Style - Dover Calais
Provpredikans återkomst
Varje torsdag kommer Kyrkans tidning i brevlådan, och bland höjdpunkterna finns naturligtvis platsannonserna. Dom är roliga att läsa.
Kyrkoherdarna ska vara tydliga chefer och ledare. Dom ska förnya och bevara traditionen, helst samtidigt. Dom ska ha visioner och samtidigt vara prestigelösa, dom ska ha social kompetens och integritet.
Förr i tiden, då domkapitlet valde ut de tre mest meriterade, fick de utvalda sökande provpredika och prästval hölls. Numera är kyrkan skild från staten och regeringen och Kungliga Majestätet har inget att säga till om tillsättningarna.
Men det här med provpredikningar var inte så dumt. Den sökande får givetvis prata om sina gudstjänstvisioner, men också gå ut på banan och spela!
I kyrkoherdeannonsen för Helgeands församling i Lund skriver man:
"Provpredikan och ledande av gudstjänst är en del av tillsättningsprocessen."
Bra! Man kan ju fortsätta spekulera: varför inte fiktiva medarbetarsamlingar, kyrkoråd eller rent av en konfirmandlektion i verkligheten?
Mera om forna tiders prästval.
Kyrkoherdarna ska vara tydliga chefer och ledare. Dom ska förnya och bevara traditionen, helst samtidigt. Dom ska ha visioner och samtidigt vara prestigelösa, dom ska ha social kompetens och integritet.
Förr i tiden, då domkapitlet valde ut de tre mest meriterade, fick de utvalda sökande provpredika och prästval hölls. Numera är kyrkan skild från staten och regeringen och Kungliga Majestätet har inget att säga till om tillsättningarna.
Men det här med provpredikningar var inte så dumt. Den sökande får givetvis prata om sina gudstjänstvisioner, men också gå ut på banan och spela!
I kyrkoherdeannonsen för Helgeands församling i Lund skriver man:
"Provpredikan och ledande av gudstjänst är en del av tillsättningsprocessen."
Bra! Man kan ju fortsätta spekulera: varför inte fiktiva medarbetarsamlingar, kyrkoråd eller rent av en konfirmandlektion i verkligheten?
Mera om forna tiders prästval.
Politiska varianter i barnkulturen
Hamas variant av Bollibompa är ... speciell. Idag rapporterar SR om tevekaninen Asud som hotar att bita ihjäl och äta upp danskar som skändar profeten Muhammmed.
Inte utan såväl extern som intern kritik. Ska framtidens barn lära sig fred och demokrati är det inte bra med människoätande kaniner på Bollibompatid.
Politik är det också i senaste numret av Bamse - världens starkaste björn, där miljöfrågorna tas upp. Det är näringslivet, personifierat av Krösus Sork, som bär skulden för att Kullarnas mark och sjöar förstörts, vilket Bamse, Skalman och Lille Skutt upptäcker när de åker med tidsmaskinen tjugo år framåt i tiden.
"Allt blev förstört bara för att Krösus ville tjäna mer pengar", konstaterar Bodil Bäver som var för gammal och trött för att fly katastrofen.
Väl tillbaka beslutar sig Bamse, med sin argaste min, för att säga Krösus Sork ett sanningens ord. Hot hjälper inte, säger Skalman som har en bättre idé. Hur det går får ni läsa själva.
Iallfall avslutas serien med att Brumma konstaterar att barn inte kanske kan stoppa miljöbovar som Krösus Sork, men väl samla glas, papper, plast och burkar osv. Och när du blir vuxen, kanske det är du som sitter och bestämmer i en fabrik!
Är det pengarna som styr verklighetens Krösus Sork, eller är det okunskap som gör att han lanserar sitt giftiga trädmedel? Det problematiseras inte i Bamse.
Inte utan såväl extern som intern kritik. Ska framtidens barn lära sig fred och demokrati är det inte bra med människoätande kaniner på Bollibompatid.
Politik är det också i senaste numret av Bamse - världens starkaste björn, där miljöfrågorna tas upp. Det är näringslivet, personifierat av Krösus Sork, som bär skulden för att Kullarnas mark och sjöar förstörts, vilket Bamse, Skalman och Lille Skutt upptäcker när de åker med tidsmaskinen tjugo år framåt i tiden.
"Allt blev förstört bara för att Krösus ville tjäna mer pengar", konstaterar Bodil Bäver som var för gammal och trött för att fly katastrofen.
Väl tillbaka beslutar sig Bamse, med sin argaste min, för att säga Krösus Sork ett sanningens ord. Hot hjälper inte, säger Skalman som har en bättre idé. Hur det går får ni läsa själva.
Iallfall avslutas serien med att Brumma konstaterar att barn inte kanske kan stoppa miljöbovar som Krösus Sork, men väl samla glas, papper, plast och burkar osv. Och när du blir vuxen, kanske det är du som sitter och bestämmer i en fabrik!
