Så kan man andas ut, byta profilbild på Facebook och glömma av hur många röstberättigade det finns i pastoraten i Skara stift. Positivt med resultatet är att det fortfarande finns en bred majoritet i Kyrkomötet för en öppen, demokratisk folkkyrka där kyrkan är till för alla (FiSK, S, Öka, MiSK, ViSK, C, M, //POSK//) och vigselrätten kommer att vara kvar och samkönade äktenskap kan ingås i kyrkan.
Jag är personligen glad över att vi har kvar vårt kyrkomötesmandat, vilket ger mig fyra år till i Kyrkomötet. Beroende på hur kryssen faller hamnar jag också i Stiftsfullmäktige (där jag är trea på listan efter Britt Hallgren och Dag Högrell).
Moderaterna och Centern är de stora förlorarna. POSK ligger kvar ungefär på samma nivå. Miljöpartiet har gått bra, liksom Sverigedemokraterna och Frimodig kyrka. Det är alltså omöjligt att säga om det här med partipolitik eller inte har avgjort vilka grupper som väljarna föredrar.
Snarare har Sjag en känsla av att det handlar om sakfrågan vigsel och äktenskap, eller i stort vilken människosyn, Gudsbild och bibelsyn som majoriteten av Svenska kyrkans medlemmar lever i.
Vad gäller valrörelsen kan jag känna en viss besvikelse över att så mycket tid har lagts ner på frågan om vilka grupper som anses kompetenta att kandidera. Sakfrågorna har kommit i skymundan. FK och Sd är klara i äktenskapsfrågan. POSK tar inte ställning.
De teologiska frågorna i Kyrkomötet kommer inte att minska. Om några år fattar vi beslut om ny handbok och då vill det till att tänka efter vilken dopsyn och nattvardssyn vi egentligen har i Svenska kyrkan.
Spännande, är bara förnamnet.
Kommentar i P4
