Några bilder från kvällen

Igår kväll hade vi alltså vårt panelsamtal om äktenskapsfrågor. Jag tycker att det blev bra samtal. Ungefär 80 personer dök upp och många tankar ventilerades. Tack alla!


Innan folket började droppa in i Kyrkans hus fick de som ville en liten pratstund med kaffe och macka. Här ser vi Per Westberg från Svenska kyrkans församlingsförbund samtala med Egon Frid, riksdagsman för (V) och bosatt i Skövde.






Sven Pettersson (S) och Mikael Wendt (FP och FiSK) pratar om kyrkans framtid. Sven har varit förtroendevald i Skövde sen... alltid men sitter nu sin sista mandatperiod. Mikael kandiderar nu tilll kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomötet.





Andreas och Clara förbereder sig inför kvällen.

Egon Frid bloggar om kvällen
Klipp från TV4

Ska det gå att gifta sig i kyrkan?

Vill du veta mer om de förmodade konsekvenserna av den kommande samlevnadsbalken?
Ska kyrkan behålla sin vigselrätt?
Är det riktigt att homosexuella ska gifta sig i kyrkan?

Välkommen att ställa dina frågor vid ett extrainsatt Forum Helena i Skövde!

Medverkar gör
Per Westberg, Svenska kyrkans församlingsförbund
Carina Etander Rimborg, ledamot i Kyrkomötet och ordförande i kyrkorådet i Björkekärr i Göteborg
Lars Hjertén, fd rektor på Skara stifts folkhögskola i Hjo, mångårig förtroendevald i bl a stiftsstyrelsen i Skara
Birger Rikner, förtroendevald och kyrkvärd i Skövde
Erik Johansson, präst i Örebro och en av företrädarna för organisationen Medvandrarna
Karin Långström Vinge, präst och ledamot i Kyrkomötet.

Moderator är Tomas Ek, journalist och radioman på Sveriges Radio Skaraborg.

Välkommen till Kyrkans Hus, Kyrkogatan i Skövde, måndagen den 27 april. Mingel från kl 17 - panelsamtalet börjar kl 18.

Igång

Nu är vi igång och är flitiga i vårt kvarter. Iallafall har vi med oss trädgårdshandskarna när vi går runt och pratar om varandras trädgårdsprojekt. Själv har jag hunnit rensa tre kvadratmeter på en timma. Men vad gör det? Så här års måste man få sitta i gräset och beundra utsikten också.

"Folket underkänner nästan varannan präst"

Idag skriver forskaren och stockholmsprästen Elisabeth Arborelius på DN Debatt om Svenska kyrkan, prästerna och medlemmarnas förväntningar. Artikeln baseras på en avhandling om synen på kyrkan och fokuserar på hur viktigt det är att Svenska kyrkans representanter möter församlingsborna på ett bra sätt vid förrättningar, eller kyrkliga handlingar, som vi numera benämner dopgudstjänsten, vigsel - och välsignelsegudstjänster, begravningsgudstjänsten och inte att förglömma, vilket sker i artikeln, konfirmationsgudstjänsten.

Det är ingen särskilt revolutionerande tanke, inte heller är det nytt att somliga präster fortfarande verkar se sig som representanter för statskyrkan med dess enhetskultur, istället för att vara präster som "är engagerad i att lyssna på människors egna erfarenheter och deras reflektioner". Arborelius kallar de senare för "mottagarinriktade" präster till skillnad från "sändarinriktade" som menar att människor inte förstår den kristna tron jämfört med utbildade teologer.

Det är inte helt okomplicerat, dock. Arborelius menar att sändarorienterade präster betonar att "kyrkan måste vara KYRKA". Ja, men det menar jag också, även om jag räknar mig till de mottagarinriktade som "betraktar människor som religiöst myndiga och ser deras erfarenheter som viktiga delar i att förstå livet och helheten".

Den intressanta frågan är vilken slags kyrka? En förening för en troende elit, eller en kyrka för alla som vill vara med? En kyrka där biskoparna bestämmer allt, eller en kyrka där vi demokratiskt bestämmer tillsammans?