Är det pengarna som styr verklighetens Krösus Sork, eller är det okunskap som gör att han lanserar sitt giftiga trädmedel? Det problematiseras inte i Bamse.
För hemskt för familjen?
I NSD berättas idag om kyrkopolitikern Irene Gustafssons förslag att låta kollekten den 9 mars gå till Kvinno - och tjejjouren i Boden och att jourkvinnan Sara Avander kommer och berättar om verksamheten vid samma tillfälle.Men nej. Det var en familjegudstjänst som var aktuell, och övriga ledamöter i Överluleå församling kunde inte förstå hur föräldrarna skulle prata med sina barn om det här efteråt.
Sara Avander hade inte tänkt tala om blåslagna kvinnor - till skillnad mot den socialrealistiska teveserien "Kungamordet" på SVT där finansministerns fru Linda visas upp blåslagen och halvstrypt på bästa sändningstid -
utan om medmänsklighet, vilket stöd man kan vara för varandra, hur viktigt det är att visa det stödet och att man bryr sig om.
Är våld mot kvinnor för hemskt för familjen? Ja. I alltför många hem är det hemskt för famlijen. Och det blir inte bättre av att våldet osynliggörs - allraminst av kyrkan som ska stå på de utsattas sida.
Andra bloggar om: våld mot kvinnor, Boden, Sara Avander, intressant.
Bilden från fotoakuten.se.
Läst: Flyga drake av Khaled Hosseini
För ett tag sen behövde jag ny bokinspiration och slängde ut en fråga på Facebook. Svaret från de flesta blev Flyga drake, och nu är den läst. Vilken ... bra bok! Förutom att den ger en känslomässig tapet till nyhetstelegrammen som i outsinlig takt dimper ner, är boken en naken beskrivning av vänskap, skuld och skam.Amir och Hassan växer alltså upp i Kabul, innan oroligheterna börjar. Hassan och hans far Ali är hazarer och är tjänstefolk hos Amir och hans far. När Sovjetstyrkorna intar Afhganistan flyr Amir och hans far till Pakistan och USA, medan Hassan stannar kvar. Så småningom möts deras öden.
Att kunna stå för vänskapen eller inte blir ett centralt tema genom hela boken, där Amir tillskansar sig mer och mer civilkurage. Också spännande att få en bild av Afhganistan före krig, ryssar och talibaner.
Tag och läs!
ISBN10: 9146211837
ISBN13: 9789146211839
Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Flyga drake av Khaled Hosseini
Dagens citat
– Om vi ska vara med någon mer gång så ska vi ha kortare kjolar.Ainbusk är chockade efter att inte hå gått vidare i Melodifestivalens tredje delfinal. Jag tror inte det hjälper. Jag tror att folk röstar på bra låtar, inte på kända namn eller på utmanande klädsel. Det skulle inte förvåna mig om Perelli slås ut nästa vecka.
Dessutom är artisterna mer påklädda i år än på länge. Långbyxor och toppar - Amy och Frida dessutom med jacka. Det är en bra trend tycker jag, som fick ett bryt igår på Supermackan över att herrtidningarna placerats hyllan ovanför barntidningarna.
På teve
Ikväll är det ingen tvekan om vilka som är nr 1. BWO!
Missade du förresten Beckman, Ohlson och Cans program om Gud och sex - samtal om religion, tolerans och hat. Gäster: Åke Green, pingstpastor, Sten Gunnar Hedin, pingströrelsen, domprosten Tuullikki Koivunen Bylund och teologen Lars Gårdfeldt? Titta igen.
Missade du förresten Beckman, Ohlson och Cans program om Gud och sex - samtal om religion, tolerans och hat. Gäster: Åke Green, pingstpastor, Sten Gunnar Hedin, pingströrelsen, domprosten Tuullikki Koivunen Bylund och teologen Lars Gårdfeldt? Titta igen.
Skudd Power Cut (AllramEest)
Ni vet ju redan att jag har en lite udda humor. Vid sidan av Kakmonstret är Skudd från Höjdarna en av mina absoluta favoriter i monsterväg. Den här videon med klockren koreografi kan man inte lämna med dåligt humör. Kanske denna min möter den som kommer in i ditt arbetsrum en sömnig måndagsmorgon?
Funderar på....
Ett antal gånger per dag är det folk som söker på mitt namn på Wikipedia och Google. Jag blir så nyfiken. Undrar ni vem jag är? Vem är ni själva? Får ni reda på det ni tänkte? Trivs ni på min blogg och kommer ni tillbaka?
