The Lord Bless You and Keep You.

Tal vid minneshögtid för Lisa Holm. S:ta Helena kyrka den 14 juni 2015.

Välkomna hit till S:ta Helena kyrka,till en minnesstund för Lisa Holm.

Våra tankar går naturligtvis den här stunden framförallt till Lisas familj, släkt, vänner och klasskamrater.
Det är en händelse som har drabbat fler än så.

En stad,en hel bygd har hållit andan under en veckas tid tid, och nu har frågan VAR fått sitt slut. M

Men frågan om varför det meningslösa våldet, den ofattbara ondskan har drabbat Lisa och vår bygd,
de frågorna återstår.

Ändå vill jag säga att det är ett fåtal personer som gjort detta. Men det är långt över tusen personer som har kontrat med mer värme, med mer kärlek, med mer ljus i sökandet och letandet.I stöttandet av familjen, anhöriga, vännerna och klasskamraterna. Kärleken är alltid större än hatet. Ljuset är alltid större än mörkret. Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.   

Läs och lyssna mer om du vill: P1 Morgon P4 Skaraborg Aftonbladet SLA Expressen SVT Skövde Nyheter TV4

  Krönika i SLA 13 juni

En stad i sorg. Krönika i SLA 13 juni 2015

I natt gick polisen ut med informationen att en död person hittats och att det är den saknade Lisa Holm.  Förtvivlan är naturligtvis stor. Tankarna går i första hand till Lisas familj, släkt och vänner, men det är nog få som varit och är oberörd av denna mardröm.  

När livet slås i spillror på det här sättet är det inte så konstigt om en tappar fotfästet i tillvaron. Det fungerar inte att ta en dag i taget. Inte ens en timma i taget, utan kanske ett andetag i sänder.

Det känns som om hela Skövde hållit andan under veckan som gått.  I yran kring skolavslutningarna gick tankarna till flickan som inte fick avsluta sitt första år på gymnasiet, på grund av att någon hade andra planer.

Frågorna är många. Frågan  VAR är nu besvarad.  Sedan kommer frågan HUR, kanske alltför smärtsam att ens formulera, och naturligtvis också frågan VARFÖR. Utan att gå in på gärningspersonens eventuella motiv kan frågan ställas generellt: varför finns det så destruktiva krafter i vår värld som gör att situationer som den här kan uppstå? Och på det lugna, idylliska Kinnekulle, åtminstone där ska väl en sjuttonåring tjej kunna vara trygg?

Tydligen inte. Ondskan är inte något som bara finns i sagornas och tv-spelens värld i form av drakar och monster,  utan en verklighet att förhålla sig till. Därför måste vi slå tillbaka med mer ljus, mer brinnande solidaritet son bland annat manifesterats av alla de hundratals månniskor som deltagit i sökandet under polisens och Missng Peoples ledning, och alla de människor som stöttat de som närmast berörts av tragedin.  

Jag tänker att Lisa, hur hon än har det just nu, i sitt hjärta känner den värme och kärlek som hon under sitt sjuttonåriga liv tankats med från familj och vänner.

Jag tänker att det är så viktigt att ta vara på varje dag i livet. Inte att vi ska gå omkring rädda för vad som skulle kunna hända om vi är på fel plats vid fel tillfälle.

Jag tänker på och ber för alla som är berörda av Lisas död . Må ni hitta kraft och styrka och ljus.

Karin Långström Vinge

När svåra saker händer och tankarna hopar sig kan det vara gott att dela tankar kring det som är svårt. Vad tänker du? Maila mi om du vill: karin.langstrom-vinge@svenskakyrkan.se

Vägen till Fjärilskolan är nyasfalterad.Krönika i SLA den 6 juni 2015

Jag läser i SLA att kommunledningen vill starta upp Fjärilskolan igen, den här gången som lågstadieskola. Ännu har de upprörda känslorna som svallade i Södra Ryd inte lagt sig, fortfarande håller familjer på att känna sig för vilken skola de vill att deras barn ska gå i (Rydskolan, eller skjutsa in till stan?) och förtroendet mellan de inblandade parterna kommer nog att ta tid att återupprätta.

Själv satt jag i skolnämnden under den här processen, men deltog inte i besluten som rörde skolorna i stadsdelen Södra Ryd. Trots det fick jag vara med om att ta del av alla de starka, ibland hatiska känslor som uppstod. Så här i efterhand kan jag identifiera några tidsmarkörer som påverkade skeendet och som beslutsfattare nog måste leva med att hantera.

Medbestämmanderätten. Vi vill vara med och bestämma. Vi väljer elbolag, bredbandsleverantör, dagstidning och religiöst samfund. Naturligtvis måste vi också få välja vilken skola våra barn ska gå på. Det får vi också, men vi kan bara välja bland de skolor som finns att välja på. Att ett alternativ som alltid har funnits plötsligt inte finns längre innebär för en del en tydlig kränkning av medbestämmanderätten.

