Predikan på Tionde söndagen i trefaldighetstiden. "Nådens gåvor".

Igår var det ännu en av alla de lördagar som inte kan beskrivas som annat än festdagar i vår kyrka. Fyra barn döptes i Våmbs kyrka.
En i taget kom de med sitt dopfölje, Joel, Hannes, Nils och Edwin.

Christine, Margareta och jag tog emot familjerna och tillsammans ringde vi i kyrkklockorna, sjöng psalmer, stämde in i trosbekännelsen. Stolta faddrar läste evangeliet om Jesus och barnen, vi tände ljus, bad för barnen och deras familjer och jag öste vatten på barnens huvud. I Faderns, Sonens och den heliga andes namn, och livets Gud har uppfyllt dig med helig ande som hjälper dig att varje dag leva i ditt dop. Den som tar emot detta barn i mitt namn, tar emot mig. Den som är minst av er alla, är stor.

Kallad att vara Jesu lärjunge och upptagen i Guds familj. Inte för att någon av grabbarna hade intjänade poäng att hämta hem hos Gud, utan för att Gud vill. Dopen följes av dopkalas, och medan dopbarnen lagts för att sova middag står Lukasevangeliets ord som en gloria runt deras huvuden : Den som är minst bland er, han är stor.

Så kommer timmar läggas till dagar, och dagar läggas till år. När vi möter nya konfirmander, vet vi att de kommer med olika förutsättningar. För några familjer har bebislyckan så småningom bytts i en ständig kamp att få livspusslet att gå ihop. En del konfirmander kommer med trygghet och lugn i ögonen, andra är inte helt säkra på att de ens bör leva. Några sitter som på nålar för att rusa i väg till hockeyträningen, andra dröjer sig kvar i kyrkan för att slippa grälen hemma där orden far och träffar hjärtat som nålstick.

Vi vill gå tillbaka till dopet. Tillbaka till källan, och konfirmanderna får i läxa att gå hem och leta upp ett fotografi från dopet. Vilken kyrka, vilka är mina faddrar?
Väggen fylls av sen av de sötaste varelser med stolta föräldrar i trendiga 90-talsfrisyrer, och vi talar om hur det blev i livet. Vad tycker du om att göra? Har Gud varit med dom här åren? Går det att tro på en Gud som bryr sig nu då?
Även den struligaste tonåring får återigen höra att hon är stor och en förebild för vuxenvärlden. Ingen ska hindra detta barn att komma till Jesus, ty Guds rike tillhör de barn som sitter och väntar på Skövdes alla barnavårdscentraler, men också de barn som hänger på resecentrum eller som gråter sig till sömns för att de inte fått MVG på senaste provet.

Någonstans i allt liv har det tillkommit en ytterligare dimension. Att inte räcka till. Duga. Det räcker inte längre att bara vara. Världen utanför ställer krav, men de är ändå ljusår från de krav jag ställer på mig själv.
Flera bibeltexter tar upp förhållandet mellan att vara och att göra, det är inte konstigt eftersom bibeln handlar om livet. Berättelsen om Marta och Maria, till exempel, där Marta fixar fika medan Maria tar tillfället i akt att utveckla sitt ”vara”.

Någonstans i allt liv räcker det inte längre att vara en människa. Att skaffa sig en utbildning och börja jobba är inte problemet. Däremot om man börjar tro att ens värde som människa beror på var eller om man jobbar, på årsinkomst eller adress i folkbokföringsregistret.

Det här gäller också i det kristna livet, och det bör man hålla i minnet när Paulus berättar om nådegåvorna. Några i församlingen har fått gåvan att meddela vishet, någon kan meddela kunskap, någon får gåvan att tro, andra får gåvan att bota och göra under. En kan tala olika slags språk, andra kan tolka dem.
Det här gör anden, livskraften, som den själv vill. Gåvorna behövs, och de gäller inte bara i kyrkans liv eller i de verksamheter som ingår i församlingsinstruktionen för Svenska kyrkan i Skövde, utan för hela livet.

Alla har fått något att bidra med, ingen enda människa är utan någon nådegåva att användas till hjälp för andra människor. Utan dessa gåvor, talanger, från Gud som skapat världen och håller den i sin hand med goda händer, skulle vårt gemensamma liv i samhället inte fungera.

Men ditt värde som människa ligger inte i om du kan skriva intresseväckande insändare, om du kan baka gott fikabröd eller om du är en fena på sammanträdesteknik.

Nej, det värdet är dig givet just därför att du är en människa. Författaren till Psaltarpsalmen 8, vill besjunga Guds himmelska prakt med ett barn, ett dibarns mun, och utbrister:

När jag ser din himmel, som dina fingrar format,
månen och stjärnorna du fäste där,
vad är då en människa att du tänker på henne,
en dödlig att du tar dig an honom?
Du gjorde honom nästan till en gud,
med ära och härlighet krönte du honom.