En kommentar till Kyrka och Folk
Han är rätt försåtlig, Per-Anders Grunnan, företrädare för Missionsprovinsen, när han i den konservativa Kyrka och Folks ledare ska förklara vad "kvinnoprästmotståndarna" egentligen har för bevekelsegrund till sina ställningstaganden i ämbetsfrågan. Först konstaterar han att Missionsprovinsen numera får liten eller ingen uppmärksamhet alls i media, och det beror enligt Grunnan på att en kvinnlig präst skrivit i Metro att "mediebevakningen bara ger ”dom” god reklam". Så avfärdas också att motståndet "beror på jämlikhet", ty Gud har gett män och kvinnor olika uppgifter. Att kvinnor dock verkar ha fungerat som lärare inom det bibliska sammanhanget har gått Grunnan obemärkt förbi.
Nej, i stället handlar det om en bekännelsekamp. Är Gud en och densamme?
skriver Grunnan och jag önskar att han kunde problematisera sin egen tes. Är dödsstraff inklusive häxbränning Guds vilja? Är slaveri Guds vilja? Är förtryck och förföljelse av homosexuella Guds vilja? Uppenbarligen, enligt ledarskribenten, i vilket fall kan det inte uteslutas.
Så kommer slutklämmen, där Grunnan förevisar prästvigda kvinnor till helvetet.
Det här är bland det grövsta jag läst från kvinnoprästmotståndarsidan, och det visar hur långt Missionsprovinsen och Svenska kyrkan står från varandra. Jag önskar att Per Anders Grunnan kunde öppna sin Bibel och läsa om allt gott som kvinnor gjort (det lilla som passerat männens nålsöga) för Kristus. Sara, Hanna, Miriam. Marta och Maria, Maria från Magdala, Elisabet, och inte minst Lydia och de andra kvinnorna som upplät sina hem i den tidiga kristendomens historia.
Men, trots Grunnans varningar, är jag inte rädd. Jag väljer att följa Paulus direktiv om rättfärdigheten: genom tron och icke genom gärningar (Rom 3:28,) samt Jesu ord i Johannes evangelium 14:1:
Nej, i stället handlar det om en bekännelsekamp. Är Gud en och densamme?
"Om vi plockar bort sak efter sak som Guds Ande undervisar om i Bibeln,
hur kan vi då veta att vi inte ratat vad Gud själv har sagt kanske inte minst
som vägledning för människor i vår tid?"
skriver Grunnan och jag önskar att han kunde problematisera sin egen tes. Är dödsstraff inklusive häxbränning Guds vilja? Är slaveri Guds vilja? Är förtryck och förföljelse av homosexuella Guds vilja? Uppenbarligen, enligt ledarskribenten, i vilket fall kan det inte uteslutas.
Så kommer slutklämmen, där Grunnan förevisar prästvigda kvinnor till helvetet.
"Vi vill inte svika den Korsfäste genom att välsigna sådant som Guds ord
förbjuder (Jud 7) eller genom otydlighet uppmuntra prästvigda kvinnor att handla
emot ”Herrens bud” och därmed riskera sin salighet (1 Kor
14:38). " (Mitt förtydligande.)
Det här är bland det grövsta jag läst från kvinnoprästmotståndarsidan, och det visar hur långt Missionsprovinsen och Svenska kyrkan står från varandra. Jag önskar att Per Anders Grunnan kunde öppna sin Bibel och läsa om allt gott som kvinnor gjort (det lilla som passerat männens nålsöga) för Kristus. Sara, Hanna, Miriam. Marta och Maria, Maria från Magdala, Elisabet, och inte minst Lydia och de andra kvinnorna som upplät sina hem i den tidiga kristendomens historia.
Men, trots Grunnans varningar, är jag inte rädd. Jag väljer att följa Paulus direktiv om rättfärdigheten: genom tron och icke genom gärningar (Rom 3:28,) samt Jesu ord i Johannes evangelium 14:1:
"Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig."
Credoakademin. Igen.
Credoakademin, som gärna kritiserar andra bloggare utan att tillåta kommentarer till sina egna inlägg, har läst min blogg igen. Vad bra! Jag hoppas kunna släppa in lite ljus i hbt-frågorna hos dessa kristna bröder och systrar.
Denna gång är det dock en annan skribent som tycker att jag är "talande tyst" i polygamifrågan. Det tycker inte jag. Jag har skrivit om den här, här och i säkert alla inlägg som berör hbt.
Man kan alltså argumentera för månggifte med bibeln i hand. Där tänker jag att det är ett fenomen som vi med gott samvete kan lämna bakom oss. På den tiden fanns dock ingen juridisk och ekonomisk jämställdhet - och folk gifte sig oftast inte av samma anledning som vi gör det idag.
Är självvald polygami gott? För aktiva polyamorösa är det så. Vill man gå till Gamla Testamentet finner vi sannerligen inspiration: Abraham gifte sig visserligen inte med slavflickan Hagar, men Jakob äktade både Lea och Rakel. Vill jag hitta bibelcitat som stöder tvåsamheten är det heller inte svårt att hitta. Så det handlar här som där om urval och tolkning.
