En av mina favoritsysselsättningar är att bedriva normkritik. Det innebär att man tycker att det är intressant att studera företeelser utifrån ett normalitetsperspektiv. För att ta ett exempel. Värmen har kommit. Normalt är därför att plantera penséer i krukor och ställa utanför dörren, ta fram grillen och grilla, skriva på Facebook att man ”sitter i solen och njuter”, och inhandla fjädrar till björkris för inomhusbruk. Den som inte följer dessa ritualer, kan betecknas som onormal. De som lider av detta är dels normativisterna, som stör sig på att andra inte vårstädar och gör fint, samt de som inte kan, vill eller orkar ta sig för något alls.
En som också gillar normkritik är den numera rikskände miljöpartisten i Skövde som till sin förvåning upptäckt en lärare med tatueringar och piercingar. Helt onormalt. Det som är mest onormalt i hela historien, tänker jag, är att läraren är man och under fyrtio. De lyser annars med sin frånvaro, kanske med tanke på att lönenivån är onormal för en arbetande man.
Skolnämnden tillskrevs, men där konstaterades att det är inte är utseendet som räknas, utan kompetensen. Eleverna är nöjda med sin lärare. Förvaltningen är nöjd med sin lärare. Till och med är det kanske så att läraren ifråga bidrar till lärarkollegiets mångfald, detta ord som är motsatsen till normal. Eller kanske dess förutsättning?
Normer är inte alltid av ondo. De behövs för att skapa stabilitet i vårt gemensamma liv. En vanlig liberal tanke är att det är okej att se ut och bete sig som man vill, om det inte strider mot lagar och förordningar. Somliga fastställda i lagtext, andra är gemensamt överenskomna.
En sådan överenskommelse är talartiden i kommunfullmäktige. Det ska bli spännande om den rikskände kommunpolitikern i fortsättningen kommer att hålla sig till normal, gemensamt överenskommen talartid, eller om han fortsätter att unna sig extravaganser som han inte unnar andra.
Reserverar mig i skolnämnden till förmån för Heldagsskolans bevarande
Vid skolnämndens sammanträde idag beslutades att organisationsförändra elevstödet så att heldagsskolans resurs fördelas ut i resursfördelningssystemet. I klartext innebär det att elever av den typ, som idag har sin skolvistelse på Alströmersgatan,i framtiden inte kommer att ha den möjligheten som de har idag.
Folkpartiets linje är en helt annan. Efter en hel del funderande och resonerande med mig själv, lärare, specialpedagoger och föräldrar har jag landat i att jag beslutade mig för att reservera mig mot beslutet till förmån för mitt eget förslag.
"Jag reserverar mig mot beslutet i Skolnämnden xxx till förmån för eget förslag.
Förslag till beslut
Skolnämnden beslutar att Heldagsskolan ej ska avvecklas.
Skolnämnden beslutar uppdra åt skolchefen att utveckla skolverksamheten för elever i behov av särskilt stöd, så att undervisningen, där så är möjligt, bedrivs inkluderande.
Bakgrund
Folkpartiet Liberalerna delar ambitionen att elever med behov av särskilt stöd i första hand får detta inkluderat i sin ordinarie studiemiljö.
Det är viktigt att barns behov tidigt uppmärksammas och åtgärder vidtas. Det är viktigt att stödet finns nära eleven på dennes skola. Därför ger jag skolchefen i uppdrag att utveckla skolverksamheten i den inkluderande riktning, som förvaltningen initierat.
Samtidigt finns det ett större behov av en separat heldagsskola. Barn är olika och har olika behov. Även om det inkluderande elevstödet utvecklas, kommer det att finnas elever som inte kan vistas i den ordinarie skolmiljön. Detta ges stöd i den nya skollagen, kap 3 paragraf 11:
”Om det finns särskilda skäl, får ett beslut enligt 9 § för en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan innebära att särskilt stöd ska ges enskilt eller i annan undervisningsgrupp (särskild undervisningsgrupp) än den som eleven normalt hör till.”
Kontinuitet är inte alltid önskvärd. Ibland behöver en elev bryta upp för att hitta stabilitet. Heldagsskolan är lösningen när alla andra möjligheter prövats. Det finns behov av en samlad personalgrupp med särskild kompetens som tar emot dessa elever. De är inte många till antalet, men även de har rätt att få ta del av en likvärdig utbildning utifrån deras personliga behov.
Därför anser jag att heldagsskolan ska finnas kvar som en del av åtgärdspaletten i elevstödet."
Karin Långström Vinge (FP)
(Övrig kommentar: Vid den centala samverkansgruppens sammanträde 2011-04-13 anförde Skolledarförbundets Bernt Hall att organisationsförändringen kan innebära ganska mycket merarbete och tar tid i anspråk; starta och avsluta smågrupper, ordna personal, lokaler och föräldramöten. Han vill också få antecknat till protokollet att det görs en uppföljning av rektorshanteringen med anledning av organisationsförändringen.)
