Skövdes kommunalråd ringer polisen

Skövde Nyheter har som tradition att i varje nummer göra en enkät med frågor som ställs till en "blå" och en "röd" politiker. 
Denna vecka är det kommunalrådet Katarina Jonsson (M) och riksdagsledamoten Monica Green (S) som bland annat får svara på frågan pm de skulle ringa polisen om de får reda på att någon gömmer flyktingar. 

Green svarar varken ja eller nej utan menar att det beror på omständigheterna. 

Jonsson däremot, svarar "ja", utan att lägga ut texten ytterligare.

Det är inte olagligt att gömma flyktingar. Det är en desperat åtgärd i syfte att undkomma den förföljelse, tortyr och bråda död som flyktingen ser som följd av att deporteras. 

De som gömmer (som jag känner till) är antingen flyktingar själva, eller i vart fall människor som lever under knappa förhållanden men som brinner för människor och mänskliga rättigheter. De lyssnar till barnen och deras föräldrar. De pysslar om apatiska sängliggande och försöker hålla hoppet uppe. 

Det är kloster och kollektiv. Barnkonventionen, Bibeln, Genevekonventionen och Koranen. Det finns många drivkrafter bakom längtan efter fred, frihet och framtidstro. 



Men Jonsson, hon skulle ringa polisen. 

Minnesanteckning från möte med handläggare vid Gränspolisen

Den här texten från bloggen Happytogobattle måste läsas.


MINNESANTECKNING FRÅN MÖTE MED HANDLÄGGARE VID GRÄNSPOLISEN


Möte med: Gränspolisen

Medverkande: Du min vän, jag och GränspolisHandläggaren.

Dag: Häromdagen.

Tid: Mitt på dagen.



Läs mer

Svar till Elisabeth Svalefeldt (M) I SLA

Elisabeth Svalefeldt (M) har naturligtvis rätt när hon påpekar att ansvaret för asylsökandes ekonomiska situation inte ligger inom ramen för socialtjänstlagen. Det är Migrationsverket som ska se till att individerna kan hålla en skälig levnadsnivå, allt enligt Lagen om mottagande av asylsökande (LMA). Migrationsverket klarar inte detta med nuvarande dagersättningsnivåer, och kommunen menar att det inte är deras ansvar. Här har barnen hamnat mellan stolarna.


Detta är ett tydligt exempel på varför Barnkonventionen måste inkorporeras i svensk lag. Svenska staten har sedan 1990 förbundit sig att verka för att barnens bästa ska komma i första rummet i alla beslut som gäller barn, samt att utnyttja resurserna till det yttersta för att tillgodose barns ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Den nyligen av regeringen tillsatta utredningen om inkorporerandets för – och nackdelar kan egentligen bara leda till ett resultat: att föreslå att Barnkonventionen blir svensk lag så fort som möjligt, eftersom det finns så uppenbara brister i både lagstiftning och praxis.

Karin Långström Vinge

Det finns en Ove i oss alla. Krönika i Skövde Nyheter 18 juli

Precis som väldigt många andra den här sommaren läser jag Fredrik Backmans debutroman ”En man som heter Ove”. Förmodligen har du också gjort det, eller så tänker du kanske göra det. Det är en fin och träffsäker beskrivning av en sån där person som vi alla har någonstans i vår omgivning. Kanske rent av har vi en liten Ove inom oss också?


Ove och hans fru var en av de första som flyttade in i radhuskvarteret och ser sig som dess beskyddare. Varje morgon går han en inspektionsrunda i området och kontrollrycker i alla garageportar. Han skriver upp registreringsnumren på bilarna som står felparkerade och blir vansinnig när någon utför det mest förskräckliga av tilltag: kör med bilen inne i bostadsområdet. Han skäller ut folk till höger och vänster och gör ingen hemlighet av någon av alla sina fördomar.

Droppen blir naturligtvis när hans nya grannar inte bara kör in i området med släp, utan dessutom backar in i Oves brevlåda. Det blir droppen, men samtidigt en vändpunkt och en rad dramatiska händelser utspelar sig.

Jag vet inte om jag tyckte att boken var särskilt rolig. Mer tankeväckande, faktiskt. Fredrik Backman påminner om att människor som andra tycker är besvärliga inte sällan har en hel del besvärligheter i bagaget. Samtidigt bidrar han till förslag på alternativa handlingsmodeller än att helt enkelt strunta i gubben: om Ove nu är bäst i världen på att lufta element, varför inte låta Ove lufta samtliga bostadsrättsföreningens element då?