Trygghetslängtan. Våra barn byter kompisgäng, pokemonkort, idrottsengagemang, aktiviteter och frisyr snabbare än vi föräldrar hinner uppdatera Instagram. Och vi låter dem göra det, till en viss gräns. Att byta skola är däremot ett trauma som vi inte vill att barnen ska utsättas för. Helst ska samma barngrupp följas åt från inskolningen på förskolan fram till och med utgången av årskurs nio. Därför är skolor något som bara ska finnas och fungera, och framförhållningen ska vara så god att kommunen kan ställa upp baracker om det skulle visa sig finnas behov.

Miljö- och ekonomitänket. I en tid då alltmer ska göras på allt kortare tid behöver vi ha så smidiga lösningar som möjligt. Att skjutsa barn till olika skolor (i de fall de inte fungerar med buss eller cykel) tar tid och påverkar klimatet negativt. Här kunde kommunen underlätta genom att införa skolskjutsar för alla barn, eller i alla fall låta barnen åka gratis på stadsbussen. För en del familjer är ett tätortsbusskort för 11-åringen en stor utgift.

Växtvärken. Det kommer inte att vara som det alltid har varit. Visionen för Skövde är att vi inom en icke avlägsen tid ska ha en befolkning om 60 000 invånare. Att bli större innebär en hel del växtvärk. Dessa nya människor ska gå i förskolan, skolan, trafikera och bo. Det är något som haltar när nybyggda skolor inte är tillräckliga ens i närtid eller när trångboddheten ökar (läs tio personer i en 2:a på Timmervägen). Det finns en hel del att göra i vår stad. Rondeller behöver byggas om eftersom folk faktiskt tar bilen till de handelsområden kommunen anordnat och därigenom förorsakar trafikstockning vid Elins esplanad. Men vägen till Fjärilskolan är nyasfalterad och fin, så där låg kommunen rätt i planeringen.

Karin Långström Vinge

 

Hiss: Glada studenter. Grattis!

Diss: Många ungdomar är oroliga inför framtiden. Lugn. Det ordnar sig.

Bara en skvätt. Krönika i SLA den 29 maj 2015

Provtagningssköterskan såg ut som att jag inte var riktigt vid mina sinnens fulla bruk när jag tog emot den lilla vita muggen med hänvisning till vårdcentralens toalett med frågan: Hur många centimeter? En skvätt, sa hon och skrattade och jag kände mig rätt fånig. Men i dagens samhälle där vi medborgare får klara direktiv och allmänna synpunkter jämt och ständigt om stort och smått (alltifrån telefonförsäljaren som irriterar sig över att jag inte vill diskutera mina pensionsfonder med vilt främmande personer, om jag nu har några pensionsfonder ens, till EU som i dag låter meddela undersåtarna att fyra koppar kaffe per dag faktiskt får räcka)är det svårt att veta hur en lämnar prover på ett ISO-certifierat, kravmärkt och till och med kanske ekologiskt sätt.

Jag känner mig lite trött. Häromdan var jag på en restaurang och orkade inte ens välja. Ge mig god mat, sa jag till kyparen. Men gärna bearnaisesås. Jag tror det finns en särskild plats i himlen för bearnaisesås.

Tillbaka till ordningssamhället: kyrkan och det religiösa har länge varit ett område där detaljstyrning och frihetssträvanden gått hand i hand och inte sällan stridit sinsemellan. I de mer avancerade sammanhangen men också i det vardagliga. Hur ofta möter jag som präst inte konstaterandet: jag är inte religiös, men…. så kommer det en utläggning om personens gudstro och kontakt med den gudomliga verkligheten på ett sätt som får mig att bara vilja le.

Tänk om vi människor vågade lite mer frihet. Att våga tänka att min tro duger som den är. Att jag duger som jag är. Att en skvätt i muggen är tillräckligt.  Vi behöver, bildligt talat, inte pressa fram mer än vad som är tillräckligt och nödvändigt för att livet ska gå vidare. Allt det där extra kan komma sen, senare, eller så pågår livet delux medan vi är fullt upptagna med att jämföra oss med alla andra och tro att vi borde göra mer eller tänka bättre eller hämta tidigare på fritids samtidigt som vi borde jobba mer och samtidigt vara hemma och städa.

Nu tar jag en kopp kaffe till. Förlåt, EU-kommissionen, men det är min femte för dagen. Men det kanske är ok om jag bara tar en skvätt.

Karin Långström Vinge

Hiss: Mellan hägg och syrén. Ett mått på evigheten.

Diss: Nu kan vi regnet! Nu vill jag ha sol och värme.

Jag tror också på det jag inte ser men anar Gud också i ytskiktet. 


Gud är varken beroende av yta eller djup.


Gud kan inte fångas i ett trådlöst nätverk, inte i en kyrkoordningsparagraf eller i en kommunikationsplan.


Vi kan heller inte snärja Gud i bröd och vin eller i förhandlingar om bönesvar.


Men ändå. Gud, visa mig din väg och gör mig villig att vandra den.