Om någon är intresserad av arbetsutskottets förslag till beslut, så eposta mig så skickar jag den.
Folkpartiets linje är en helt annan. Efter en hel del funderande och resonerande med mig själv, lärare, specialpedagoger och föräldrar har jag landat i att jag beslutade mig för att reservera mig mot beslutet till förmån för mitt eget förslag.
"Jag reserverar mig mot beslutet i Skolnämnden xxx till förmån för eget förslag.
Förslag till beslut
Skolnämnden beslutar att Heldagsskolan ej ska avvecklas.
Skolnämnden beslutar uppdra åt skolchefen att utveckla skolverksamheten för elever i behov av särskilt stöd, så att undervisningen, där så är möjligt, bedrivs inkluderande.
Bakgrund
Folkpartiet Liberalerna delar ambitionen att elever med behov av särskilt stöd i första hand får detta inkluderat i sin ordinarie studiemiljö.
Det är viktigt att barns behov tidigt uppmärksammas och åtgärder vidtas. Det är viktigt att stödet finns nära eleven på dennes skola. Därför ger jag skolchefen i uppdrag att utveckla skolverksamheten i den inkluderande riktning, som förvaltningen initierat.
Samtidigt finns det ett större behov av en separat heldagsskola. Barn är olika och har olika behov. Även om det inkluderande elevstödet utvecklas, kommer det att finnas elever som inte kan vistas i den ordinarie skolmiljön. Detta ges stöd i den nya skollagen, kap 3 paragraf 11:
”Om det finns särskilda skäl, får ett beslut enligt 9 § för en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan innebära att särskilt stöd ska ges enskilt eller i annan undervisningsgrupp (särskild undervisningsgrupp) än den som eleven normalt hör till.”
Kontinuitet är inte alltid önskvärd. Ibland behöver en elev bryta upp för att hitta stabilitet. Heldagsskolan är lösningen när alla andra möjligheter prövats. Det finns behov av en samlad personalgrupp med särskild kompetens som tar emot dessa elever. De är inte många till antalet, men även de har rätt att få ta del av en likvärdig utbildning utifrån deras personliga behov.
Därför anser jag att heldagsskolan ska finnas kvar som en del av åtgärdspaletten i elevstödet."
Karin Långström Vinge (FP)
(Övrig kommentar: Vid den centala samverkansgruppens sammanträde 2011-04-13 anförde Skolledarförbundets Bernt Hall att organisationsförändringen kan innebära ganska mycket merarbete och tar tid i anspråk; starta och avsluta smågrupper, ordna personal, lokaler och föräldramöten. Han vill också få antecknat till protokollet att det görs en uppföljning av rektorshanteringen med anledning av organisationsförändringen.)
Om någon är intresserad av arbetsutskottets förslag till beslut, så eposta mig så skickar jag den.
Nyanserat om abortlagen?
Ungefär 68 000 kvinnor dör årligen efter sviterna av illegal abort. De kan göras med hjälp av droger eller vassa verktyg. I folkvisan "Uti vår hage" har förmodade abortdrivande växter reciterats.
För den som inte chockat sett plusset på graviditetstestet växa fram som monstret från helvetet kan diskussionerna om abort vara svårbegripliga. Livet är inte alltid livet på räkmackan. Det allra mest underbara (för några) är det allra mest förfärliga (för andra). Vem har rätt till vad? Och vem bestämmer? Ovanstående siffra tyder i vilket fall på att vissa kvinnor väljer att göra abort vid vissa tillfällen, oavsett vad lagstiftarna kommer fram till.
På dagens DN Debatt skriver forskarna Nicolas Espinoza och Martin Peterson om abortlagstiftningen. De vill att samhället nyanserar synen på abort och föreslår att det i vissa fall (då kvinnans hälsa inte står på spel, att graviditeten inte är ett resultat av ett brott, eller när man kan anta att fostret är livsdugligt) inte ska vara samhällets skyldighet att assistera kvinnor som önskar göra abort. Istället för att, som nu, erbjuda abort vid offentliga sjukhus, ska särskilda abortkliniker tillskapas, så att det garanteras att inga aborter behöver utföras illegalt.
Häpnadsväckande. Inte minst när man läser bakgrundsteckningen till denna backlash för kvinnors och mäns trygghet. Debattörerna jämför ofödda barns rätt till liv med ofödda barns rätt till ett gott klimat. Jämförelsen är vällovlig men akademiskt snurrig.
