Jag har precis läst två böcker om föräldraskap. Dom är helt olika, dom är hemska och underbara på samma gång och berör mig mycket. Det är såna där böcker som inte kommer att släppa på ett bra tag. Isobel Hadley-Kamptz skriver om smärtan i att kämpa för att bli gravid. Smärtan i att behöva ta beslutet att abortera barnet, som på ultraljudet visar sig ha diafragmabråck.
Lionel Shriver berättar också om tankarna på barn, men om en kvinna som blir gravid under protest, som vantrivs under sin graviditet, får ingen kontakt med sin son, som hon tycker beter sig mer och mer underligt. Han leker inte som andra barn, är med om märkliga olyckor och är svår att nå. När Kevin skjuter ihjäl sju av sina skolkamrater och två anställda och hamnar i fängelse börjar romanen som utgörs av brev till Kevins pappa som hon inte längre lever med.
Jag funderar över vad böckerna säger om vår tid. Fertilitetsutredningar och omgivningens attityder. Egna tankar om att inte vara tillräcklig. Känslan av att något är fruktansvärt fel, utan att omgivningen orkar reagera. En månad och blodet kommer - förbannat! En månad och ingen har skadats - tack gode Gud! Oro för avkomman som är så beroende av en själv - att gå på äggskal utan att ha någon som helst makt över äggskalens hållbarhet.
Tag och läs!
Vi måste prata om Kevin
Författare: Lionel Shriver
Förlag: Ordfront förlag AB
ISBN10: 9170373094
ISBN13: 9789170373091
Jag går bara ut en liten stund
Författare: Isobel Hadley-Kamptz
Förlag: Albert Bonniers förlag
ISBN10: 9100117137
ISBN13: 9789100117139