Jaja, om jag så skrev en avhandling om polygami skulle Credoakademin inte bli nöjd. Så jag klickar ödmjukt på "publicera" och hoppas ge dem en liten ledtråd i mitt tänkande.
Men jag hoppas att den här slippery slope-argumentationen snart ska vara till ända. Det finns fem kriterier för äktenskap: kön, ålder, släktskap, antal och art. VBara för att ett av dem ändras innebär det inte automatiskt att de andra ändras. Det är en skräckpropaganda som vill leda tankarna till både det ena och det andra. Låt oss jämföra med upphävandet av apartheidsystemet: att människor av olika ras fick gifta sig innebar inte att de också fick gifta sig med djur eller flera.
Diskutera det som diskuteras. Är det svårt att hitta på nya argument är det förstås lätt att låta frågan glida över till annat. Men särskilt ärligt är det sannerligen inte.
Denna gång är det dock en annan skribent som tycker att jag är "talande tyst" i polygamifrågan. Det tycker inte jag. Jag har skrivit om den här, här och i säkert alla inlägg som berör hbt.
Man kan alltså argumentera för månggifte med bibeln i hand. Där tänker jag att det är ett fenomen som vi med gott samvete kan lämna bakom oss. På den tiden fanns dock ingen juridisk och ekonomisk jämställdhet - och folk gifte sig oftast inte av samma anledning som vi gör det idag.
Är självvald polygami gott? För aktiva polyamorösa är det så. Vill man gå till Gamla Testamentet finner vi sannerligen inspiration: Abraham gifte sig visserligen inte med slavflickan Hagar, men Jakob äktade både Lea och Rakel. Vill jag hitta bibelcitat som stöder tvåsamheten är det heller inte svårt att hitta. Så det handlar här som där om urval och tolkning.
Jaja, om jag så skrev en avhandling om polygami skulle Credoakademin inte bli nöjd. Så jag klickar ödmjukt på "publicera" och hoppas ge dem en liten ledtråd i mitt tänkande.
Men jag hoppas att den här slippery slope-argumentationen snart ska vara till ända. Det finns fem kriterier för äktenskap: kön, ålder, släktskap, antal och art. VBara för att ett av dem ändras innebär det inte automatiskt att de andra ändras. Det är en skräckpropaganda som vill leda tankarna till både det ena och det andra. Låt oss jämföra med upphävandet av apartheidsystemet: att människor av olika ras fick gifta sig innebar inte att de också fick gifta sig med djur eller flera.
Diskutera det som diskuteras. Är det svårt att hitta på nya argument är det förstås lätt att låta frågan glida över till annat. Men särskilt ärligt är det sannerligen inte.
I deras fotspår
Läser ikapp en del bloggar och fastnar hos Per som bloggar om kyrkoherde Sonja Waara i Karungi utanför Haparanda som strax går i pension. Sonja blev 1979 Norrbottens första kvinna som kyrkoherde.
NSD har gjort ett fint bildspel.
I år är det 50 år sedan prästämbetet fullbordades och öppnades kvinnor.
"Vid omröstningen i kyrkomötet lördag den 27 september 1958 röstade 69 för förslaget och 29 mot. Av biskoparna röstade 6 för förslaget och 5 mot. Styrkeförhållandet motsvarade således röstetalet vid 1957 års kyrkomöte mellan de som principiellt var mot och de som då ville få mer tid för samtal och utredning. Samtidigt som beslutet om ”kvinnans behörighet till prästerlig tjänst” togs, röstades även en så kallad samvetsklausul igenom. Den innebar att ingen man skulle nekas prästvigning p.g.a. sin övertygelse om det felaktiga i den nyinförda ordningen och ingen präst skulle tvingas att i tjänsten utföra något som stred som samvete och övertygelse och ingen biskop skulle tvingas prästviga kvinnor.
Trots att samvetsklausulens legala status var oklar användes den av motståndare till kvinnors prästvigning och gjorde att det i praktiken blev svårare för kvinnor att prästvigas i vissa stift. Regeringen kom dock aldrig att utse biskopar som var emot nyordningen såvida det på förslagsrum fanns en biskopskandidat som var för ordningen. Två gånger, i Visby stift på 60-talet och i Göteborgs stift i början på 70-talet var dock alla tre kandidaterna i förslagsrum emot ordningen vilket tvingade dem att utse en "kvinnoprästmotståndare" till biskop. I fallet med bl.a. biskopsvalet 1991 i Göteborg kunde dock regeringen frångå biskopsvalets vinnare (professor Bengt Holmberg)och utse kandidaten på andra plats (Lars Eckerdal) när vinnaren inte stödde nyordningen i ämbetsfrågan. 10 april 1960 vigdes de första tre kvinnorna till präster. Elisabeth Djurle vigdes i Storkyrkan i Stockholm av biskop Helge Ljungberg, Ingrid Persson i Härnösands domkyrka av biskop Ruben Josefson och Margit Sahlin på S:t Katharinastiftelsen i Stockholm av ärkebiskop Gunnar Hultgren. "
Källa: Wikipedia
NSD har gjort ett fint bildspel.