Du är krönt med ära och härlighet, står det i Bibeln.
Det innebär inte att livet alltid är härligt. Det innebär inte att vi alltid vågar lita på Gud. I Josuas bok beskrivs hur folket sa att de aldrig skulle överge Gud. Det berättas om ökenvandringen från Egypten till det utlovade landet, då Gud hjälpte men inte alltid fick den respons han väntat. Men trots att de inte vågade tro på en Gud som inte alltid visade sig så tydligt, utan istället byggde sig en guldkalv att tillbe, förlorade Israels folk aldrig sin status som utvalt folk.

Jesus valde inte ut något folk. Han vill dra in allt folk i sin närhet, och bland dem ser han några som han särskilt vill lyfta upp.

Han ser hur barnfamiljerna närmar sig med sin önskan att få välsignelse över sina liv och sina barn. De som anser sig stå närmast Jesus visar bort dem. Jesus har väl viktigare saker på agendan? Men när Jesus ser det blir han arg. Låt barnen komma hit till mig, och hindra dem inte! Det är dom som äger Guds rike! Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn, kommer inte dit in.

Så lyfter han upp barnen i famnen, lägger händerna på dem och välsignar dem.
Det är den största nådegåvan av alla Guds nådegåvor. Och det är en välsignelse man kan leva länge på. Ända in i evigheten, faktiskt.


Psalm 87:
Våga vara den du i Kristus är, den i hans tanke, den i hans kärlek, den i hans ögas eviga ljus du är.
Intet äger du som ej han dig ger. Kravet och kraften, viljan och verket strömmar ur samma källa från bergen ner.
Skuld och rädsla trycker dig inte mer. Nu är du fri att älska och tjäna dem som du möter: Jesus som bor i dem.
Redan är du den du en gång ska bli: dömd och benådad, död och uppstånden, älskad och ett med honom som gjort dig fri.
(Anders Frostenson)

Hålls i S:ta Helena kyrka, Skövde


Kyrkan - en klassfråga







KYRKAN – EN KLASSFRÅGA?

Arr: Seglora smedja, Sigtunastiftelsen och Sofia församling i samarbete

4 september 2011

PROGRAM

11.00 Högmässa

12.30 kyrklunch

13.00-14.30 Paneldiskussion. Medverkande: Karin Långström Vinge, Jonas Bromander, Niclas Blåder, Anna-Karin Hammar. Samtalsledare: Ewa Lindqvist Hotz och Helle Klein.

Plats: Sofia kyrka, Södermalm, Stockholm

Om offentliga ljud. Krönika i Skövde Nyheter idag

Skulle du vilja leva ditt liv ljudlöst? Jag skulle inte det. Jag är tacksam för att jag fötts med fungerande hörsel, även om jag skulle vilja stänga av öronen ibland.
Jag är övertygad om att ljud påverkar oss i lika hög utsträckning som ljus och dofter. De offentliga ljuden vi har i vår omgivning är därför av stor betydelse för humör och hälsa.

Fina ljud för mig är klingande barnskratt, den gurglande kaffemaskinen på jobbet, välkomnande hundskall och den älskades röst i gryningen. Musik naturligtvis, och så havsbrus och fiskmåsar vilka mina bohuslänska gener kräver visst mått av varje år.
Nervös blir jag av ljudet av inbromsande tåg som tutar. Fantasin skenar iväg. Rådjur? Ledsen människa som tror sig se sin sista utväg?
Kyrkklockor däremot gör mig varm i hjärtat och tar mig med in i en annan dimension av tillvaron. Kyrkklockorna ger bra tidsangivelser också - som en relik från tiden före modern tideräkning.

Så finns det naturligtvis irriterande ljud också. I allmänhet brukar folk störas av trivialiteter som avhandlas offentligt i mobiltelefon. För min del går det bra. Alltid kan man snappa upp några nya matidéer från samtal om kompletteringsinköp och grillförberedelser. Tänk vad duktiga folk är – fixar och ordnar för att livet ska vara så gott som möjligt.

Självklart blir jag irriterad och sänkt av vissa ljud. Vuxna människors gnäll, tystnaden som uppstår när laptopen laddat ur, sopmaskiner i centrum precis när jag ska prata i kyrkan, jodå.

Eller hissrösten på Elins Esplanad som efter att man trött åkt på självscanningsavstämning kvart i tio på kvällen med 47 varor hjälper en ner i avgrunden med orden ”kör neråt. Plan noll. Dörrarna öppnas”. Då anar man att slutet är nära.

Frälsarkransen i din smartphone


Ingen har väl missat att Frälsarkransen numera finns som app?
Jag tycker att mobilversionen av radbandet är jättebra. Jag började använda Frälsarkransen när den lanserades på 90-talet, och därefter lite då och då. Men jag tycker att radbandet som design är ganska klumpigt. Den här passar mig utmärkt!

