Därför ska vi inte ha könsseparatism i badhusen. Krönika i SLA 26 november



unsplash.com

I väntan på att Diskrimineringsombudsmannen (DO) fattar beslut om vilka riktlinjer som ska gälla i frågan om separata badtider i offentliga badhus (så kallade kvinnotider) ramlar jag på den gamle kyrkofadern Cyprianus som år 250 e Kr uttalade sig enligt följande: "Blotta anblicken av en kvinna är syndig. Kvinnan bör för den egna synen dölja sin syndfulla lekamen, och för att slippa rodna över sin lasteliga nakenhet bör hon inte bada."

Det är tur att det hänt litegrann sedan dess. Förresten, det handlar inte om tur utan om medvetet arbete för att förändra  förtryckande strukturer. Dock är idéerna om mänskliga rättigheter tämligen nya om vi ser dem i ett längre perspektiv och upplysningstidens ideal att samhället bäst utvecklas av fria människor i samverkan måste hela tiden återerövras.

En del badhus i vårt land har införs könsseparata badtider. Apartheid och cementerande av förlegade medeltida värderingar menar en del, andra tycker att efterfrågan ska få styra och stöder sig på vittnesbörd om att vissa kvinnor, företrädesvis med muslimsk bakgrund, inte skulle gå till badhuset alls om de inte får komma på särskilda tider.

Frågan är inte enkel och alla argument behöver noga belysas. Själv har jag min uppfattning klar: hundra år av aktivt jämställdhetsarbete har visat att vi behöver jobba med både mäns och kvinnors uppfattningar. I den här frågan behöver DO sätta ner foten och upplysa oss om att vi i Sverige inte har könsuppdelade simhallar, bussar eller bibliotek. Omklädningsrummen är könsbestämda, men det beror på att vi faktiskt förväntas vara nakna i dem, och därför bör integriteten här skyddas. Det bör också finnas fler enskilda duschar och ombytesmöjligheter - för det finns personer som av olika anledningar behöver det.

Några ängsliga kommunpolitiker och badhustjänstemän har argumenterat för skilda tider för att motverka sexuella övergrepp. Men sexuella ofredanden i det offentliga rummet ska bekämpas utan att vi sätter kvinnorna i särskilda bassänger på särskilda tider, eller som i konsertsammanhang i särskilda fållor. Nej, den som inte kan avhålla sig från att ofreda andra människor bör skyndsamt portförbjudas från den lokal brottet skett, få sig lite sunt förnuft till livs från sin vårdnadshavare om hen är minderårig, och sedan lagföras. Män är inga djur som ska frånkännas ansvar för sina handlingar med hänvisning till instinkter och hormoner.

De som framförallt har reagerat negativt mot de könseparatistiska badtiderna är kvinnor från Mellanöstern. Det är människor som flytt från patriarkala och förtryckande kulturer som tänkte sig en framtid i ett fritt land. De var vana från sina hemländer att inte kunna vara på samma platser som män eller ha samma rättigheter och ser hur deras landsmän radikaliseras. Hederskulturen, eller skamkulturen som det snarare borde benämnas, finns inom både kristna och muslimska sammanhang och oavsett religiös bakgrund borde ingen i Sverige leva med restriktioner på grund av religiösa skäl. Och de som vill bryta med dessa kulturmönster gynnas inte av att hänvisas till separata tider på badhuset, att de tillåts vara frånvarande på vissa biologilektioner eller att de inte alls behöver vara med på idrotten.

Det här viktiga samtalet har precis börjat, och det är av största vikt att vi talar om och talar för de tjejer och kvinnor som bokstavligt eller i överförd betydelse hålls inlåsta, utan att patriarkatets representanter ska få tysta oss genom att anklaga för rasism och främlingsfientlighet. Främlingsfientlighet accepteras inte i vårt samhälle, men det gör inte kvinnofientlighet heller.

KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss:  Den nya kvinnorörelsen som ser våra invandrartjejers bekymmer

Diss: Förtryck i alla länder och i alla tider.  

Sveriges bästa hemtjänst. Krönika i SLA 29 oktober 2016

I en ålder då de flesta svenska medborgare brukar trappa ner på yrkesarbetet och istället börja fokusera på barnbarn och fritidssysselsättningar står de två fyrtiotalisterna Hillary och Donald och kämpar för ett av världens mest betydelsefulla jobb: president i USA.

Påven Franciskus som strax väntas deltaga i reformationsfirandet i Lund fyller åttio i december. I flera andra sammanhang och i andra delar av världen är det inte alls hyperstressade småbarnsföräldrar som ska coachas fram i betydelsefulla uppdrag, utan människor som levt långa och innehållsrika liv, fyllda med vishet och livserfarenhet.

Människor på ålderns höst behöver uppgraderas på viktighetsskalan i vårt land och det finns många fantastiska människor inte minst i hemtjänsten som gör ett oerhört viktigt arbete för att våra äldre ska ha det så drägligt som möjligt. Det kan tyckas att vårt individualistiska tänk leder till att omsorgen om både de yngsta och de äldsta har professionaliserats så att det inte finns någon utan  förskollärarexamen som förväntas kunna ta hand om en treåring, eller med undersköterskedito för att tala med en nittioåring. Var det meningen, riktigt?

Själv har jag inte mycket egen erfarenhet av äldrevård eller hemtjänst, och därför är teveprogram som det nu aktuella Sveriges bästa hemtjänst mycket upplysande. Sveriges Television tar ibland sitt public service-ansvar på fullaste allvar och ger oss här inblickar i äldres vardag. Det handlar om Vännäs kommun och om en chef som med hjälp av en läkare specialiserad på äldre vill skapa just Sveriges bästa hemtjänst.

Vi får ta del av logistiska bekymmer som att lägga scheman utan att varje brukare behöver ha ett tjugotal ansikten varje månad, personalförsörjningsbekymmer som leder till att i princip vem som helst får jobb (i det här fallet en tjej som jobbat som hästskötare, men att linda om ett hästben eller människoben är nog ungefär likvärdigt), eller vilka önskemål som kan tänkas vara i linje med hemtjänstens uppdrag.

När jag slutat uppröra mig över det ganska förvaltningstekniska språkbruket (Henning, vad roligt, nu kommer du att få två timmars social stimulans per vecka) blir jag tårögd av att se Henning gå ner i källaren för att titta på sina träsnickerier. Socialt stöd behövs, det finns inte egentligen men införs som projekt för Henning och Lennart.  Sveriges äldre befolkning är förmodligen den mest ensamma i världen. Och Henning tar med en träsked till sin dementa fru som efter femtiofyra års äktenskap varken känner igen Henning eller kommer ihåg vad skeden är till för.

Visst är de vardagshjältar, den här hemtjänstpersonalen! Vi har Lotta som på sjungande norrländska läxar upp den rökande Lennart: Du kommer få amputera benen, Lennart, om du inte slutar upp med det där och om du inte sköter fötterna. Men Lennart röker för att klara ensamheten och inte får han ringt fotvården int´.  Efter lite munhuggande kommer de trots allt i väg till fotvården och risken för amputation är tillfälligt avvärjd. Annars får Lotta inte mycket gjort, tycker hon, hon ska egentligen städa men Lennart vill visa sina fotoalbum. Man känner sig taskig när man går ut säger Lotta. Det är jättejobbigt.

Det är svårt att planera helt utifrån verkligheten, säger verksamhetschefen. Läs gärna den meningen en gång till: det är svårt att planera helt utifrån verkligheten. Men om inte verkligheten ska vara det som styr blir svensk kommunal omsorg lika verklighetsfrämmande som den tokigaste av presidentkandidater.