I år är det 50 år sedan prästämbetet fullbordades och öppnades kvinnor.
"Vid omröstningen i kyrkomötet lördag den 27 september 1958 röstade 69 för förslaget och 29 mot. Av biskoparna röstade 6 för förslaget och 5 mot. Styrkeförhållandet motsvarade således röstetalet vid 1957 års kyrkomöte mellan de som principiellt var mot och de som då ville få mer tid för samtal och utredning. Samtidigt som beslutet om ”kvinnans behörighet till prästerlig tjänst” togs, röstades även en så kallad samvetsklausul igenom. Den innebar att ingen man skulle nekas prästvigning p.g.a. sin övertygelse om det felaktiga i den nyinförda ordningen och ingen präst skulle tvingas att i tjänsten utföra något som stred som samvete och övertygelse och ingen biskop skulle tvingas prästviga kvinnor.
Trots att samvetsklausulens legala status var oklar användes den av motståndare till kvinnors prästvigning och gjorde att det i praktiken blev svårare för kvinnor att prästvigas i vissa stift. Regeringen kom dock aldrig att utse biskopar som var emot nyordningen såvida det på förslagsrum fanns en biskopskandidat som var för ordningen. Två gånger, i Visby stift på 60-talet och i Göteborgs stift i början på 70-talet var dock alla tre kandidaterna i förslagsrum emot ordningen vilket tvingade dem att utse en "kvinnoprästmotståndare" till biskop. I fallet med bl.a. biskopsvalet 1991 i Göteborg kunde dock regeringen frångå biskopsvalets vinnare (professor Bengt Holmberg)och utse kandidaten på andra plats (Lars Eckerdal) när vinnaren inte stödde nyordningen i ämbetsfrågan. 10 april 1960 vigdes de första tre kvinnorna till präster. Elisabeth Djurle vigdes i Storkyrkan i Stockholm av biskop Helge Ljungberg, Ingrid Persson i Härnösands domkyrka av biskop Ruben Josefson och Margit Sahlin på S:t Katharinastiftelsen i Stockholm av ärkebiskop Gunnar Hultgren. "
Källa: Wikipedia
Gud gillar gadgets
skriver man på sajten idg.se och listar tio Gudprylar för den teknikintresserade. Varför inte vakna upp till ett bibelord? Eller äga en korsformad mp3? Ett bönealarm som klocka, eller en digital rosenkrans?
Hihi, inte riktigt mina tekoppar, men vad man kan hitta på. Detta inlägg dediceras min teknikintresserade kollega Stefan Y.
Hihi, inte riktigt mina tekoppar, men vad man kan hitta på. Detta inlägg dediceras min teknikintresserade kollega Stefan Y.
Rongedal äger
"Folk kanske har tröttnat på mig", säger Carola efter delfinalen igår. Fiasko kan man väl ändå inte säga att det var när hon går vidare till "andra chansen". Men jag tror att folk till viss del har tröttnat på henne. Dessutom hade dom en hopplös, tjatig låt. Vi vill se nya, fräscha artister, som Amy och Rongedahl. De duktiga bröderna sopade banan med dom andra igår och fick naturligtvis min röst. Läs mer i Aftonbladet.
Dagens fråga
Vem sa vad om vem?
- Hon är jätteduktig och jag känner jättemycket med henne, jag har erbjudit henne att ringa mig om hon vill fråga något.
a) Göran Persson om Mona Sahlin
b) Carola om Amy Diamond
c) George W Bush om Hillary Clinton
- Hon är jätteduktig och jag känner jättemycket med henne, jag har erbjudit henne att ringa mig om hon vill fråga något.
a) Göran Persson om Mona Sahlin
b) Carola om Amy Diamond
c) George W Bush om Hillary Clinton
Replik till Credoakademin
CredoAkademin har noterat mina inlägg om hbt och kyrkan. Tyvärr tillåter inte bloggägaren kommentarer, så jag får svara här i stället.
I inlägget kritiseras först Anna-Karin Hammars debattartikel i Kyrkans Tidning, där "hon vill introducera koinonia, grekiska för gemenskap, som ett teologiskt grundbegrepp för tolkningen av äktenskapet i vår tid och menar att det finns många fördelar med att göra gemenskap, koinonia, till en teologisk rotmetafor för äktenskapet."
Men koinonia nämns inte i Nya Testamentet tillsammans med koinonia, därför går Hammars argumentation bort, säger CredoAkademins bloggare.
Så kommer mitt inlägg (inte alls genomgång! Sånt finns inte plats för i ett blogginlägg!) om skapelseberättelserna (ty det är två olika traditioner: Prästskriften och Jahvisten), där jag menar att man inte kan läsa in äktenskapet som institution i dessa båda texter.
