Rör inte min keps!

Det här med kepsar inomhus, bland barn och tonåringar i allmänhet och bland tonårskillar i synnerhet, är ju något som ständigt är aktuellt. Jag kan inte räkna alla gånger jag fått kommentarer i kyrkan om att det är roligt med konfirmander i kyrkan, bara de inte hade kepsar på sig och höll på med mobilen.

När jag sen kom till skolans värld var det samma sak där: kepsarna anses vara ohygieniska, även om de vid en jämförelse med övrigt förekommande bakteriehärdar kan framstå som vore de steriliserade. Men argumentet “så gör man bara inte”, förekommer också.

Det var just männen som historiskt sett skulle ta av sig huvudbonaden inomhus. Bakgrunden är att riddaren som ju bar hjälm skulle ta av sig hjälmen i fredliga situationer samt i kyrkor, eller inför en kvinna eller en fana. Att bryta mot denna etikettsregel ansågs vara ohövligt och till och med fientligt. Detta har, även sedan riddartiden för de flesta endast återupplevs under nyårshelgen då filmen “Ivanhoe” traditionsenligt visas, levt kvar bland alla som tycker sig förstå sig på vad det är som gäller. Undantag för huvudbonadförbudet för män inomhus är idag bärare av studentmössa eller doktorshatt, religiös mundering eller skyddsprodukter av hygieniska skäl, men förr i tiden kunde det också handla om män med hög status - som hövdingar, kungar eller präster.

pixabay.com

I en del fall har denna historiska trivselregel upphöjts till allmän lag på skolor runt om i vårt avlånga, och med jämna mellanrum höjs också protester mot dessa kepsförbud. Ett av initiativen kastar ett allvarets ljus över frågan, och då handlar det helt enkelt om människosyn. Det är kampanjen #rörinteminkeps, vars företrädare påminner om att människor med neuropsykiatriska funktionshinder (adhd med flera diagnoser) ofta lider av intryckskänslighet och att de helt enkelt måste skärma av för att kunna koncentrera sig på skolarbetet. Kepsen, mössan eller luvtröjan neddragen över ansiktet är alltså inte tecken på en strulig tonåring som inte vill lyssna, utan kan vara ett nödvändigt verktyg för att överhuvudtaget befinna sig i skolan. På liknande sätt kan ett par hörlurar i öronen fungera som fokusförbättrare, eller att pilla med något annat som en mobil, en stressboll eller ett skissblock. Hur många av oss sitter inte och ritar i ett block samtidigt som vi pratar i telefon? Eller spelar ett spel på mobilen samtidigt som vi hör på nyheterna?

Att avkräva dessa ungdomar kepsen (eller vad det nu kan vara) är likvärdigt med att begära att en person med synnedsättning ska ta av sig glasögonen, den hörselskadade att ta av sig hörapparaten eller att den rullstolsburne ska lämna ifrån sig sin rullstol. Den som lider av neuropsykiatriska funktionshinder kan inte “skärpa sig” mer än vad den närsynte kan, eller den som behöver kryckor för att ta sig framåt.

Hur är det då med att säga ifrån om en stör sig på sina medmänniskor, vad det än månde vara? Etikettexperten Magdalena Ribbing, frid över hennes minne, påpekade ofta att det är ett värre avsteg från etiketten att upplysa någon om hens överträdelse än överträdelsen i sig. Vad som är en överträdelse är en annan sak och i takt med att vi får mer kunskap och därmed förhoppningsvis minskade fördomar om varandra kan också förståelsen öka.

Slutligen, det är bättre att konfirmanden är i kyrkan och hör predikan om än som bakgrund till snapchat och instagram, än att ungdomen inte är i kyrkan alls. Och det är bättre att eleven sitter med kepsen långt neddragen över ansiktet i skolan, än att eleven sitter hemma och spelar dataspel kepslös.

#rörinteminkeps

Bön för fred

Fredsbön i samband med Internationella böndagen för fred 21 september

 

Gud, när vi ser vår värld präglad av våld, terror och krig fylls vi av olika känslor och reaktioner. Vi känner sorg, hopplöshet och ilska, men också medkänsla, solidaritet och engagemang. Vi ber att du tar hand om oss och våra känslor och reaktioner. Ge oss tröst, hopp och eftertänksam besinning. Låt oss fyllas av din Ande så att vi kan bidra till fredliga relationer. Ge oss ny kraft och vilja att trots allt ändå ge vårt bidrag i bön och handling.

