Den organiserade godheten. Krönika i SLA 24 maj 2014

Bland alla foliehattar och främlingsfientliga dyker det emellanåt upp riktiga pärlor i radioprogrammet Ring P1. Härförleden diskuterades återigen tiggarna och alla de vanliga argumenten ringdes in: de kör omkring i flotta bilar, vi borde hjälpa dem i deras hemländer, genom att ge en slant i pappmuggen stöder vi den organiserade brottsligheten.

Hur är det nu? Är brottsligheten, fattigdomen, de tuffa livsvillkoren, de odemokratiska systemen, de farliga arbetsplatserna, det meningslösa lidandet och den onda bråda döden – organiserat?

Givet att en god princip ligger bakom jordens tillkomst, menar jag att allt det destruktiva är något som är avvikande från den ursprungliga planen. Men mörker behövs ju för att man ska kunna se ljuset, påpekar kanske någon.  Där spjärnar jag emot. Det har redan funnits så mycket mörker att vi inte behöver mer för att kunna jämföra.

Nazisterna skapade en organisation för ondskan när man systematiskt mördade oliktänkande och människor av oönskat ursprung. Och som om det inte vore tillräckligt att i boskapsvagnar frakta barn till Auschwitz så passade Josef Mengele på att i vetenskapens namn utföra medicinska experiment på dem som att t ex hugga av kroppsdelar i levande tillstånd för att studera hur blodomloppet fungerar.  Och särskilt intressanta objekt för doktor Mengele var romska tvillingar.

Så är det organiserad brottslighet (om än med ekonomiska intressen snarare än rasbiologiska) som ligger bakom romernas förfärliga situation? Det går så klart inte att utesluta att kriminella element ser till att tjäna pengar på redan utsatta människor.  Men med tanke på hur mycket pengar maffiabossar runt om i världen drar in på knark, porr, vapen och annat elände behöver man inte vara smartare än en femteklassare för att räkna ut att det inte är annat än en förlustaffär att försöka sko sig på en arbetare som med pappmugg utanför Willys drar in en hundring i småmynt om dagen. Och den som äger en sprillans ny BMW men ändå väljer pappmuggen som inkomstkälla har nog andra bekymmer än de ekonomiska att ta tag i.

Men pärlan i Ring P1, då? Jodå, en äldre dam förklarar högt och tydligt att hon från och med nu ORGANISERAT ska ha med sig växelpengar i handväskan för att ha till hands.  Den organiserade godheten – den gillar jag skarpt!

Karin Långström Vinge
Hiss: Hjältarna som i Stockholms tunnelbana satte upp skyltar med texten ”Tänk på avståndet mellan fakta och fördom”.
Diss: Nationalsocialism och främlingsfientligheten. Vad ska vi göra med den?


Kyrkan och HBT - frågorna

Det har väl knappast undgått någon med intresse för kyrkan och hbtq-frågor att Uppdrag Granskning idag sänder sitt program om de riggade själavårdssamtalen där präster erbjuder sig att bota homosexualitet.

Journalistiska metoder får mediafolket diskutera och bedöma. Men det prästerna har gjort strider mot Svenska kyrkans ordning. 

Jag satt själv i kyrkomötet när beslutet om samkönade vigslar fattades och vi var mycket tydliga med att oavsett vad en enskild präst tycker om homosexualitet får inga fördömanden eller "botceremonier" förekomma.  

Det är länge sen homosexualitet klassades som en sjukdom, förresten. 

Men nu som ser programmet ikväll, kom ihåg vad som gäller i Svenska kyrkan. Homofobi och dess olika uttrycksätt är beklagliga brott mot kyrkans ordning och mot den tolkning av evangeliet och Guds ord som Svenska kyrkan står för.



Uppdrag Granskning
Skövde Nyheter: Präst i Vara pastorat tas ur tjänst
Kyrkans tidning
Biskop Åke kommenterar i Sveriges Radio Skaraborg
Helle Klein på Seglora Smedja

När livets brunn knakar i fogarna. Krönika i SLA den 17 maj 2014

Livets brunn, skulpturgruppen på Hertig Johans torg, läcker i fogarna och behöver lagas. Det livgivande vattnet letar sig igenom murar och cement för att nå ut, nå längre. Självklart ska väl dammen lagas, men bilden av livet som spränger gränser är stark.

Murar byggs och murar rivs. Det okontrollerbara ska begränsas. De oönskade ska hindras på Västbanken, i Tijuana på gränsen mellan Mexico och USA. Minns Berlinmuren. Medelhavet är idag en flytande kyrkogård på andra sidan EU:s murar. Gränsen är våldets plats, skriver den franske filosofen Etienne Balibar.
En av statyerna vid Livets brunn diskuterades för ett par år sen. Någon såg en man som piskar en värnlös, hukande kvinna. Andra såg en beskyddare som riktar vapnet mot en osynlig men tänkt angripare. En del såg nakenheten, andra noterade mannens soldatliknande hjälm och kängor. Tolkningen ligger i betraktarens öga, men oavsett marxistiska eller nyliberala preferenser går det inte att blunda för våldet som ständigt angriper livet och som ibland är livets förutsättning.