En kyrka där vi är serviceorienterade för att vi så gott vi kan vill vara med människor när de önskar, vill och kan, eller ska vi i vår stora nåd administrera förrättningar så att det passar EU:s arbetstidsdirektiv, personalens privata önskemål om ledigheter, och egentligen, buntar somlig församlingar ihop tre-fyra dopbarn i samma gudstjäsnt för att det är ett uttryck för gemenskapen, eller är det för att spara tid för personalen?

Jag håller absolut med om att det är oerhört viktigt att vi satsar på våra kyrkliga handlingar, inklusive konfirmationen. Jag håller absolut med om att vi bör möjliggöra valet av präst vid den kyrkliga handlingen. Vid 2006 års Kyrkomöte motionerade jag och några andra folkpartister i Svenska kyrkan i frågan utvidgad clearing, och med anledning av den motionen pågår just nu en utredning i frågan på kyrkokansliet. Det ska bli oerhört intressant att se vad de kommer fram till, för det här är viktigt för människor.

Det här är, som Elisabeth Arborelius skriver, resonemang som kan väcka starka känslor bland prästerna. Jag tycker att det är på tiden att vi i högre utsträckning än nu kvalitetssäkrar och utvärderar allt vi gör. De kyrkliga handlingarna är en betydande del av vår kärnuppgift och måste få vara resurskrävande. Tillgängligheten måste förbättras. Omprioriteringar måste kanske göras. Det är kanske så att begravningskapellet kan vara stängt på måndag, men öppet på lördag. Då skulle kanske fler som vill kunna delta i begravningsgudstjänster? Det är kanske så att fler präster och musiker bör vara i tjänst på helger? Bör vi göra arbetstidsrevisioner? Vad sysslar alla med, egentligen? Var sätter vi upp Mötesplats-skylten? Sätter vi den där människor finns, eller sätter vi ut den och hoppas att folk ska hitta den?

"Intervjuerna med församlingsbor och präster väcker många frågor. Om bortemot hälften av kyrkans präster har en inriktning som församlingsbor inte är intresserade av och inte frågar efter kan detta vara ett problem för kyrkan", avslutar Elisabeth Arborelius.

Rätt så, iallafall om vi ska leva upp till att vara den folkkyrka som vi påstår oss vara. Det är kanske till och med så att lekmannainflytandet vid våra antagningskonferenser för prästkandidater borde stärkas?

Påsktiden

För första gången har jag lyckats få en orkidé att inte bara överleva utan också skjuta nya skott.

Vi lever i återuppståndelsens tid.

Erika Erika

Nej, Erika Ascot, tjejen som bloggar på Black Ascot om sitt liv som föräldralös boende hos sin styvmoster på Östermalm med 850 klänningar och fem kakelugnar och går berusad till skolan för att orka med naturkunskapen och som har oskyddat sex och experimenterar med droger finns inte på riktigt.

Trots att hon har addat mig på Facebook och vi följer varann på twitter så är hon en litterär skapelse av Malmöoperan som ett led i deras marknadsföring av uppsättningen av Samuel Barbers 1950-talsopera ”Vanessa”. Erika i operan bloggar på Black Ascot.

Men även om Erika inte finns på riktigt så finns hon. Det finns tyvärr många tjejer och killar som Erika Ascot.

"Plommonvin och skärsår! Är det vad ungdomen behöver för att känna att de lever?
Javisst säger jag, och ler dekadent. En mörklila droppe i mungipan. Det är nya tider nu!"

"Orkar inte lyssna mer. Kastar mig in i sidensvärta från Givenchy och lämnar våningen för att bli dödsfull så snabbt som möjligt. Yva är alltid den bästa väpnaren vid sådana tillfällen. Vi delar en, två, tre flaskor Riesling på en kvartersbar, håller varandra i handen. På tredje flaskan ringer vi Carl och Phillip. Allt är som vanligt. Varje helg en upprepning av den förra. Vi vet vem som står bakom varje gatuhörn. Carl och Philip till exempel. De möter oss i korsningen till Jungfrugatan. De vill ha sex och Mai Tais. Allt är som vanligt."

Och så finns det kyrkliga medarbetare som inte tycker att de har något att säga dagens ungdomar och konfirmander. Alltså, säg inget. Bara var. Bara finns. Säg det som behövs. Visa en bild av Jesus. Bara öppna era församlingshem. Bara hjälp dom att sätta gränser. Våga vara vuxna.

