Så har burkadebatten kommit igång ordentligt i Sverige och på min Facebooksida hettade det till efter att jag skrev "håller med om att burka inte hör hemma i en demokrati" i min statusrad.
Det är alltså förekomsten av burka och niqab (de ansiktstäckande klädesplaggen) som åsyftas. I Frankrike är man på väg mot ett förbud, men är det verkligen rätt väg att gå?
Jag tycker
liksom de flesta att det det är viktigt att värna religionsfriheten och yttrandefriheten i en demokrati. Människor ska kunna ha på sig vad de vill: hattar, fezar, halsdukar, sjalar, baddräkter, så länge de inte strider mot svensk lagstiftning. Det är självklart.
Om man inte kan säkerställa att hygienkrav uppnås, kan man inte ha burkan i restaurangköket. "Alla" pedagoger talar om hur viktigt det är med ögonkontakt och kroppsspråk med barn. Alltså kanske det inte är en bra idé att förskollärare har burka. Alia Khalifa, som studerar till lärare, har anmält sin skola till DO därför att skolan tycker att det är en dålig idé att bära niqab i klassrummet.
Professor Sten Levander skriver på
Newsmill:
"Att lära sig avkoda ansiktsuttryck, och att själv kunna använda sådana för social kommunikation, är en grundbult i socialisationsprocessen. Den förmågan ska man inte mickla med. Det gör inte de bokstavstrogna muslimerna heller för i den världen är kvinnorna hemma med barn, utan att dölja ansiktet - det gör man bara när man går ut."
Men är burkan "bara" ett klädesplagg? Eller är den en symbol för något annat, en attityd, en könsmaktordning, ett förtryck? Och är det inte ett förtryck i sig att hävda att kvinnor inte har ett eget val när de sätter på sig burkan?
När det kommer till religionsfrågor lyssnar jag ofta på Dilsa Demirbag Sten. Förra året skrev hon en artikel på
DN Debatt där hon bland annat hävdar:
"Slöjan är den viktigaste symbolen för islamistiska krafter, vilket blev tydligt i debatten om ”Halal-TV” och förslag på burkaförbud i Danmark. Burkan är ett av de mest bisarra uttrycken för den vilja till kontroll över kvinnans sexualitet och reproduktion som är central för de stora religionerna.
Kraven på religiöst motiverade undantag från klädkoder ingår i en större global trend, där islamister har flyttat fram sina positioner. Sedan de iranska mullornas fatwa mot Salman Rushdie 1989 har politisk islam idkat utpressning mot den fria världen. Det som förenar de olika islamistiska organisationerna och regimerna är föraktet för liberala värden."
Nu tror jag inte att "alla" som bär burka är islamister eller talibaner. Det är t ex inte alla de afhganistanska kvinnor som nu äntligen får utbilda sig. Det är inte de kvinnor som flytt till Sverige för att undkomma religiöst förtryck.
Men det är också naivt att tro att djupt religiösa (vilket man får förutsätta) kvinnor som tycker att det är av avgörande betydelse att dölja sitt ansikte skulle bortse från just det, under arbetstid. Religiös är man around the clock, liksom.
Men varför vill eller ska kvinnor bära dessa klädesplaggg?
Dilsa Demirbag Sten skrev för några år sen artikeln
"Dumburkan?". Den är läsvärd.
Statsvetaren Avni Dervishi skriver också på
Newsmill:
"Vi som har rötter i andra länder och som tyvärr har blivit diskriminerade pga våra namn, hårfärg osv, vet verkligen betydelsen av att särbehandlas negativt trots att vi har följt alla skrivna lagar och regler. Däremot att själv bistå genom ett grovt avvikande beteende eller klädsel i det här fallet, då har du bokstavligen gett näring både åt extrema religiösa fundamentalister, men också de allt mer växande främlingsfientliga och rasisterna."
Nej, vi ska inte ha förbud mot burkor eller niqaber. Men vi kan och måste få diskutera människorättsfrågor även när de krockar med viktiga principer som yttrandefrihet och religionsfrihet. Jag hävdar att de några av de attityder som burkan står för, vilka har redovisats av bl a Demirbag Sten, inte hör hemma i en demokrati. Å andra sidan väger yttrandefriheten tungt, och i en demokrati skall kanske odemokratiska uttryck accepteras. Jag är dock tveksam, men den tveksamheten vill jag inte klä i förbud utan genom ett gott samtalsklimat. Ingen ska tvingas bära burka, men ingen ska heller tvingas ta av sig sin burka. Utom på arbetstid då, i vissa fall.
Mera:
DNAnne-Marie EkströmLedarbloggenLukas RomsonTidigare bloggat här"Utanförskapet och det passiva bidragsberoendet har gjort att människor i segregerade bostadsområden blivit lätta måltavlor för islamisternas propagandamaskineri som numera går i högvarv. Så, behövs det lagstiftning för att garantera att kvinnor eller flickor inte ska bli påtvingade burka på grund av någon annans religiösa övertygelse så ser jag det som nödvändigt ont."
Gulan Avci på sin
blogg.
"Om SSUs och DOs anhängare, inklusive vissa kulturrelativister inom Rädda Barnen - som häromåret censurerade Pernilla Ouis forskarapport om flickors situation i Mellanöstern - om dessa skulle avkrävas kyskhet och ”passande” kristlig klädsel och om de skulle se sina eller sina barns mänskliga rättigheter trampas på av manschauvinister här i Sverige, skulle de stå på barrikaderna, men de hycklar och tycker att det är annorlunda när det gäller ”de andra”. Då väljer de att visa ”respekt” och förstående för politisk islams patriarkat medan burkan och slöjan spottar hela kvinnorörelsen och mänskligheten i ansiktet. Kulturrelativister har moralisk skuld till kvinnoförtrycket inom hederskulturen i Sverige liksom i islamstyrda länder såsom Iran, Irak, Afghanistan, Pakistan och flera andra där människorättsaktivister som arbetar mot kvinnofientliga normer och värderingar, avrättas genom stening, bränning och halshuggning!"
Sara Mohammad i föreningen
Glöm inte Pela och Fadime. Läs hela debattinlägget
här.
På måndag kväll inleder vi, dvs Svenska kyrkan i Skövde, vårens seminarieserie "Forum Helena" med att gästas av två personer som jag länge varit nyfiken på när det kommer till temat "Etik och engagemang" som vi har valt för denna termin. De heter Annika Spalde och Pelle Strindlund och de bärs av ett djupt och engagerat intresse för världen, djuren, freden och livet.