Men här fungerar eisegesen ("läsa in", till skillnad från exeges, "läsa ut") för CredoAkademin, som i både Gamla och i Nya testamentet ser äktenskapet som en skapelsegiven institution för förhållandet mellan man och kvinna. Konstigt, för hur bokstavstroget jag än läser i min Bibel ser jag varken ordet "äktenskap" eller "institution".
I inlägget kritiseras först Anna-Karin Hammars debattartikel i Kyrkans Tidning, där "hon vill introducera koinonia, grekiska för gemenskap, som ett teologiskt grundbegrepp för tolkningen av äktenskapet i vår tid och menar att det finns många fördelar med att göra gemenskap, koinonia, till en teologisk rotmetafor för äktenskapet."
Men koinonia nämns inte i Nya Testamentet tillsammans med koinonia, därför går Hammars argumentation bort, säger CredoAkademins bloggare.
Så kommer mitt inlägg (inte alls genomgång! Sånt finns inte plats för i ett blogginlägg!) om skapelseberättelserna (ty det är två olika traditioner: Prästskriften och Jahvisten), där jag menar att man inte kan läsa in äktenskapet som institution i dessa båda texter.
Men här fungerar eisegesen ("läsa in", till skillnad från exeges, "läsa ut") för CredoAkademin, som i både Gamla och i Nya testamentet ser äktenskapet som en skapelsegiven institution för förhållandet mellan man och kvinna. Konstigt, för hur bokstavstroget jag än läser i min Bibel ser jag varken ordet "äktenskap" eller "institution".
Dags för bloggstafetten...
.. oxh jag tar upp stafettpinnen men en fråga från Dana:
"Ett av de svåraste yrkena som finns, verkar prästyrket vara. Jag ser att du beskriver dig som en “tråkkyrklig” präst, vad det nu är. Det verkar inte stämma in på dina åsikter om homosexualitet och viljan till samarbete och ekumeni över religionsgränser.
Att just jag får vara den som lämnar över stafettpinnen till dig, en bloggande präst i svenska kyrkan, ser jag som en mening, för då kan jag fråga dig om sånt som jag, Jerry och säkert andra skulle vara intresserade av att få veta här i blogstafetten.
Hur och när gick det till när du bestämde dig för att bli präst? Och bloggande präst?
Varför kan du klara av att vara präst och inte jag? Jag själv blir berörd om och om igen, bara av att sjunga Teddybjörnen Fredriksson med barnen i skolan.
Hur kan du som officiell person och som klippa för andra, stå närvarande och i kontakt och ändå så till synes oberörd i alla de existentiella vardagliga göromål som finns för präster, från begravningar till dop och bröllop, kanske allt samma dag, och följa med i skiftningarna alltifrån sorg till glädje, utan att stänga av dina egna känslor.
Lycka till med att reda ut det här och Guds fred."
Hm. Det var på sätt och vis en svår fråga, men funderingarna i Danas inlägg är såna jag umgås med dagligen. Först det enkla: "tråkkyrklig" är en självironisk beskrivning av mig själv, eftersom jag inte känner något behov eller längtan efter karismatiska/svärmiska uttryck i gudstjänst eller bön.
På gymnasiet var min tanke att bli journalist, socionom eller lärare. Det jag intresserade mig mest för då var musik och ungdomskören och Kyrkans ungdom tog ett par kvällar i veckan. Dessutom var jag ideell ledare i en miniorgrupp. Efter gymnasiet gick jag Svenska kyrkans grundkurs, en termins förberedande studier för att "kolla" om kyrklig utbildning var något för mig. Sen kom en termins uppehåll i pluggande, och jag jobbade som elevassistent på en F-6- skola samtidigt som jag vikarierade för församlingsassistenten. Det var någonstans där, i mötet med barnen i kyrkan och i skolan, som det blev tydligt för mig att kyrkan är min plats. Jag tyckte att jag hade något att förmedla till barnen. Jag kände en rätt naturlig ingång i "pratet" med dom. Så jag sökte Religionsvetenskapligt program i Lund med mina skruttiga gymnasiebetyg (jag bodde ju nästan i musiksalen) och kom in. Allt stämde, biskopen och stiftets antagningskonferens tyckte att det stämde. På den vägen var det.
Bloggandet kom igång först 2005, när jag kandiderade till Kyrkomötet. Jag tyckte att det var rimligt att presentera mig och nomineringsgruppens program för väljarna. Bloggen uppskattades och jag fick snabbt läsare och många kontakter, så jag fortsätter så länge någon läser. Bloggen ger mig inblick i människors tankar, som jag inte skulle ha fått utan den.