Det är inte säkert att världen skulle bli bättre utan folk som Ove. Den blir tvärtom lite mer dynamisk, kreativ och konstruktivt ifrågasättande – i alla fall om vi vågar se att det finns plats för alla, och att det finns ett gott hjärta i alla människor, även om det ibland är pålagrat av alltför mycket ilska, fördomar och ensamhet.

Eftertanke 8 sönd i Trefaldighetstiden. (Kyrkans Tidning)


Ibland när jag kör lite längre sträckor ensam, tycker jag om att ställa in rutten på min telefon så att jag får klara och tydliga instruktioner om vart jag ska. Det kan vara skönt att bara fokusera på vägens kurvor, slänga en leende blick åt betande kor och hästar, låta tankarna komma och gå. Damen som pratar i min GPS-app har en vänlig men bestämd röst med inslag av auktoritet och sakkunskap.

Just den här dagen skulle jag till en församling söderut, men efter att jag knappat in adressen kom jag på att jag behövde förbi en affär i ett område lite avsides föreslagen rutt, innan jag fortsatte ut ur stan.

GPS-en och jag var överens från början. Kör söderut på Kyrkogatan! Så trotsade jag högersvängen i korsningen, utan fortsatte istället rakt fram. Rösten i min telefon protesterade vänligt. Vid Vallevägen, gör en U-sväng. Jag fortsatte dock, och ignorerade även de följande uppmaningarna att göra U-svängar i varje korsning. När jag till slut körde in på stormarknadens parkering, hördes GPS-tantens rätt uppgivna men desperata röst: ”Gör en U-sväng. När det är möjligt.”

Är det så med Gud? Vi har våra metoder för att få vägledning från Gud, men hur mycket styrning och ledning har Gud lagt i våra egna hjärtan, samveten, magkänslor och hjärnor? Inte undra på att vi behöver en hög koncentration av andlig klarsyn.I våra tankar om kyrkans liv och väg framåt, men också i våra egna liv.

Men hur vet vi vilka vi ska lyssna på, så att vi bygger på stadig grund, och inte på sand? Vilka är det som är de där ondskans hantlangare, och vilka är det som Jesus inte kommer kännas vid den sista dagen?

Kristna har genom tiderna lagt ner stort intresse på att identifiera de falska profeterna. Kan det vara de som tänker så där om dopet? De som tänker på det sättet om nattvarden? Kan det vara de kvinnliga prästerna? Eller från den eller den nomineringsgruppen i kyrkovalet?



Men det kanske inte endast handlar om strikt teologiska frågor. De som får oss att bygga på sand är kanske de som låtsas att de vill oss gott, men som egentligen bara är ute efter att få riva sandslotten när vi vänder ryggen till. Trycker ner oss. Gör att vi tvivlar på vår duglighet. Ställer sig på Guds plats och berättar utifrån sina egna behov vad som är rätt och fel. ”På deras frukt ska ni känna igen dem”, säger Jesus.

Inte undra på att vi behöver en hög koncentration av andlig klarsyn, alltså. Vi behöver ha Gud i sikte och lyssna in Rösten när vi tar ut vägens riktning. Både i kyrkans liv och i våra egna. Påven Franciskus predikade nyligen på ön Lampedusa utanför Sicilien, ön som blivit en symbol för de 19 000 båtflyktingar som drunknat på vägen från Nordafrika till Europa. ”Välfärdskulturen får oss att leva i en såpbubbla; en meningslös illusion som gör oss likgiltiga inför våra medmänniskor. Vi ber om förlåtelse för dem som stängt in sig i en välfärd som bedövar hjärtat.”

Gör en U-sväng, när det är möjligt. Det har varit på tiden länge nu.

Kyrkans liv och våra liv kommer inte att vara perfekta hela tiden om ens någonsin. Det kommer dagar och stunder då vi bygger på sanden med solglasögon på. Det vi byggt upp kommer blåsa sönder och störta och rasa, och raset kommer att bli stort.

Vilken nåd att det finns någon som rasat ännu längre ner, ända ner till dödsriket och tillbaka för att ta oss med upp, fram, tillbaka igen. Gud själv har gjort U-svängen möjlig! Så älskade Gud världen, att han gav den sin ende son, för att var och en som tror på honom inte ska förgås, utan ha evigt liv.

Kompetensutveckling - krönika i Kyrkfack juli 2013

Ett av mina bästa tips för att koppla av från arbetet är att titta på roliga komedier. Efter en lång dag är ett avsnitt av Skenet bedrar, Helt hysteriskt eller Ett Herrans liv bra sätt att få distans till vardagen, och Mr Bean är en annan favorit.