Jag läser om Csanád Szegedi och påminns om att det stundtals krävs att det ska knaka i fogarna för att livet ska ta överhanden. Szegedi inledde sin politiska karriär i Ungern genom att bilda den halvmilitära gruppen Magyar Gárda som med svarta uniformer skulle sprida skräck bland landets romer. Så valdes han in i EU-parlamentet för det högerextrema partiet Jobbik och han fortsatte sin antisemitiska propaganda.

När han fick kännedom om att hans mormor var en av dem som överlevt Auschwitz försökte han först svära sig fri från sitt judiska arv genom DNA-tester, men sanningen gjorde honom till slut fri och han lämnade partiet. Han togs emot med öppna armar av rabbinen i synagogan i Budapest, och idag bär han kippa, följer kosherregler för matlagning och likt en modern Paulus har han omprövat sin inställning till romerna.
Hans mormor vågade aldrig leva öppet. Hon dolde noggrant fångnumret som nazisterna tatuerat på underarmen. Men på dödsbädden bad hon Szegedi att ta fram den judiska bönboken som i alla år legat gömd under några filtar i förrådet.

Det är upp till var och en att vrida på eller vrida av kranen till Livets brunn. Murarna får gärna hålla det hänsynslösa våldet borta. Själv vill jag dricka liv i djupa drag, lägga en varm filt över den hukande nakna skulpturkvinnan och segervisst ana vattendropparna flyga genom luften ändå bort till Willys där det sitter en likadan kvinna, men ännu levande och med samma längtan efter liv som du och jag.
Karin Långström Vinge

Hiss: Läs Maj-Gull Axelssons nya bok ”Jag heter inte Miriam”, om den romska flickan som ändrade identitet till judisk för att få en fristad i Sverige efter Andra världskriget och Förintelsen.


Diss: Främlingsfientligheten. Vad ska vi göra med den? 

Tillbaka i annan skepnad. Krönika i SLA 10 maj 2014

Ibland funderar jag över varför det är så känsligt att prata om döden. Vi gör omskrivningar för det onämnbara: gå bort, gå vidare, somna in eller ta ner skylten. Om inte det är en känd person som dör förstås,  då blir det veckans snackis och alla har åsikter.

Behov som vi inte släpper fram kommer dock alltid tillbaka i annan skepnad, och det är kanske därför tevetablåerna svämmar över av program som handlar pengar, religion och politik, där vi tryggt hemma i soffan kan leva oss in i andras känslor.

Vadå religion, undrar kanske vän av ordning. Religion i teve är väl numera lyckligt begränsat till fem minuters helgsmålsbön lördag kväll, en timmes gudstjänst på söndag förmiddag och enstaka satsningar på fördjupande samtal med intressanta personligheter? Och så någon av våra biskopar, som lugnt och världsvant tar plats i rutan när nationen behöver ingjutas trygghet och hopp.

Men livsfrågor går inte att fångas in och placeras i fack. Vi har mer livsfrågor omkring oss än vad vi kanske tänker på, och det som är känsligt kan vi närma oss i form av underhållning.  Egentligen är det förvånande vilket intresse folk verkar ha för brott mot för femte budet.  I Morden i Midsomer, Poirot och Beck utspelar sig döden och dess konsekvenser framför oss på bästa sändningstid.  

Varför är det så intressant?  Är det de lyckliga sluten? Eftersom vi ändå inte har svaren på livets svåra frågor kan vi i alla fall få några deckargåtor besvarade, uppklarade och arkiverade, eller?  

Men vårt intresse för tevedöden sträcker sig längre än så. Nya serier kommer till, där det är livet efter, det oförklarliga, som fokuseras och blir själva underhållningen. Alla minns de skruvade historierna i Arkiv X, och nu fylls det på. Alison i Medium hjälper polisen att få fast brottslingar med hjälp av sitt sjätte sinne, och Millennium och After Life är andra exempel.

Jag tror inte ett dugg på att Sverige är sekulariserat. Intresset för livsfrågor minskar inte, men vi har kanske svårt att kanalisera vår längtan, när kyrkans traditionella språk inte längre är självklart. Då får vi fundera för oss själva med tevepolishjältar som sällskap.  Men det skadar inte att tänka lite ihop också. Eller som Grannen i Beck brukar säga när han ringer på: Ska vi ta en stänkare?

Karin Långström Vinge

Hiss:  EU-valet. Vi får vara med och bestämma!


Diss: EU-valet. För människor utanför EU är det svårt att få möjlighet att välja att bo i Europa.

Om kyrkklockor. SLA lördagen den 3 maj

Jag har en vän som vet det mesta om kyrkklockor. Hen åker runt och dokumenterar ljud och former. Alla är unika och har sin historia. Kyrkklockornas betydelse har skiftat en del genom historien. De används för att ange tid, för att berätta att en gudstjänst börjar, och vi ringer varje söndag i S:a Helena kyrka för avlidna skövdebor. Följ med upp i tornet vid tillfälle om du inte varit där! 

