En attitydförändring på gång? Krönika i SLA 12/9 2015

Det verkar nästan som att det är en attitydförändring på gång. Plötsligt slår insamlingsorganisationerna rekord, folk rensar i garderober och skänker kläder som aldrig förr.  Bilden på den döda pojken som spolats i land på en badstrand i Turkiet har spelat roll, liksom filmer på folkvandrande barnfamiljer genom Europas länder. Jag tror att det gör något med oss när nöden kommer oss nära. Vi vet att människor går och färdas i överfulla lastbilar genom Afrikas öknar men ändå tror jag att det för många känns väldigt långt borta. Men det är bland annat dessa tonåringar som färdats från Somalia och Eritrea på farliga vägar och med hjälp av ännu farligare människosmugglare som allt fler svenska familjer nu vill öppna sina hem för. Världen blir en aning mindre.
Engagemanget hos er skövdebor har inte startat nu. De riktade insatser mot flyktingar och särskilt flyktingbarn har alltid tagits väl emot. Lyktan får mer kläder än vad som får plats att lagra. Ber vi på facebook om en barnvagn eller en spjälsäng, så är det alltid någon som hör av sig. Insamlingar och ekonomiska bidrag har lett till att vi i somras kunde bjuda in kommunens ensamkommande flyktingbarn samt ett antal barnfamiljer från Tidan, Skövde och Stora Ekeberg till en familjedag på Skara sommarland.

Och den senaste kampanjen på ICA Maxi rör mig till tårar. Idag kommer Micke och hans personal att leverera blöjor och andra hygienprodukter som ni skövdebor köpt och skänkt. Ni är guld värda!  På söndag gör vi en manifestation på Hertig Johans torg under parollen ”Refugees welcome to Skövde”, och antalet personer som via facebookeventet anmäler sitt intresse ökar varje timma.

Naturligtvis finns det många åsikter om hur en hjälper bäst. Sara Johansson på Röda korset som i många år arbetat i krigs- och katastrofområden har skrivit ett uppmärksammat inlägg där hon menar att det mer gör skada än nytta att samla in kläder för att skicka utomlands. Frakt av kläder och skor är ett ineffektivt sätt att använda resurser på, och det slår ut den lokala handeln. Det blir också logistiskt svårt:hon vittnar om hur enorma laster av skor och kläder har blockerat hela hamnar och flygplatser.

De flesta seriösa hjälporganisationerna samlar in kläder för att antingen dela ut dem till flyktingar och andra behövande i Sverige, eller säljer för att använda pengarna till hjälp på plats. Sara Johansson tar också upp ett bekymmer som vi också ser på Lyktan. Mängder av osorterade, smutsiga och trasiga kläder är inte till någon nytta utan tar tid och kraft från volontärerna. Sortera efter storlek och tänk på att det inte finns plats att förvara sommarkläder över hela vintern. Tänk inte ”bättre en trasig jacka än inget alls”. Ingen seriös organisation delar ut trasiga eller smutsiga kläder till människor.

Engagemanget kan också handla om att ge av sin tid. Att stötta i en flyktings etablering som till exempel språkvän är ovärderligt.

Egentligen behöver en bara gå till sig själv. Om jag skulle behöva fly, vad skulle vara ovärderligt för mig? Någon som förklarar för mig hur det funkar i mataffären. Vad det står på kallelsen till sjukhuset.
De har förlorat nästan allt. Hur kan vi ge dem åtminstone något tillbaka?
KARIN LÅNGSTRÖM

Hiss: Alla goda viljor och tankar.

Diss: Krigsherrar världen över. De borde skämmas.


Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...