Jag saknar alltså (minst) en nyans i Espinozas och Petersons framställning. Mansnyansen. Den gravida mannen, för två personer är involverade i de flesta fall. Nu pratar jag statistik, inte värdering, märk väl. Enligt svensk lag äger kvinnan rätt att besluta om abort till och med graviditetsvecka 18, men vill vi prata jämställdhet bör papporna få räknas med även här. Inte så att de på något sätt kan lägga in sitt veto mot en abort, men deras känslomässiga behov bör beaktas likaväl som kvinnornas.
Det är alltså aborterna som inte, ur medicinsk eller social synvinkel, är nödvändiga, som artikelförfattarna vill befria från sjukvårdens tillhandahållandeskyldighet. Det är där abortklinikerna kommer in. Abortkliniken tar betalt för sina tjänster i förhållande till klientens betalningsförmåga. Jag måste här googla på vad en abort kostar i faktiska pengar för sjukvården och kommer fram till 5000 kr i genomsnitt.
Vem ska avgöra vad klientens betalningsförmåga är? Ska klienten rota fram förra årets deklaration, ska klienten begära inkomstförsäkran från sin arbetsgivare? Och vem står för kostnaden vid eventuella komplikationer? Vilka ska jobba på abortklinikerna? Hur garanteras patientens integritet? Finns det idag särskilda abortkliniker i Sverige, eller föredrar vårdgivarna att integrera denna verksamhet med övrig kvinnosjukvård? Isåfall, varför?
Kvinnor har självklar rätt till sina kroppar. Det innebär inte att det finns etiska frågeställningar kring hur denna rätt upprätthålls och verkställs. Men lösningen är inte att ytterligare stigmatisera människor som befinner sig i en besvärlig situation. Jag vägrar tro att någon gör abort för att vara ond. Det är just denna aspekt som lyser fram i författarnas slutord:
Den som är utan synd, må kasta första stenen.
För den som inte chockat sett plusset på graviditetstestet växa fram som monstret från helvetet kan diskussionerna om abort vara svårbegripliga. Livet är inte alltid livet på räkmackan. Det allra mest underbara (för några) är det allra mest förfärliga (för andra). Vem har rätt till vad? Och vem bestämmer? Ovanstående siffra tyder i vilket fall på att vissa kvinnor väljer att göra abort vid vissa tillfällen, oavsett vad lagstiftarna kommer fram till.
På dagens DN Debatt skriver forskarna Nicolas Espinoza och Martin Peterson om abortlagstiftningen. De vill att samhället nyanserar synen på abort och föreslår att det i vissa fall (då kvinnans hälsa inte står på spel, att graviditeten inte är ett resultat av ett brott, eller när man kan anta att fostret är livsdugligt) inte ska vara samhällets skyldighet att assistera kvinnor som önskar göra abort. Istället för att, som nu, erbjuda abort vid offentliga sjukhus, ska särskilda abortkliniker tillskapas, så att det garanteras att inga aborter behöver utföras illegalt.
Häpnadsväckande. Inte minst när man läser bakgrundsteckningen till denna backlash för kvinnors och mäns trygghet. Debattörerna jämför ofödda barns rätt till liv med ofödda barns rätt till ett gott klimat. Jämförelsen är vällovlig men akademiskt snurrig.
"Den nu levande generationen har ansvar för kommande generationer och måste ibland göra uppoffringar för att gynna framtida individer."Helt sant, men när detta moraliska imperativ förs ner på individnivå måste frågan ställas: är detta rimligt? Vidare skriver debattörerna om sitt forskningsprojekt (finansierat av Vetenskapsrådet) där de undersöker
"tanken att grundläggande moraliska omdömen om rätt och fel inte alltid är binära".I korthet innebär den tanken att livet är komplext, och att ingenting är svartvitt. Det förstod redan Paulus, utan finansiering av Vetenskapsrådet.
"En rimlig moralisk analys kräver att man använder nyanser av grått,"skriver debattörerna. Helt riktigt. Jag tror säkert att det finns kvinnor som utan större moraliska betänkligheter genomför aborter. Det finns också män som utan större moraliska betänkligheter genomför aborter. Delaktiga i processen är ju faktiskt inte bara den gravida kvinnan, utan också mannen som deltog i befruktningen samt sjukvårdspersonal som utför ingreppet.
Jag saknar alltså (minst) en nyans i Espinozas och Petersons framställning. Mansnyansen. Den gravida mannen, för två personer är involverade i de flesta fall. Nu pratar jag statistik, inte värdering, märk väl. Enligt svensk lag äger kvinnan rätt att besluta om abort till och med graviditetsvecka 18, men vill vi prata jämställdhet bör papporna få räknas med även här. Inte så att de på något sätt kan lägga in sitt veto mot en abort, men deras känslomässiga behov bör beaktas likaväl som kvinnornas.