Världen är för viktig för att ni ska sitta på era arbetsrum och skriva predikningar. Var predikningarna istället. Nu är det på riktigt.

Jag tror på en Gud...

som är helig och stark, som ger kampglöd och identitet.

Graninge stiftsgård

Ja. Av vad jag skymtade i matsalen nyss blir det snart en vakans här. Men 3 plusgrader och snö...bättre kan väl stockholms stift? :-)

Här grundlades 70-talisternas svårmod

Kollegan i kyrkomötet Olle B lade upp det här klippet (Sagostunden-introt från 1979) på fejan tidigare idag. Det var länge sen jag såg det men jag blev lika rörd som då över mullvaden som ramlade av mattan när han skulle dra till sig tidningen som draken satt på. Här är svaret, psykchef och trygghetsnarkomanjägare David Eberhard, på varför 70-talisterna lider av svårmod och separationsångest. Gah. Men vad jag ser nu, som jag inte såg då, är att mullvaden faktiskt sätter sig i väskan och flyger efter. Det är, alltså, bara att bryta ihop och komma igen.

Sagostunden - intro 1979

Hmhm

Det är med dåliga dagar som med gladpack. När det väl börjat trassla till sig, vill det gärna fortsätta.

Läst: Om Jesus av Jonas Gardell

Nej, jag kan inte alls förstå den upprördhet som bland andra Stefan Gustavsson (Svenska evangeliska alliansen) och Ulf Ekman (Livets ord) gett uttryck för i samband med Jonas Gardells utmärkta uppföljare till Om Gud.

Det är inga nya rön som Gardell presenterar i Om Jesus. Han har gått igenom hyllmeter av jesusforskning och för den som läst teologi och inte minst kristologi är det allra mesta repetition. Det är bra att läsa om, tänka till och tänka igen.

Det är heller inget nytt att det finns en diskrepans mellan den "historiske Jesus" och den superhjälte som framträder i bland annat Paulus brev och hos några av de första århundradenas biskopar. Många har velat gå tillbaka till och hitta "Jesu enkla lära" som väl inte står i motsats till läran om "Christ event", eftersom de logier som finns bevarade snarare förstås bättre i ljuset av uppståndelsen. Det är ingen nyhet att det finns skillnader i attityder och historiska skeenden mellan de fyra evangelisterna.

Jag tycker inte att det är en särskilt provocerande tanke att Jesus eventuellt skulle ha drabbats av tandlossning och i övrigt märkt av en ensidig kost och hårt leverne. Jag har aldrig riktigt trott på bilden av Jesus som Thorvaldsen framställer honom i Köpenhamns domkyrka: med skinande vita kläder, vältränade armar och slätkammad frisyr. Frågan om hur Jesus egentligen ser ut svarar snarare på en annan tanke: hur vill jag tänka mig den som är min vän, befriare, tröstare, hjälpare? Kan man be till en Gud som ser ut som en gammal farbror som står och trycker utanför Systembolaget en kvart innan det öppnar? Eller vill jag spegla mig i glansen av hans gloria?

Det har tagit tolv år för Jonas Gardell att skriva boken. Det är en lång tid av funderingar och tankar. Han verkar själv tycka att han är provocerande. Han gör flera disclaimers: han ber oss att inte tro på vad han skriver, han upprepar att det absolut kan vara på något annat sätt än det han säger, det kan vara si, men lika gärna så. Han förtydligar att han har en personlig agenda, liksom alla som någonsin skrivit eller talat om Jesus.

Det är den personliga agendan som jag tycker är poängen med Om Jesus. Det finns en tanke bakom Gardells utslagne Jesus och den finns att hitta i författarens egen historia. Gardell vill befria Jesus från kyrkans domäner och åter ge honom plats på bänken bland samhällets åsidosatta och marginaliserade. Bland offer och förövare. Jesus var i sin samtid utanför, och det är dem som är utanför som han är den verklige befriaren. Nåväl, befriare är han för alla, men det är särskilt i de utsatta som vi möter Gud, det säger bland andra Martin Luther.

Horor och tullindrivare går före till himlen, upprepar Jesus. Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i himmelriket. De som Paulus räknar upp som icke önskvärda är samma människor som Jesus månar extra om. Det är värt att tänka på och för oss som försvarar och förklarar homosexuellas självklara rätt till ett kärleksliv är det viktigt att framhålla Jesu eget förhållningssätt som viktigare och starkare än Paulus kategoriseringar.

