"Det handlade inte riktigt om vem du var eller vilka egenskaper du hade. Det handlade heller inte om vad du har gjort för gott i ditt liv, och inte handlade det om dina praktfulla och entusiastiska mål i livet. Det handlade faktiskt om att sabotera för dig, för att du var utgångspunkten för att göra slut på dig dig och ditt folk oavsett om du hade entusiastiska egenskaper, goda handlingar gentemot andra och dina konstruktiva och strukturella mål.
Inte handlade det om du var blond eller svarthårig, blåögd keldan eller svartögd assyrier. Det handlade inte heller riktigt om hur gammal du var och inte handlade det om din tro om Gud för att överleva.
Nej. Utan det handlade om att du skulle bli bestraffad för en dikaturisk presidents vanföreställning om makt och hans förbiseende för dig och ditt folk. Du och ditt folk var som ett flock av syndabocker för några andras handlingar.
Du var tvungen till att undkomma. Din position som människa hade förintats och du var som ett sandkorn som väntade på att bli förskjuten till havs vattnet för att försvinna. Du sprang och undkom från stad till stad med korset i dina händer för att Gud inte skulle vända dig ryggen och att du skulle bli räddad. Gud var den enda som existerades i din värld och inte kunde du vända blicken bort från din Herre. Din position som människa var agerandeslöst och du var det slutgiltiga objektet för deras grymhet. Din policy var att rädda dig själv och din familj.
Du glömde aldrig din policy. Den bar du dagligen på som en mask. Den bar du på som en hedrad kvinna bär sin slöja på huvudet dagligen för att hedra sin tro. Att leva under den fientliga makten är som att spräcka varje nerv i din kropp. Deras bitterhet är som att injicera bläck i varje nerv och låta dig sakta men säkert dö ut. Det är som att dra dig av vägen, trampa på dig, spotta dig i ansiktet och säga: "Du är i våra händer. Vi korrigerar dig."
Av din maktlöshet kommer du att gråta, av din stumhet kommer du försöka du tala och förtröstan kommer gå sin kos. De får vägen definieras oframkomlig, du kan aldrig åstadkomma något. Du kommer söka tröst men inte finna någon tröst. Du kommer söka uppehälle men det kommer du inte heller finna. Du kommer att söka din Gud men du kommer också förmoda att han har vänt bort blicken. De krossar dina revben, de gör sönder ditt kött och ditt blod dricker de som vin till deras förnöjsamma måltid. De begravar dig levande utan ögon och på din nakna kropp släcker dem deras glödande ciggaretter. Dina revben kommer vara sönderkrossade, på en halv njure kommer din kropp stå i makt och med förlorade armar försöker du försvara dig själv för deras barbariska bitterhet. Du kommer ligga i en grav omringad av deras okultiverade makt och utanför din grav kommer de släppa sina angripande hundar. Du kommer vara hemlös och hjälplös.
Din död blir nostalgin för ditt hem och din hjälp. Förrän en dag slår ut den innan och mörkret faller samman, då du inser att du måste lämna ditt hemland för att göra slut på makten som vilar tungt över dig. Så som en förälskad ung man tvingas lämna sin nyblivna amorösa fru som soldat och när den förälskade unga mannen faller i famnen på en annan främmande kvinna och rör med tungan över hennes tilldragande bröst och hon kallar honom för den främmande livegenen hamnar du i ett annat land som kallar dig för den främmande invandrare.
Redan som små barn fick vi lära oss om att vi ska vara medmänniskor. Att vi ska vara snälla och låta alla få vara med och leka. Det utvecklades till mer avancerade ord och meningar. Det blev till att vi ska hysa respekt till varje individs integritet och innebörden av att vara en medmänniska utvecklade sig till mycket högre grad. Insikten och visheten är ettans A och B numera.
Vi väljer att vara medmänniskor, vi väljer att låta oss själva, våra barn, syskon utvecklas som individer och växa med vishet. Vi väljer också att bidra en liten slant till cancerfonden, och lite mer pengar till röda korset. Vi adopterar gärna barn från andra länder för att ge de en möjlighet till en bra uppväxt men många av oss väljer att strunta i folkmordet på de kristna minoriteterna.
För mig är frågan om folkmordet på de kristna minoriteterna i mellan östern är väldigt väsentlig. Illustrationen jag utgav om hur det är att vara den främmande invandrare, den kristna assyriskan är en realistisk upplevelse som genomlevs konstant av många assyrier i mellan östern. En realitisk upplevelse som har upplevts av min farfar och hans föräldrar. En upplevelse som dagligen klappar många assyrier på axeln vart de än går. En upplevelse som har reformerats till en posttraumatisk sjukdom i många maktlösa individer. En upplevelse som definieras som en mardröm för vuxna idag, en mardröm som handlar om att höra den hjärtlösa dödens barbariska röst kalla på de.
Det var väldigt glädjande att se folk känna empati till folkmordet i riksdagen men det var lika sorgligt att se att det handlade om en röst. Väljer vi att vara medmänniskor i Sverige eller väljer vi att vara det i hela världen? När jag har diskuterat och visat hur mycket jag bryr mig egentligen om folkmordet på mina förfäder ställs alltid frågan "Carmen, det som har hänt har hänt. Det finns inte så mycket att göra åt det. Varför är det så viktigt?" Men jag säger till varje individ som ställer en liknande fråga att om ingen tänker visa empati till vårt förflutna som är en del av vår vardag, en del av vår framtid, en del av oss människor så förstår jag att ni inte förknippar folkmordet till idag men jag förstår inte hur man låter en liknande handling passera förbi ögonen på oss när vi egentligen strävar efter rättvisa.
Vår vardag, vår framtid har sina rötter i vårt förflutna. Om inte västvärlden tänker agera och konstatera att handlingen bör erkännas så kan jag som assyrier lova er att flera folkmord lär inträffa. Än idag i Irak förnedras många assyrier fysiskt och känslomässigt. Om vi inte börjar idag och sätter stop för det och visar att handlingen som utfördes var felaktig så har vi demolerat rättvisan i sig.
Carmen Tillo."
Carmen Tillo är född 1991, assyriska och bor i Skövde. Läser på Omvårdnadsprogrammet på Västerhöjdsgymnasiet.