 

Livets Gud, led oss till rättvisa och fred.

Gud, i kärlek till din skapelse kommer du med fred och försoning som en gåva och kallelse till världen. Hjälp oss att förvalta det förtroende du visar oss och leva efter din kallelse. Ge oss mod att följa dig och stå upp mot våldet var det än visar sig; i nära relationer, i vår närmiljö, våld mot kvinnor, våld och utnyttjande av barn, våld som är rasistiskt och omänsklig behandling av de som flyr för sina liv. Låt oss hitta former att visa vår solidaritet med de som drabbas av våld.

Livets Gud, led oss till rättvisa och fred.

Gud, vi ber för beslutsfattare och män och kvinnor med makt att de besinnar sig och tar sitt ansvar för det gemensamma bästa. Vi ber för fredsförhandlare och de som på politisk nivå kan bidra till fred och försoning. Ge alla som beslutar vishet och klarsyn så att de ser den spiral av våld som vapen och militära medel kan leda till. Låt beslut få präglas av insikten att fred är vägen till fred.

Livets Gud, led oss till rättvisa och fred.

Vi ber för vår kyrka och vår församling. Hjälp oss här i vårt samhälle och vår bygd att vara ett tecken på fred. Låt oss möta varandra med respekt. Hjälp oss att inte fastna i vårt eget utan ge oss mod att våga gå över gränser och vara brobyggare. Ge oss kraft att aktivt motarbeta fördomar och generaliseringar om ”den andre”. Det är ibland svårt att förstå varandra. Det kan vara inom vår församling. Det kan handla om kristna som följer andra traditioner än vår egen eller medmänniskor med annan tro. Ge oss tålamod när vi försöker förstå varandra trots att det kan ta tid. Gör oss öppna för vad du Gud vill ge oss genom andra människor. Hjälp oss att inte göra skillnad på människor, utan se hur alla är lika viktiga för dig. Hjälp oss ge utrymme för allas röster. Låt oss Gud med din hjälp och nåd få vara med att bygga ditt rike som är ett fredens rike.

Livets Gud, led oss till rättvisa och fred.

Och så tackar vi dig Gud för att många, på olika sätt, arbetar för fred. Tack för modiga fredsbyggare som ofta riskerar mycket och får betala ett högt pris för sitt engagemang. Tack för arbete för rättvisa som minskar konflikter och ger en grund för en mer fredlig värld. Tack för arbete som sker för att hålla fred med skapelsen och minska klimatförändringarna. Tack att vi får vara en del av din världsvida kyrka, som är en del av en global fredsrörelse, där vi kan ana att din Ande blåser försoningens och fredens vind.

Livets Gud, led oss till rättvisa och fred.

 Läs mer på fred.skr.org!

Valdagstankar

“Jag har en dröm, att nationen en vacker dag skall resa sig och göra den verkliga innebörden av sin troslära till verklighet: "Vi anser att dessa sanningar är självklara, att alla människor skapats som likar." /…/ Jag har en dröm, att mina fyra små barn en dag skall leva i en nation där de inte blir dömda efter sin hudfärg, utan efter deras karaktärs innehåll.”

Valrörelsen är snart över. Debatter har förts, goda samtal har förflutit vid sidan om personangrepp och falska budskap från falska konton på sociala medier. Fake news har blivit ett begrepp även i Sverige, där en individ tusentals mil från Sverige kunde fått en inte begränsad betydelse om tilltaget inte hade uppdagats.

Martin Luther Kings ord som citeras ovan får bli en förhoppning om kommande dagar. Många är oroliga för vad som kommer att hända om extremhögern får inflytande. Förhoppningsvis kommer pendeln att svänga tillbaka till en tid då medmänsklighet åter blir en faktor att räkna med, då vi inte talar om människor från andra länder som problem utan som tillgångar.

Det finns en nationalism som inte handlar om att stänga ute utan om att inkludera. En stolthet över vårt land som handlar om att vi vill dela det med flera.

VI får vara stolta över vårt kulturarv och våra värden. Mitt i oron för klimatet, jobben och ekonomin finns det sannerligen ljusglimtar att värmas av.

Men det vi tycker är viktigt är inte alltid självklart. Vi måste hela tiden vara rädda om det som är betydelsefullt för oss.

