkan, och jag är stolt över att få vara präst där. Givetvis ska man kunna inta en kritisk hållning till Svenska kyrkan, men är du präst är gränsen mellan lojal och illojal väldigt fin.