Dana undrar varför jag klarar att vara präst och inte hon. Jag känner inte Dana och kan inte svara på varför hon inte tror sig "klara", men för mig är uppdraget viktigare än vad jag själv känner och tycker i alla lägen. Gud är med, Gud är före och efter. Mycket kan jag lämna åt Gud. Visst är känslorna med, det är naturligt. Vid dop, bröllop och konfirmation är det naturligt att visa min egen glädje, men i begravningssammanhang eller i själavård finns det anledning att lägga band på den egna smärtan. Ofta begraver jag människor jag aldrig har träffat - och känner jag då sorg är det något annat i mig som kommer fram.
Det är ett otroligt uppdrag att få vara präst, och jag är glad att jag får vara med och dra mitt strå till stacken.
Nu är det min tur att sända vidare pinnen, och jag tar chansen att ge Alter Ego den fråga hon ställde till mig i en annan bloggstafett.
Hur skulle du tänka, prioritera och agera om du för en enda dag fick chansen att påverka en samhällsfråga? Vilken skulle det bli och vad har du för lösning?
"Ett av de svåraste yrkena som finns, verkar prästyrket vara. Jag ser att du beskriver dig som en “tråkkyrklig” präst, vad det nu är. Det verkar inte stämma in på dina åsikter om homosexualitet och viljan till samarbete och ekumeni över religionsgränser.
Att just jag får vara den som lämnar över stafettpinnen till dig, en bloggande präst i svenska kyrkan, ser jag som en mening, för då kan jag fråga dig om sånt som jag, Jerry och säkert andra skulle vara intresserade av att få veta här i blogstafetten.
Hur och när gick det till när du bestämde dig för att bli präst? Och bloggande präst?
Varför kan du klara av att vara präst och inte jag? Jag själv blir berörd om och om igen, bara av att sjunga Teddybjörnen Fredriksson med barnen i skolan.
Hur kan du som officiell person och som klippa för andra, stå närvarande och i kontakt och ändå så till synes oberörd i alla de existentiella vardagliga göromål som finns för präster, från begravningar till dop och bröllop, kanske allt samma dag, och följa med i skiftningarna alltifrån sorg till glädje, utan att stänga av dina egna känslor.
Lycka till med att reda ut det här och Guds fred."
Hm. Det var på sätt och vis en svår fråga, men funderingarna i Danas inlägg är såna jag umgås med dagligen. Först det enkla: "tråkkyrklig" är en självironisk beskrivning av mig själv, eftersom jag inte känner något behov eller längtan efter karismatiska/svärmiska uttryck i gudstjänst eller bön.
På gymnasiet var min tanke att bli journalist, socionom eller lärare. Det jag intresserade mig mest för då var musik och ungdomskören och Kyrkans ungdom tog ett par kvällar i veckan. Dessutom var jag ideell ledare i en miniorgrupp. Efter gymnasiet gick jag Svenska kyrkans grundkurs, en termins förberedande studier för att "kolla" om kyrklig utbildning var något för mig. Sen kom en termins uppehåll i pluggande, och jag jobbade som elevassistent på en F-6- skola samtidigt som jag vikarierade för församlingsassistenten. Det var någonstans där, i mötet med barnen i kyrkan och i skolan, som det blev tydligt för mig att kyrkan är min plats. Jag tyckte att jag hade något att förmedla till barnen. Jag kände en rätt naturlig ingång i "pratet" med dom. Så jag sökte Religionsvetenskapligt program i Lund med mina skruttiga gymnasiebetyg (jag bodde ju nästan i musiksalen) och kom in. Allt stämde, biskopen och stiftets antagningskonferens tyckte att det stämde. På den vägen var det.
Bloggandet kom igång först 2005, när jag kandiderade till Kyrkomötet. Jag tyckte att det var rimligt att presentera mig och nomineringsgruppens program för väljarna. Bloggen uppskattades och jag fick snabbt läsare och många kontakter, så jag fortsätter så länge någon läser. Bloggen ger mig inblick i människors tankar, som jag inte skulle ha fått utan den.
Dana undrar varför jag klarar att vara präst och inte hon. Jag känner inte Dana och kan inte svara på varför hon inte tror sig "klara", men för mig är uppdraget viktigare än vad jag själv känner och tycker i alla lägen. Gud är med, Gud är före och efter. Mycket kan jag lämna åt Gud. Visst är känslorna med, det är naturligt. Vid dop, bröllop och konfirmation är det naturligt att visa min egen glädje, men i begravningssammanhang eller i själavård finns det anledning att lägga band på den egna smärtan. Ofta begraver jag människor jag aldrig har träffat - och känner jag då sorg är det något annat i mig som kommer fram.
Det är ett otroligt uppdrag att få vara präst, och jag är glad att jag får vara med och dra mitt strå till stacken.
Nu är det min tur att sända vidare pinnen, och jag tar chansen att ge Alter Ego den fråga hon ställde till mig i en annan bloggstafett.
Hur skulle du tänka, prioritera och agera om du för en enda dag fick chansen att påverka en samhällsfråga? Vilken skulle det bli och vad har du för lösning?