Jag tror på ett Sverige där vi vågar värna demokratin. Demokrati är ett stort ord, men det handlar i klartext om att vad du känner, vill och tycker är viktigt, oavsett om du är rik eller fattig, utbildad eller inte. Du har lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter oavsett om du ser dig som man eller kvinna, oavsett om du ser dig som heterosexuell, homosexuell eller bisexuell. Du har ett värde, du spelar roll, just för att du är du. Precis som du är skapad.

Och visst bryr vi oss om fängslade journalister i diktaturer, visst engagerar vi oss i nedtystade oppositionsledare i Asien, men hur hjälper vi människor i vårt land som lever i ofrivillig ensamhet och i förtryck för att de vågar avvika från normen?

Jag drömmer om ett Sverige där du känner att du får ta plats. Att dina erfarenheter och upplevelser betyder något. Ett Sverige där du blir bemött med respekt och vänlighet. Ett Sverige där vi får och kan säga vad vi tänker och tycker utan risk för negativa konsekvenser.

Jag röstar därför att jag FÅR rösta, jag får påverka och jag tänker på alla de människor som inte har någon möjlighet alls att påverka sin egen vardag.

Jag röstar och jag gör det också som en solidaritetshandling med dem som i andra länder kämpar för demokrati och frihet och som en tacksamhetens handling riktad till de män och kvinnor som i Sverige kämpat för allmän och lika rösträtt.

Vad kan krävas av en politiker?

Självklart är det ju inte bra när en partiledare i direktsändning och i affekt recenserar en public service-kanal med epitetet ”skitkanal” och ”vänsterliberal smörja”. Men flera av de nyhetskanaler som rapporterat om händelsen och också kritiserat Jimmy Åkesson för inte bara hans mediapreferenser utan också för det faktum att han skulle lägga ner P3 om han vore chef för kanalen, har inte redogjort för vad som fick Åkesson att så till den milda grad tappa fattningen att den ena grodan efter den andra for ut ur munnen. 

Den trogne läsaren vet att jag verkligen inte står för vad Sverigedemokraterna står för. Men här måste jag försvara Åkesson utifrån ett medmänskligt perspektiv. Den sk roastningen, som är en form av satir, skulle nog vara tänkt att vara rolig, men gick vida över gränsen. Det drevs friskt både med hans missbruk och hans vikt. Att kommentera någons utseende är aldrig okej, och som vi kämpar för kroppspositivism och att unga människor ska komma ur sin psykiska ohälsa som många gånger har med kroppsförtryck att göra - det är inte ett dugg bättre att roa sig på en mans bekostnad. Och den som kämpar och kämpat mot ett missbruk blir inte ett dugg hjälpt av att få det kastat i ansiktet. Det är djupt ohederligt och visar på en oförmåga att kunna skilja på sak och person. 

SVT rapporterade häromkvällen att det saknas kandidater för flera partier i flera kommuner, och det är på hela skalan från sverigedemokrater till liberaler. Jag är inte ett dugg förvånad. Vem ska vilja/kunna/orka vara politiker? Vilka förutsättningar skapar media, och därmed också vi som klickar på deras texter och delar deras artiklar? 

Går det ens att vara miljöpartist utan att gå all in och köra elcykel 24-7 och avstå från säkerhetsklassade flygresor om du är statsråd? Och när jag ser på klippet med Isabella Lövin som får redogöra för sin mans arbetsbil undrar jag om det går att vara gift med en miljöpartist om hen har ett yrke som kräver bil av den tyngre typen? 

Går det att vara vänsterpartist och välja en friskola för sina barn? Hur mycket handlar det om att vara ett föredöme, och hur mycket tid och energi och livsval får engagemanget kräva innan det blir en alltför stor bekostnad på familjelivet? 

Det kanske är utopiskt att tro att allt det här med näthat och trakasserier och äggkastning någon gång kommer att upphöra. Men var och en kan börja fundera, och när det gäller våra skattefinansierad mediaföretag finns ett särskilt ansvar. Mindre än ett år sedan #metoo verkar det som att det officiella kramkalaset är slut och nu går det att slänga ur sig i princip vad som helst. Och det som sker på riksplanet har en tendens att leta sig ner också på lokalplanet. 

Valet är snart här. Och det är ett val som inte bara gäller vilka politiker som ska företräda oss nästa mandatperiod. Det handlar också om hur vi väljer att beskriva, tilltala och möta våra folkvalda. Även om vi inte håller med om vad de säger, borde vi alla kunna enas runt den lilla slitna frasen som upprepats så många gånger i så många sammanhang: Allt vad ni vill att andra ska göra för er, ska ni också göra för dom…