Det är när Jonas Gardell släpper polemiken och jämförelserna mellan olika bibeltexter som jag blir verkligt berörd. Jag tycker om hans ton när han målar Kristus, när han predikar för oss:

"Gryningen är gräns för natten. Stranden är gräns för havet.
Vilddjuret rasar, för han vet att hans tid är kort. Han som de dödade är uppstånden, döden kunde inte hålla honom, han är med oss alla dagar intill tidens ände.
Detta, min vän, det är inte slutet. Det är bara början. Du är inte ensam, du är inte dömd. Du skall få glömma dina nederlag. De finns inte mer. Som efter ett regn. En värld som Herren Gud har tvättat ren.
Detta är vad evangelium handlar om. Tro på budskapet.
Gud är kärlek. Var inte rädd. Du är inte fånge. Du är fri."

Tack, Jonas, och låt det inte dröja alltför länge tills vi får läsa Om den heliga ande!


"Det finns människor i den här världen som är så hungriga att Gud inte kan uppenbara sig för dem på något annat sätt än i form av bröd." (Mahatma Gandhi)

Norstedts förlag
ISBN10: 9113019600
ISBN13: 9789113019604
Beställ ditt exemplar från adlibris.se.


Kerstin Vinterhed på newsmill.se:Kristus behöver inte befrias från kyrkan, Jonas Gardell
Mitt svar till Christer Sturmark på newsmill.se
På bloggar om boken

Ps. Jonas Gardell kommer till Skövde i höst. Håll utkik!

Gudomligt möte?

Felix är på väg ned från berget och ser rätt nöjd ut.

Dagens bild

Mozart försöker imponera på hästarna på andra sidan Bävån.

Folk är inte dumma i huvet

Svenska kyrkan kan inte be om ursäkt hur många gånger som helst för kyrkligt agerande under två tusen år. Det vore orimligt, och att dissa allt gott som kyrkorna gör med hänvisning till avarters förekomst vore rent dumt, inte minst ur samhällsnyttigt perspektiv. Det skriver prästen KARIN LÅNGSTRÖM VINGE i ett svar till Christer Sturmark.

Läs min senaste artikel på Newsmill.

På förekommen anledning

Det är verkligen jätteroligt och uppmuntrande att brudpar ringer och frågar om jag kan viga dom i maj/sommar/till hösten/nästa år. Det är bra att ni håller med om de värderingar jag står för och att ni vill vigas av en präst som ni känner förtroende för.

Men.

Jag är anställd i Svenska kyrkan i Skövde. Det innebär att jag är präst i Skövde, och de kyrkliga handlingar (dop, vigsel, välsignelse,begravning) jag utför är med skövdebor, eller andra som väljer en skövdekyrka, eftersom jag är anställd av Svenska kyrkan i Skövde.

Jag tycker absolut att det ska finnas en valfrihet när det gäller präst och musiker till vigslar, dop och begravningar, jag har motionerat i kyrkomötet om det och en utredning pågår om en utvidgad clearing. Men än så länge är det inte så, och jag har tidigare påtalat problemet med att präster frilansar och i vissa fall tjänar pengar "svart" för de tjänster som egentligen inte är ens privata utan tillhör Svenska kyrkan.

Om jag ska arbeta utanför mitt pastorat innebär det att

1. Jag gör det inom ramen för mitt ordinarie arbete. Det beslutas av min chef. Det kan t ex handla om att jag har själavårdsmässiga kontakter med familjen sedan innan.

2. Jag blir tillfälligt anställd av pastoratet jag besöker. Det alternativet finns nästan aldrig, eftersom alla pastorat har präster som kan viga, döpa och begrava. Undantaget är välsignelse av registrerat partnerskap, här kan en del välja att tillfälligt anställa annan präst om de präster som finns inte utför denna handling av samvetsskäl.

3. Jag blir ersatt direkt av brudparet/dopfamiljen/dödsboet. Även om jag redovisar och betalar skatt för detta eller om jag skänker reseersättningen till väålgörande ändamål tycker jag att det är oetiskt eftersom den det berör redan har betalat för den kyrkliga handlingen i och med kyrkoavgiften.

