Igår presenterades jag som tolk inför det tredje ärendet på kort tid där asylsökande föräldrar med avvisnings beslut från Migrationsverket,skall skiljas från sina barn som fortfarande är spädbarn. (under 18 mån.gamla). I samtliga fall anser Migrationsverket att föräldern skall enligt utlänningslagen återvända till hemlandet för att söka anknytning på grund av familjeskäl.
Barnen som skiljs från sin förälder är en dotter på 3 månader, en dotter på 5 månader och en pojke som är 9 månader gammal.
Under hela min tid som arbetande tolk, ca 25 år, så är det först nu som dessa ärenden dyker upp.
Eftersom jag jobbar som tolk i lingala så träffar jag mestadels klienter från Dem. Rep. Kongo. Igår berättade Migrationsverkets handläggare att kötiden just nu för en ansökan p.g.a. familjeskäl från D.R. Kongo är minst 10 månader från det att den lämnas in på Svenska Ambassaden i Kinshasa.
Vad säger en barnläkare eller en barnpsykolog om hur ett spädbarn hanterar en frånvaro från en förälder i 10 – 12 månader?
En veckas frånvaro
Om en förälder är borta i en vecka när barnet är i åldern sex månader till tre års åldern upplever barnet det som att de knappast existerar längre. Först i tre-fyra års åldern börjar de få ett tidsbegrepp som innebär att de klarar av att överblicka några dagars separation. Vissa forskare understryker att framför allt små barn upp till två-tre års åldern har ett lättväckt anknytningsbeteende och att det kan vara intensivt i perioder. För att barnet inte ska utsättas för stort lidande måste det få ett adekvat gensvar från sin huvudsakliga anknytningsperson.
I ett utav fallen är mamman ensamstående och skild från den andra föräldern. Varje gång hon kallas tillsammans med sin dotter till myndigheterna för avvisning ur landet, så undviker Polisen att verkställa utvisningen. Eftersom hon är ensamstående måste naturligtvis utvisningen ske tillsammans med dottern. När jag frågar hennes advokat om hur länge detta kommer att fortgå och hur länge ärendet skall ”hänga i luften” på det viset,svarar advokaten att förmodligen tills barnet blir äldre och det går att utvisa både barn och förälder på ett ”propert” sätt.
I ett av de andra fallen är också mamman och pappan, på grund av mammans historia av psykisk sjukdom, helt överens om att när Polisen kommer så skall deras 9 månaders pojke följa med pappan som skall utvisas.Familjen splittras och pappan riskerar att aldrig återvända eftersom han har varit politisk aktiv inom oppositionen i D.R. Kongo och välkänd där.
Även om de här barnen inte själva är sökande i ett asylärende så är de direkt påverkade av sin förälders asylärende och barnens rättigheter och bästa måste beaktas.
FN:s barnkonvention och utlänningslagen
■Sverige var en av de första staterna som undertecknade FN:s barnkonvention, och som barnläkarna nu hävdar att myndigheterna bryter mot i sin asylhantering av barn. Där står det: ”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.”
■I den svenska utlänningslagen står det: ”I fall som rör ett barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver.”
■Avgörande för beviljande av uppehållstillstånd bör enligt lagens förarbeten vara “i vilken grad barnet i sin psykosociala utveckling kan antas ta bestående skada av att flytta tillbaka till hemlandet”.
■Det står även att barnen i asylärenden måste “uppmärksammas som individer som kan ha egna individuella skäl för uppehållstillstånd”.
1869 gav den Australiska regeringen den statliga ”Board for the Protection of Aborigines” det lagliga utrymmet genom ”The Aboriginal Protection Act” att kontrollera var den aboriginska befolkningen kunde bo,jobba, vem de kunde gifta sig med och till och med vem de kunde träffa. Lagen gav också ”The Board” makten att avskilja aboriginska barn från sina familjer. Detta startade 1871 den process som senare (mellan 1909–1969) skulle kallas Den Stulna Generationen. Det är ett begrepp som använts för att beskriva de barn som skildes från sina föräldrar och familjer bland annat med motivationen att undvika rasblandning. . Misslyckandet och omänskligheten i denna politik ledde slutligen att två lagar antogs år 1910och år 1970 som innebar att den lagliga och orättfärdiga behandlingen av den aboriginska befolkningen i Australien kunde upphöra.
Naturligtvis är syftet med det som federala- och delstatsregeringen i Australien gjorde inom dåtidens lagliga ramar någonting helt annat än vad Migrationsverket och den svenska regeringen har som syfte med sin politik.
Men idag genomför faktiskt Migrationsverket en laglig och orättfärdig behandling av spädbarn och deras asylsökande föräldrar i Sverige, även den inom lagens ramar. Visst kan vi som nation också förstå misslyckandet, omänskligheten och konsekvenserna av denna behandling, och anta lagar som förändrar detta och gör att barnen får en trygg och kärleksfull uppväxt i livet.
Det här handlar inte om den asylsökande föräldern rätt eller inte rätt att få stanna i Sverige, utan om barnen och deras väl och ve.
Vad är det som har hänt i Sverige? Varför utvisas dessa föräldrar nu? Vad är det för skillnad på Migrationsverkets bedömning och beslut nu mot hur det var förr?
Skillnaden ligger i Migrationsverkets/Regeringens ovilja att hitta lagrummet (läs om FNs barnkonvention och utlänningslagen ovan), och utnyttja möjligheterna som faktiskt finns för undantag, och tillåta föräldrarna att söka anknytning till sina barn från Sverige. Det lagrummet måste de ha använt förr. I juli 2010 gjordes ett tillägg till utlänningslagen just med syfte att undvika att barn skiljs från sin förälder. Tillägget är inte aktuellt i dessa fall anser Migrationsverket eftersom föräldern saknar hemlandspass.
Lag eller inte, passhandling eller inte, om inte föräldern utgör ett hot mot barnet så får ingen skilja dem åt. Inte ens med förevändningen att det sker inom lagen.
Vi måste bestämma nu vilket sorts samhälle vi vill ha och om vi gillar det här i vårt land. Staten låter oss ständigt få veta att våra svenska lagar är bättre rustade för att skydda våra barn än FNs Barnkonvention. Nu använder vår egen regering skälet att FNs Barnkonvention inte är en lag i Sverige för att utvisa dessa barns föräldrar. Eller finns det en skillnad på våra barn och andras barn?
Låt oss vakna nu och förändra det här, varje utvisning är en katastrof för barnet som drabbas. Jag kommer att skriva mail till varje berörd politiker som jag kan komma på, även på EU nivå. Kanske måste EU eller FN till slut slå Sverige på fingrarna för denna fortsatta omänskliga behandling av barn.
Mikael Eriksson tolk i lingala.
email: zifa_music@hotmail.com
website: www.zifa.nu
Om du vill vara med och hjälpa till att få till stånd en förändring.
Kopiera gärna texten och maila den till Migrationsverkets generaldirektör:
anders.danielsson@migrationsverket.se
Det är människor, du och jag som förändrar världen!
Jag går med tunga steg uppför trappan. Se, vi går upp till Jerusalem, sjöng vi inte för så länge sen i fastepsalmen. Det är detta lidande som Jesus delade. 
