Jo, det är märkligt att besvikelserna kring en domprosttillsättning får uttrymme på Brännpunkt. Lars B Stenström, kontraktsprost, chefredaktör för Kyrkans tidning 1994–1999 samt Lars Ekblad, kontraktsprost, biskopsadjunkt i Strängnäs 1985–1989, kallar tillsättningsförfarande en fars och undrar varför deras meriter inte räcker. Men att femtio-plussare har svårt att få eller byta jobb är ingen nyhet, och så är det även i Svenska kyrkan. Förvånad, någon?
Idag svarar biskop Lennart Koskinen och kyrkorådsordförande Inger Harlevi med att berätta om sökprofilen och de kvaliteter man önskar av sin nya domprost:
•Dokumenterat god arbetsledare från stora grupper.
•Förmåga att delegera och coacha.
•Erfarenhet av projektledning.
•God social kompetens, utåtriktad.
•Våga montera ner och bygga nytt.
•Tydlig i prioritering och mål.
Vad ska väga tyngst, meriter eller att man faktiskt passar in i sökprofilen? Meriter är naturligtvis bra, men inte allena saliggörande. Dessutom är det inte säkert att man är bättre på ledarskap för att man har varit ute i många år. Risken är (därmed inte sagt att det gäller ovannämda personer) att man fastnat i 80-talet och inte tänker nytt och framåt och tar till sig nya och effektiva ledarskapsmodeller.
Mats Hermansson är ingen novis. Han var med råge bäst på fem av sex punkter. "Den nye domprosten Mats Hermansson har ett stödjande och coachande sätt. Vi anser att denna ledarstil bäst gagnar kyrkans arbete. Domkyrkoförsamlingen har många engagerade och motiverade medarbetare som kommer att blomma ut i ännu högre grad under hans ledning", skriver Harlevi och Koskinen. Och han kommer att gå chefsutbildning, som kyrkomötet förhoppingsvis bejakar i höst.
Stenström och Ekblad får finna sig i att vi i det yngre gardet nu blir framsläppta. Nu ska vi jobba idag, visionera för imorgon - inte administrera gårdagen.