Det är alltså aborterna som inte, ur medicinsk eller social synvinkel, är nödvändiga, som artikelförfattarna vill befria från sjukvårdens tillhandahållandeskyldighet. Det är där abortklinikerna kommer in. Abortkliniken tar betalt för sina tjänster i förhållande till klientens betalningsförmåga. Jag måste här googla på vad en abort kostar i faktiska pengar för sjukvården och kommer fram till 5000 kr i genomsnitt.
Vem ska avgöra vad klientens betalningsförmåga är? Ska klienten rota fram förra årets deklaration, ska klienten begära inkomstförsäkran från sin arbetsgivare? Och vem står för kostnaden vid eventuella komplikationer? Vilka ska jobba på abortklinikerna? Hur garanteras patientens integritet? Finns det idag särskilda abortkliniker i Sverige, eller föredrar vårdgivarna att integrera denna verksamhet med övrig kvinnosjukvård? Isåfall, varför?
Kvinnor har självklar rätt till sina kroppar. Det innebär inte att det finns etiska frågeställningar kring hur denna rätt upprätthålls och verkställs. Men lösningen är inte att ytterligare stigmatisera människor som befinner sig i en besvärlig situation. Jag vägrar tro att någon gör abort för att vara ond. Det är just denna aspekt som lyser fram i författarnas slutord:
"En del kvinnor --- skulle troligen uppfatta det som obehagligt att inte längre ha full uppbackning av samhället och därigenom kunna falla tillbaka på ett tydligt rättfärdigande av sitt handlande i lagen."
Den som är utan synd, må kasta första stenen.
I verksamheten
Idag skriver verksamhetschefen för kirurgi i Skaraborgs Läns Allehanda om sin vecka. Produktiv som en duracellkanin, men han gör verkligen allt utom att operera.
Men det var kanske inga köer på KSS den veckan.
(Självklart ska läkare vara chefer, precis som präster är kyrkoherdar. Men det skadar inte för trovärdigheten att vara lite hands on också. )
Men det var kanske inga köer på KSS den veckan.
(Självklart ska läkare vara chefer, precis som präster är kyrkoherdar. Men det skadar inte för trovärdigheten att vara lite hands on också. )
Friskolor till Skövde på väg
Äntligen kan fler friskolor ges möjlighet att etablera sig i vår tillväxtkommun Skövde. Skolnämndens au har beslutat att tillstyrka ansökningar från Kunskapsskolan AB, Raoul Wallenbergskolan och Baggium Utbildning AB.
Det är alltså Skolinspektionen som ger de slutliga tillstånden, men alliansmajoriten ser positivt på nyetableringarna. Jag tror bestämt att ökad valfrihet och därmed konkurrens i slutänden gynnar eleverna. Naturligtvis gynnar det också lärarna. Vill vi ha duktiga lärare i kommunala skolan, måste vi ge bra förutsättningar också.
Enda kruxet är nu att Raoul Wallenbergskolan vill åt samma lokaler som kommunen. Vi vill göra Nyeport på Volvoområdet till ett Ungdomens hus. Men vem vet. Det kanske kan gå att samsas.
Läs mer om Folkpartiet och friskolor
Det är alltså Skolinspektionen som ger de slutliga tillstånden, men alliansmajoriten ser positivt på nyetableringarna. Jag tror bestämt att ökad valfrihet och därmed konkurrens i slutänden gynnar eleverna. Naturligtvis gynnar det också lärarna. Vill vi ha duktiga lärare i kommunala skolan, måste vi ge bra förutsättningar också.
Enda kruxet är nu att Raoul Wallenbergskolan vill åt samma lokaler som kommunen. Vi vill göra Nyeport på Volvoområdet till ett Ungdomens hus. Men vem vet. Det kanske kan gå att samsas.
Läs mer om Folkpartiet och friskolor
På spaning efter ny biskop
Grannstiftet har fått en ny biskop, Per Eckerdal. Det blir säkert bra. Jag har träffat honom en gång, när jag satt som studentrepresentant i intervjugruppen för ny rektor för Pastoralinstitutet. Han gjorde ett varmt och tryggt intryck, även om jag i den omgången förgäves argumenterade för Göran Eidevall.
Snart är det dags för Skara stift att välja biskop. Spännande, är ordet. Går det att få en disputerad, församlingserfaren, folkkyrklig, hbtq-vänlig eldsjäl som brinner för allt? Som utan tvekan vabbar istället för att gå på domkapitelsammanträde? Som inte biskopsvisiterar efter barnomsorgens öppettid? Bring hen on!
Kyrkans tidning
Snart är det dags för Skara stift att välja biskop. Spännande, är ordet. Går det att få en disputerad, församlingserfaren, folkkyrklig, hbtq-vänlig eldsjäl som brinner för allt? Som utan tvekan vabbar istället för att gå på domkapitelsammanträde? Som inte biskopsvisiterar efter barnomsorgens öppettid? Bring hen on!
Kyrkans tidning
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)