4. Jag gör det hela utan ersättning och på min fritid.

Tuulikki Koivunen Bylund biskop i Härnösand!

Idag valde Härnösands stift sin efterträdare till Tony Guldbrandzén, och med 53 procent av rösterna vann domprosten i Uppsala Tuulikki Koivunen Bylund.

"Tuulikki Koivunen Bylund är 61 år gammal, domprost i Uppsala och teologie doktor. Hon har arbetat som präst i 37 år, i olika församlingar och med olika funktioner, och hon har även undervisat. Sedan 12 år är hon ledamot i Statens medicinsk-etiska råd.

Vigningen sker den 8 november i Uppsala domkyrka. En vecka senare tas den nya biskopen emot i Härnösands domkyrka", skriver

Kyrkans tidning.

För mig är Tuulikki en präst och människa som är varm och öppen, står på utsattas sida och är en tydlig röst för en öppen kyrka. Som tillfällig prästgäst i Uppsala domkyrka har jag känt mig mer än hemma. Det är bara att gratulera Svenska kyrkan, Härnösand och inte minst Tuulikki själv.

Får jag gissa vem som är näste domprost i Uppsala? Mikael Mogren, förstås! (Kom ihåg var ni läste det först. )

Om Gud i P3

Idag har jag pratat religion, andlighet och Svenska kyrkan i Morronpasset. Gå gärna in på P3 och diskutera!

Nu kommer jag ut

Nyligen läste jag om Annika Spaldes och Pelle Strindlunds bok "Varje varelse ett Guds ord. Omsorg om djuren som kristen andlighet". Det är en bra bok och aktuell igen i och med de eventuella sabotagen mot livsmedelsindustrin.

I boken är det framförallt de personliga vittnesbörden som drabbar mig. Annika och hennes vänner letar efter höns, kalkoner och andra djur som far illa. Det handlar om att med icke-våld göra rättvisa för dessa Guds minsta som hanteras med våld. För det är våld att inte låta hönor sprätta runt i alla fall någorlunda fritt. Personalen i hönseriet måste ha munskydd. Måste inte hönorna ha det också? Annika fritar hönorna och ger dem nya hem. Hon lämnar en krukväxt med namn och telefonnummer, så att de kan få chans att förklara varför de gör som de gör.

Olika djur har olika status. Råttor används i djurförsök eftersom de har traditionellt låg status. Nazisterna jämförde judarna med råttor. Då kunde de behandlas hur som helst. Ingen skulle i Sverige våga använda chihuahua-hundar i laboratorierna. Det skulle bli ramaskri. Men bara ett fåtal människor bryr sig om råttornas välfärd.

Slakterier byggs inte med väggar av glas, skriver författarna. Det är inte meningen att folk ska veta hur det går till där. Folk vill äta sin söndagsmiddag utan samvetsbetänkligheter.

"På slakteriet hängs kycklingarna - vid fullt medvetande - upp och ner i stålkrokar....Efter ett strömförande bad, som ska bedöva djuren, får de halsarna avskurna. De kycklingar som hållit uppe huvudet vid vattenbadet blir slaktade utan bedövning." (Citat ur Kristina Odén: Bakom stängda dörrar. En rapport om lidandet i kycklingindustrin. Stockholm 2005)

Spalde och Strindlund skriver om djurrättsteologi. Om hur kristen andlighet kan ta sig uttryck i en omsorg om alla skapade varelser på jorden. "Alla dessa minsta" syftar till djuren, de som inte kan göra sina röster hörda men som ändå bör lyssnas på. Vad innebär det att också de omfattas av Guds kärlek? I begynnelsen skapade Gud veganen, och det är det paradisiska sättet att leva. Gud ändrade sig förvisso i samband med syndafallet, för människornas hårda hjärtans skull. Men en gång blir allt bra: profeten Jesajas vision om en tid då lamm, vargar och människor lever i fred tillsammans är central (Jes 11:6-9).

Och som Sara Granér uttrycker i dagens DN:

"Hallå! Jag har liksom hittat en hel ihjälslagen liten fågel i min mat!!!"

Läs mer om kycklingar hos Djurens rätt


Nej, vänner, nu är det dags. Nu kommer jag ut som halvvegetarian. Fiskar och räkor äter jag ett tag till, eftersom jag tänker att de har levt ett gott liv så länge dom levat.