Itunes
Verbum förlag

A propos Pride

Varje år hörs kritiska röster om Pride. I år inte så mycket om temt - öppenhet - som runt det faktum att fler heterosexuella ansluter sig. Var finns Pride, den plats där man som flata kunde få känna sig normal i betydelsen i majoritet?

Svaret ligger i att Pride har olika funktioner. Ur politisk synvinkel handlar det om att sätta fokus på de reformer som genomförts och som behöver sätta sig i folks medvetanden och attityder, samt blicka fram mot det som fortfarande behöver göras. Dit hör, i svensk kontext, naturligtvis kravet på slopad tvångssterilisering, skilsmässa och svenskt medborgarskap vid könskorrigering.

Politiska beslut är en sak. Attityder en annan, och i den bästa av världar skulle de kunna lagstiftas fram. Eftersom det inte är möjligt är valfrihet för närvarande enda vägen att gå. Stockholms läns landsting har politiker infört vårdval också inom gynekologi.

Svenska kyrkan har också mer att göra. Mer hbtq-kompetens. Valfrihet som fungerar när det gäller kyrkliga handlingar som dop, vigsel och begravning. Precis som inom vården är det viktigt att få möta en präst eller diakon inom kyrkan som man har förtroende för. Och när det gäller kyrka och hbtq, är förtroendet fortfarande lågt. Det bevisas bland annat av det faktum att giftaslystna homosexuella par i högre grad väljer det borgerliga alternatiet än det kyrkliga.

Åter till Pride. Dagens Nyheters ledare är bra och påminner om behovet att rikta blicken mot dem i andra länder som fortfarande inte kan leva i öppenhet. Den internationella solidariteten är viktig, men bör kompletteras med ett mer solidariskt tänk än nu vad gäller flyktingpolitiken. Det går inte att utvisa människor som på grund av sexuell orientering riskerar dödsstraff i sina hemländer.

Men det finns de i Sverige som också kämpar med garderobsdörren. Pride handlar om såväl politisk manifestation som personligt mod. Som kristen känner jag ett ansvar att visa alla, men framförallt kristna syskon i tron hur en hbt-vänlig läsning av Bibel och bekännelse inte bara är möjlig utan helt enkelt den enda vägen. Det handlar om urval och tolkning. Biblisk samhällskunskap. Nu består tro, hopp och kärlek. Och störst av allt är kärleken.


Åke Bonniers tankar i Pridetid
Helena Taubner om trångsynthet och hbt-frågor

Ps. Religion och hbt är en känslig kombo. Satirgruppen Grotescos enligt mitt tycke tänkvärda allvarligt roliga framträdande "Det är bögarnas fel" har enligt svt polisanmälts, och i kommentarsfältet hos dagen.se finns en del upprörda kristna röster.



Ps. Stort grattis, Magnus Kolsjö, Erik Slottner och Caroline Szyber. Dagen återger kritik från kristdemokraten Tuve Skånberg som menar att de inte längre har någon trovärdighet att företräda kristdemokratisk politik. Men, men. Välkomna till Folkpartiet!

Två riktiga surtweets

"Alla EU-länder måste erkänna båda föräldrarna"

14 av 27 EU-länder har infört möjligheten att ingå samkönat äktenskap eller registrerat partnerskap. Resten står passiva eller motarbetar aktivt samkönade pars rättigheter. Om inte en skarp påminnelse räcker om vilka skyldigheter alla EU-länder har, måste staterna i fråga anmälas till Europadomstolen, skriver EU-parlamentarikern Cecilia Wikström på DN Debatt."

Happy Pride!

Idag inleds Pridefestivalen, och invigningstalare är Thomas Beatie, mannen som fött tre barn. På 90-talet genomgick han könskorrigerande behandling, men behöll reproduktiva kroppsdelar.

I Sverige är det inte möjligt. Här måste människor steriliera sig innan de genomgår könskorrigering. Det är en form av tvångssterilisering som fler och fler vänder sig emot. Dags för Svenska kyrkan att uppdatera sig också.



Läs mer om Amanda, och Ulrika Westerlunds brev till KD:

"Ni ska besluta i frågan om ni som parti anser att Sverige ska ha kvar en lag som ger staten rätt att utsätta människor för påtvingade kroppsliga ingrepp, en lag som ger staten rätt att tvinga personer som vill byta juridiskt kön att sterilisera sig.
Förra veckan gav Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, ut en rapport om situationen för hbt-personers mänskliga rättigheter i Europa.
Rapporten belyste särskilt situationen för transpersoner och fokuserade bland annat på det djupt problematiska med att stater har lagar, som den svenska, som kräver att människor genomgår fysiska ingrepp för att uppnå en social rättighet. Kommissionären rekommenderar, under rubriken "Privatliv", Europarådets medlemsstater att: "Avskaffa sterilisering och andra obligatoriska medicinska ingrepp /... / som krav för att en person ska få sin könsidentitet juridiskt erkänd."


SvD
Trollhare
Om fantastiska Anna i DN

Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...