Men Henning kommer ner i källaren iallafall, och han drömmer om sin fru. Lennart slipper prata med tapeterna två timmar mindre i veckan.

Och jag tänker att det var nog inte så dumt med de där äldrekollektiven för piggare äldre som fanns förr. Iallafall kunde de äldre umgås med varandra, äta tillsammans och göra små projekt ihop. Men för kommande generationer kommer väl ensamheten att vara ett mindre problem, bara det finns ordentligt wifi så att vi kan lägga upp våra hemtjänstmaträtter på Instagram. Eller?

 

KARIN LÅNGSTRÖM

Hiss: Engagerade människor
Diss: Ofrivillig ensamhet

http://www.svt.se/sveriges-basta-hemtjanst/

 

 

Eftervalsdebatt. Krönika i SLA den 12 november 2016

Var det någon som på allvar trodde att Donald Trump skulle ta hem presidentvalet i USA? En del såg tecknen men valde att blunda för dem. Nu återstår en lång och detaljerad eftervalsdebatt, och sedan återstår att se i vilken utsträckning den nyvalde presidenten kommer att göra allvar av sina hotfulla vallöften.

Att populister faktiskt gör realpolitik av sina slagordsmässiga tyckanden är inte omöjligt. Svensk asylpolitik ger ett bra exempel på det. Inte trodde väl någon att det skulle kunna gå att stänga gränsen till Sverige, medlem i EU och allt, men det var just det som den etablerade, trygga socialdemokratiska och miljöpartistisk regeringen gjorde. Inte trodde vi väl att Sverige, den humanitära stormakten, skulle utvisa barn till ett land som utrikesdepartementet avråder från att åka till?

Att Donald Trump faktiskt bygger en mur mot Mexico och skickar fakturan till den mexikanske presidenten Enrique Peña Nieto är inte omöjligt. Att deportera papperslösa är heller inte omöjligt, oklart bara vart de ska. Oron är stor och protestdemonstrationerna sprider sig över USA.

I eftervalsdebatten hörs också diskussioner om huruvida Donald Trump är demokratiskt vald eller inte. I det amerikanska valsystemet handlar det inte om att få så många röster som möjligt (då hade demokraterna och Hillary Clinton vunnit) utan om att vinna elektorer i strategiska stater. Till dess att ett annat valsystem införs är det detta som gäller och alltså är valet demokratiskt genomfört.

Det innebär inte att Trumps politik och värdegrund inte får ifrågasättas. Tvärtom är det hög tid för alla antirasistiska krafter att samverka och ta människors oro på allvar. För vi ska heller inte låtsas som att alla de som röstade fram Trump helt enkelt hade en dålig dag eller bara rent allmänt visat prov på dåligt omdöme. Det är människor som med oro ser på sin framtid utan större tillförsikt, som förstår att de vanliga fabriksjobben är ett minne blott och som tycker det är obehagligt att möta nya kulturella uttryck.

Dessa människor finns också i europeiska länder och även i vårt land. Utvecklingen är tydlig: Brexit, Donald Trump. Kommer Marine le Pen skörda framgångar i Frankrike, och kommer svenska regeringen anamma än mer av traditionell sverigedemokratisk politik?

Det sägs att politiker som lyckas nå väljare har förmågan att uttrycka sig förbi klyschor och floskler och istället berätta om sin samtid, förklara och peka ut en tydlig riktning. Det är vad vi nu behöver se hos de politiker som vi traditionellt betraktat som människovänliga. Vi behöver storytellers, historieskrivare, förklarande och fördjupande analyser om varför det är bra med globalisering, teknologiska framsteg, klimatarbete och humanitärt förhållningssätt. Annars är snart hela västvärlden trumpifierad.

 

KARIN LÅNGSTRÖM

Hiss: det demokratiska samtalet

Diss: främlingsfientlighet och rasism

Stressa inte...oroa dig inte... (Emil Jensen)