Mikaelidagen
Söndagen den 4 oktober 2009
I Faderns och sonens och den heliga andes namn, amen.
I S:ta Helena kyrka sitter vi som i en buss. Det är ingen dum tanke alls. Alla är på något sätt på väg mot samma mål. Alla har näsan vänd åt samma håll, men tankarna i våra huvuden rör sig åt alla möjliga.
Jag åker mycket buss för tillfället. Någon tyckte att jag for för snabbt fram genom livet och ansåg att jag behövde ta det lite lugnare. I det ingår att någon annan än jag får styra, bromsa och framförallt gasa i mitt ställe.
Så jag åker buss från Skara där jag bor, till Skövde. Några kliver på, andra kliver av. Ibland är det väldigt obekvämt. Ibland drar det kallt och jag blir störd av mina medpassagerare. Rätt ofta är det nog jag som stör mina medpassagerare.
Vi färdas ju mot öster och när morgonsolen skiner in genom fönstren går det inte att jobba med datorn i knät. Då får man acceptera att bara sitta ner och blunda, låta solens strålar värma ansiktet och tänka, be till Gud.
Jag tänker solens strålar som Guds värme. Ibland är Guds närvaro så tydligt. Ibland undrar jag var hans kärlek har tagit vägen. Men även om jag blundar, känner jag solens strålar. Även när jag blundar, lyser Guds ansikte mot mig. Solen finns där bakom molnen. Det kan finnas sånt som skymmer Gud och Guds omsorg, men själva godhetens, livets och kärlekens källa finns där bakom. Även när jag blundar i bussen, lyser Guds ansikte mot mig.
Välkommen på bussen mot verkligheten, vänner i S:ta Helena kyrka. Här sitter vi. I våra liv kliver människor på, andra kliver på. Ibland är det väldigt obekvämt med den här verkligheten. Ibland drar det kallt. Ibland blir jag störd av mina medpassagerare. Rätt ofta är det nog jag som stör mina medpassagerare.
Men Gud är med oss. Ibland är Guds närvaro så tydligt. Ibland undrar vi med rätta var hans kärlek har tagit vägen. Men även när vi blundar, kan vi känna solens strålar. Även när vi blundar, lyser Guds ansikte mot oss.
De här bilden är bra att ha med sig när vi går in i Mikaelidagens bibeltexter om änglar, drakar, lejon och demoner. Eller föresten, vi går inte in i några bibeltexter, vi är redan där. Sådan ser vår verklighet ut. Ibland går det väldigt bra. I Lukas evangelium berättas om när de 72 lärjungarna kommer till Jesus och stolt berättar att demonerna lyder dem när de uttalar hans namn. De har flyt, livet på en räkmacka.
Men Jesus brukar inte bli särskilt imponerad när vi kommer dragandes med våra andliga prestationer, och han blir det inte nu heller. Vadå, säger han. Har jag inte sett Satan slungas ner från himlen som en blixt? Har jag inte gett er makt att stå emot det onda?
Det som vi ska vara glada för, säger Jesus, är inte om demonerna eventuellt lyder oss, om vi eventuellt orkar stå emot det onda, utan det vi ska vara glada för är att våra namn är upptecknade i himlen.
Alltså: En del människor tycker att det är obehagligt att prata om djävulen och demoner. Men oavsett om vi tror att de fysiskt sett finns, eller om de är bilder för oförklarlig ondska eller vardagsbekymmer, sorger och elände, så ser vi ondska och bekymmer omkring oss.
Hur din orm ser ut, det vet Gud. Hur din skorpion beter sig mot dig, det vet Gud.
Men vännen, du är med på bussen till evigheten. I allt det som är gott, lugnt, rätt sant, är också du och jag inneslutna. Våra namn är upptecknade i himlen. Det är det vi bör fokusera på, enligt Jesus.
Ibland måste vi leta efter dom här tecknen. De dagar då demonerna inte lyder oss. De dagar vi trampar på ormar och dom hugger oss i hälarna och vill krama ur det sista av vår livskraft. De dagar då ångestskorpioner omger oss och vi förstelnas av skräck.
Då behöver vi sätta oss i bussen. Lita på att Gud tar med oss dit vi ska. Släppa taget. Gud har medmänniskor i den här världen som hjälper andra medmänniskor att styra, bromsa och gasa.
Hjälper oss att släppa av det vi inte behöver. Hjälper oss att släppa in det vi behöver.
Bussen är fylld med änglar. Änglar är säkert fysiska varelser som finns i himlen och på jorden. Jag tror på skyddsänglar. Men människor kan också vara som änglar. Din verklighet är fylld med änglar. Om vi är uppmärksamma ser vi inte bara det som är ont och dåligt, utan också det bra och positiva.
Och du vet vad Paulus skriver:
Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.Så må Herren välsigna dig och bevara dig.
Må Herren låta sitt ansikte lysa mot dig och vara dig nådig.
Må Herren vända sitt ansikte mot dig och ge dig frid.
I Faderns och Sonens och den heliga Andes namn, Amen.