Kyrkan har alltid varit en del av samhället, och innan det fanns brandlarm eller telefoner användes kyrkklockorna för att påkalla uppmärksamhet vid eldsvåda eller annan allmän fara.

Så beslutade kollegorna i Jönköping att låta kyrkklockornas klang ljuda över staden under den tid som Svenskarnas Parti hade sin demonstration. Ofattbart att nazisterna använder den dag som för så många är förknippad med kamp för frihet, jämlikhet och syskonskap. Men motdemonstranterna var fler och kunde bjuda motstånd. Och över tusen personer samlades till gudstjänst för att visa att de står för en annan människosyn än den som kan beläsas på Svenskarnas Partis hemsida. Och klockklangen ljöd för att varna jönköpingsborna för allvarlig fara, för första gången sedan 1939.

Själv fick jag äran att hålla vårtal i Bolougnerskogen på Valborgsmässoafton. Jag talade om vårvärme som en värmeväxling. Värme vi ger andra kommer tillbaka som värme till oss. Det är vår värme. Vädret rår vi inte på, men det är inga andra än skövdeborna som bestämmer om kyliga eller varma vindar ska få blåsa i vår stad när det gäller människosyn, demokrati och gästfrihet. Tänker vi att alla ska få vara med? Gör vi det möjligt? Och vad är det som värmer upp din egen själ när den fryser?

Vi får hoppas att våra kyrkklockor inte behöver användas på det sätt som gjordes i Jönköping. Men klockornas klang kan ändå stämma till eftertanke. I 1686 års kyrkolag stadgades att "i städerna skall på alla söckendagar klämtas om morgonen kl. 10 och om aftonen kl. 4; sammaledes på landet var morgon och afton, som härtill varit vanligt, och folket därigenom påminnas att bedja om välsignelse till deras förehavande och att Gud ville bevara överheten, förläna frid och rolighet och en salig ändalykt".

Karin Långström Vinge

Hiss: Hymn till Västergötland med Volvos manskör.

Diss:  Våreldar är fint, men hur många igelkottar har farit illa?


Peter Wolodarski i DN; Klockorna ringer medan politikerna tiger

Landsbygdskrönika.. SLA 26 april

Hur kommer livsvillkoren för boende på landsbygden se ut i framtiden? Den frågan kan man ställa sig efter den senaste tidens rapporter om tillståndet i vår landsända. Nyheten att TV4 lägger ner sin redaktion med lokala sändningar i Skövde är naturligtvis allvarligt. För demokratins skull behöver vi en mångfald av mediekanaler som tidningar, tv och radio med tillhörande webbplatser.

Vad som händer i Skaraborg lär vi få veta oavsett TV4-gruppens medverkan. Men vad gör det med vår självkänsla som skaraborgare? Att rörlig bild från platser som Töreboda, Timmersdala och Tibro länkas ut i rymden är kanske inte så viktigt för den som bor i Norrköping eller Mjölby, men för den som bor på platsen betyder det ändå något. På något sätt är det ändå så att om vi syns – så finns vi.

Andra som knappt syns och finns är läkarna på våra vårdcentraler. I veckan har rapporterats att distriktsläkarna i Skaraborg är tillgängliga för 2000 patienter var, och det är 500 fler patienter än vad riksdagen beslutat som norm. Det är svårt att rekrytera läkare till landsbygden, och de som finns lägger enligt dem själva alltför stor del av sin arbetstid på dokumentation och administration. Lösningen för en del läkare är att bli stafettläkare som med större prislapp på läkarrocken kan turnera omkring på vårdcentraler runt om i Norden utan att behöva engagera sig i viktiga patientfrågor som kontinuitet och stabilitet.

Servicekontoret i Skara som delades av Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Pensionsmyndigheten har flyttat in till Skövde. De psykiatriska öppenvårdsmottagningarna i Tibro, Tidaholm, Hjo, Skara och Vara har flyttats till sjukhusorterna Skövde, Lidköping, Falköping och Mariestad, och skälet till det uppges bland annat vara att det är svårt att rekrytera personal.

Men för några aktörer är landsbygden attraktiv.  De tomma, förfallna lägenheterna i avfolkningsbygder som ingen svensk med hyfsad ekonomi sätter sin fot i är högvilt för Migrationsverkets bostadsförmedlare. Och för den som har kapital kan gamla hotell, konferensanläggningar och sjukvårdsinrättningar köpas upp och konverteras till asylboende. Att det är flera kilometer till busshållsplatsen eller att dagersättningen på 71 kr (61 kr för sammanboende, 37-50 kr för barn) inte räcker långt i ortens enda lanthandel är ingenting som bekymrar myndigheten. Det finns ju plats i alla fall.
Karin Långström Vinge

Hiss: Ni som har forsythior i era trädgårdar – ni tillför livskvalitet i era kvarter.  Tack!
Diss: Ledningen för TV4. Vi vill ha vår redaktion kvar i Skövde!






Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...