Som förberedelse inför den här krönikan, som skall handla om kompetensutveckling, såg jag om Mr Bean – den totala katastroffilmen. Handlingen är enkel. Ett galleri i Los Angeles har köpt konstverket Whistler´s Mother och önskar Englands främste konstexpert för att delta vid avtäckningen. Vid Royal National Gallery ser man chansen att äntligen bli av med sin mest hopplösa medarbetare, vaktmästaren Mr Bean, och skickar honom till USA. När de amerikanska konstfantasterna, som tror att Mr Bean är professor i konstvetenskap, frågar honom om hans forskning, säger han som det är:

- …Well, I sit. And watch.

Tänk om fler kunde arbeta så, resonerar intendenten. Betrakta konstverken och försöka förstå dem på djupet – det borde fler göra.

Nu var det väl inte omvärldsanalys Mr Bean sysslade med, men att stanna upp och iaktta innan vi tar nästa steg är verkligen ingen dum idé. Hur ska vi veta vilka kompetenser vi behöver utveckla, innan vi sett på djupet vad omgivningen och våra konstverk (församlingsborna) önskar av oss som församlingsmedarbetare?

Kunskap är en färskvara. I en tid då Svenska kyrkan förväntas ha pålästa företrädare i frågor alltifrån klimatpåverkan till biståndsarbete behövs kunskaper inte bara i teologi utan också i ämnen som naturvetenskap och internationella relationer, samtidigt som vi behöver veta hur en kommun fungerar, hur nutidens människor ser på dopet som livstydning samt hur en kassaflödesanalys fungerar. Svenska kyrkan ska vara en trovärdig arbetsgivare, och dess företrädare ska kunna delta i samhällsdebatten och företräda dem som på särskilt sätt är utsatta.

Det är lätt att bli passiv inför alla utmaningar och landa som Mr Bean på en stol, stirrandes in i väggen. Men som tur är, behöver alla inte kunna och veta allt. Paulus tankar i Första Korinthierbrevet om församlingen som Kristi kropp där många delar utgör helheten är värda att reflekteras över. Utmaningen är just att få till den lokala ”kroppen” så att helheten kan fungera. Om det saknas ett ben eller en arm blir det svårare, men inte omöjligt.

Kompetens är ett vidare begrepp som också innefattar social interaktion, emotionell eftertanke och förmågan att kombinera dessa beståndsdelar med varandra. Mr Bean blev aldrig professor i konstvetenskap, men han löste uppgifterna han ställdes inför på sitt vanliga, katastrofala vis. Med spontanitet och envishet kommer man ändå ganska långt, även det ofta blir tryggast för alla om rätt person är på rätt plats med rätt förutsättningar.

Svar til Elisabet Svalefeldt (m) om flyktingbarn - SLA 2/7

Svar till Elisabet Svalefeldt (m)

Det är bra att den oro som Mai-Britt Zederfeldt kände för de ensamkommande flyktingbarnen är obefogad. Då består min oro fortfarande för familjer som lever under Migrationsverkets försörjning där familjer lever i en mycket låg standard.

Ekonomin är så dålig att pengarna räcker inte till mat för en familj. Kläder, skor, sängkläder och hushållsartiklar klarar de sig med för att människor med empati skänker begagnat. Våra invandrarfamiljer är inte vana vid något överflöd men varje mnniska ska ha rätt att äta sig mätt och ha ett beboeligt hem.

Har inte socialtjänsten ansvar för varje människa som bor i kommunen? Det du vill att människor ska göra mot dig ska du göra mot dem .

Låt oss se varje människa som kommer till vår kommun som en tillgång och inte några som bara kostar pengar.

ANNE-MARIE HEDENBERG



Jag tror också att de barn som finns på boendet Fenix har det förhållandevis bra. De har mat, tak över huvudet, ordnade aktiviteter och empatisk personal omkring sig. Men det finns fler barn än dessa.

De har visserligen sina föräldrar med sig, men det är inte mer än så. Jag talar om barn som dels är asylsökande och dels de som fått avslag på ansökan om uppehållstillstånd och som nu lever antingen i väntan på deportation eller helt enkelt gömda.

Dessa lever under fattiga förhållanden, vilket jag beskrivit i en rad krönikor i Skövde Nyheter samt på min blogg. Ersättningsnivåerna för dem som fortfarande har kontakt med Migrationsverket är löjligt låga. Sammantaget får många av dessa familjer runt om i vårt land, också i Skövde, mat och kläder tack vare enskilda medmänniskor genom kyrkor och andra organisationer.

Vi tar gärna vårt medmänskliga ansvar (och för min egen del handlar det om en självklar konsekvens av min tro), men undrar ändå hur samhällets ansvarstagande ser ut.

KARIN LÅNGSTRÖM VINGE



Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...