Till minnet av en vän
som råkade vara homosexuell
Min vän
(1958-1978)
Der var en gång
två helt vanliga pojkar
i en helt vanlig relation
som allmänt kallas för vänskap
Men dumheten, livets frätsår
fick för sig något annat
och lade till och dömde
med munnen full av nonsens:
Hur är det möjligt, frågade man
Två unga pojkar…
och så nära varandra
Det måste vara något fel
Något som är onormalt
Du varnade mig ofta för gamarna
De är här för att stanna, sade du
Men vad brydde jag mig om deras skrän och
med risk för att bli kallad bög
Du var min vän
Den bästa vän jag haft
Hur skulle jag kunna svika dig?
Nu är du sedan länge borta –
död och begraven under en sten
men jag minns
som om det var just nu
hur vi virvlade runt i världen
i ungdomens dans efter äventyr
Men jag minns också
de hårda ögonen –
de tysta iskalla mördarna
och förtalets sura etter –
så många hatbegär…
så många som aldrig förstod
att du var min vän
Den bästa vän jag haft
Hur skall jag kunna glömma dig?
Ulf-Johan Härd