Det stora problemet är inte att någon lägger glasbitar i maten. Det stora problemet är att maten produceras på ett orättfärdigt vis.

Jadå

Brännässlekriget har börjat. I år kommer jag att vinna.

Humanisterna tar över kyrklig verksamhet

Årets roligaste aprilskämt står Kyrkans tidning för. Humanisterna och deras ordförande Tristan Burmark leasar ett pastorat i sörmland för att få registreras som trossamfund.

"Redan tidigare har Humanisterna kritiserats för att vara närmast beroende av Svenska kyrkans former och ceremonier som de samtidigt vill vara ett ateistiskt alternativ till. I avtalet mellan Humanisterna och kyrkonämnden ingår också ett fortsatt serviceansvar för viss gudstjänstverksamhet. Kyrkonämnden har förhandlat fram att ordet ”Gud” också i fortsättningen måste nämnas minst tre gånger under en gudstjänst — Humanisterna får dock uttala ordet ironiskt och göra en gest med så kallade ”hartassar” när det sägs.

– Men vi kommer också att bidra med visst nyskrivet material, säger Burmark och avslöjar att Eva Dahlgren redan bidragit med den nyskrivna psalmen ”Det bor minsann ingen ängel i mitt rum”, medan Björn Ulvaeus till Humanisternas nya, könsneutrala vigselordning bidragit med verket ”I do, I do, I do, I do, I do”. "
"

Idag blir världen en bättre värld!

Idag debatterar och fattar riksdagen beslut i frågan om könsneutrala äktenskap. Läs propositionen om du inte har gjort det redan, plus civilutskottets betänkande.

"Civilutskottet föreslår att en persons kön inte längre ska ha betydelse för möjligheten att gifta sig. Enligt förslaget ska lagen om registrerat partnerskap upphävas. Redan registrerade partner ska kunna fortsätta att vara det om de vill. De som i stället önskar vara gifta ska kunna omvandla sitt registrerade partnerskap till äktenskap genom en enkel anmälan eller genom en vigsel. Utskottet föreslår att det även i fortsättningen ska vara möjligt att förordna en borgerlig vigselförrättare för ett enstaka tillfälle. Lagfarna domare i tingsrätt ska inte längre vara vigselförrättare. Enligt förslaget ska lagändringarna träda i kraft den 1 maj 2009."

Beslut fattas kl 16.00.

För oss i Svenska kyrkan återstår nu att vid höstens kyrkomöte fatta beslut om att vigselrätten ska bevaras i Svenska kyrkan och att vi kommer att välkomna såväl hetero - som homosexuella par att gifta sig inom ramen för en vigselgudstjänst.

Världen blir idag en lite bättre plats att leva i.

Följ debatten direkt från kammaren.

Tidigare bloggat om könsneutralt äktenskap.

Andra bloggar om könsneutralt äktenskap, politik,hbt.

Vill du veta mer om de förmodade konsekvenserna av den kommande samlevnadsbalken? Ska kyrkan behålla sin vigselrätt? Är det riktigt att homosexuella ska gifta sig i kyrkan?

Välkommen att ställa dina frågor vid ett extrainsatt Forum Helena i Skövde!
Medverkande:
Per Westberg, Svenska kyrkans församlingsförbund
Carina Etander Rimborg, ledamot i Kyrkomötet och ordförande i kyrkorådet i Björkekärr i Göteborg
Lars Hjertén, fd rektor på Skara stifts folkhögskola i Hjo, mångårig förtroendevald i bl a stiftsstyrelsen i Skara
Birger Rikner, förtroendevald och kyrkvärd i Skövde
Erik Johansson, präst
Karin Långström Vinge, präst och ledamot i Kyrkomötet

Moderator är Tomas Ek, journalist och radioman på Sveriges Radio Skaraborg.

Välkommen till Kyrkans Hus, Kyrkogatan i Skövde, måndagen den 27 april. Mingel från kl 17 - panelsamtalet börjar kl 18. Arrangörer är Svenska kyrkan i Skövde och Sensus.

Evenemanget på Facebook.
Gå med i gruppen Vi vill bevara vigselrätten i Svenska kyrkan!

Aftonbladet

Dagen
DN
Dagens ledarblogg