Thank You!
Jag hoppas verkligen Amy slår ut hela schlagfältet, divorna Perelli och Häggkvist inräknat. Amy visar vad melodifestivalen handlar om: att våga, vilja och kämpa.
Så dumt så klockorna stannar
DN skriver idag om kvinnan som nekades köpa valp med hänvisning till att hon bor tillsammans med en annan kvinna. Kennelägaren på Värmdö hade nämligen tidigare kommit i kontakt med ett transvestitpar och läst att transvestiter har koppling till djurporr. Därför kunde den aktuella valpköparen inte anses pålitlig.
Ärendet har drivits av Homo (Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning) upp i Hovrätten. 20 000 i skadestånd plus omkostnaderna i tingsrätten. Bra. Men jag undrar: hur många gånger i veckan dunkar tjänstemännen på Homo huvudet i skrivbordet när dom hör alla dumheter?
Ärendet har drivits av Homo (Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning) upp i Hovrätten. 20 000 i skadestånd plus omkostnaderna i tingsrätten. Bra. Men jag undrar: hur många gånger i veckan dunkar tjänstemännen på Homo huvudet i skrivbordet när dom hör alla dumheter?
God kväll alla bloggläsare! Hoppas livet är underbart där ute!Bilden har jag lånat från en av mina bloggarförebilder Sandra. Hoppas det gick bra, Sandra.
Vems perspektiv?
Fallet med domprosten som anklagas för sexuella övergrepp är rakt igenom tragiskt. När sånt här uppdagas sker väl inom alla branscher en självreflektion. Vad i vår struktur möjliggör och påverkar? Finns det i vårt sammanhang ett förhållningssätt som är fördärvligt i såna här situationer?
Jag hoppar baklänges en halvmeter när jag läser förre biskopen Lars Eckerdals kommentar i tidningen Dagen angående den anställda på stiftskansliet som reagerat oerhört negativt på det som biskopen emeritus tolkar som en "kärvänlig klapp".
Jaha. "Det som beskrivits" - vem har beskrivit? Uppenbarligen är det inte kvinnans version det refereras till. Vid sexuella trakasserier är det alltid den som blir utsatt som har tolkningsföreträde.
Som kyrka, med uppdrag att förmedla evangeliet om varje människas unika värde och vårt gemensamma ansvar att stå på den svagares sida, måste vi ta dessa frågor på största allvar. Vi måste våga se att sexuella övergrepp förekommer även i våra sammanhang.
Sexuella trakasserier betyder ovälkommet uppträdande av sexuell natur eller annat uppträdande grundat på kön, som påverkar kvinnors och mäns integritet på arbetsplatsen och som skapar en skrämmande, fientlig eller förnedrande arbetsmiljö. Detta kan inkludera ovälkommet fysiskt, verbalt eller icke verbalt uppträdande.
Givet ovanstående är det alltså självklart att en sån här incident bör polisanmälas.
Så är det vår kyrkliga kultur. Visst, vi är en kramkyrka i många fall. Det kramas till höger och vänster. Men de flesta av oss vet var gränsen går. Våra slutna själavårdsrum kan vara problematiska. På pastoralinstitutet fick vi lära oss att kvinnliga präster inte ska ha manliga konfidenter.
Jag tror i alla fall att vårt kramande bör gå hand i hand med en reflektion över andras personliga integritet. När är det ok med en kram, och när är det inte?
Dag Sandahl kommenterar
Kyrksyster kommenterar
Hosanna kommenterar
Andra bloggar om: sextrakasserier, jämställdhet, Svenska kyrkan, intressant
Jag hoppar baklänges en halvmeter när jag läser förre biskopen Lars Eckerdals kommentar i tidningen Dagen angående den anställda på stiftskansliet som reagerat oerhört negativt på det som biskopen emeritus tolkar som en "kärvänlig klapp".
- Vad skulle polisanmälas? Det som beskrivits var en kärvänlig klapp, det var dumt, men det är inget som man polisanmäler.
Jaha. "Det som beskrivits" - vem har beskrivit? Uppenbarligen är det inte kvinnans version det refereras till. Vid sexuella trakasserier är det alltid den som blir utsatt som har tolkningsföreträde.
Som kyrka, med uppdrag att förmedla evangeliet om varje människas unika värde och vårt gemensamma ansvar att stå på den svagares sida, måste vi ta dessa frågor på största allvar. Vi måste våga se att sexuella övergrepp förekommer även i våra sammanhang.
Sexuella trakasserier betyder ovälkommet uppträdande av sexuell natur eller annat uppträdande grundat på kön, som påverkar kvinnors och mäns integritet på arbetsplatsen och som skapar en skrämmande, fientlig eller förnedrande arbetsmiljö. Detta kan inkludera ovälkommet fysiskt, verbalt eller icke verbalt uppträdande.
Givet ovanstående är det alltså självklart att en sån här incident bör polisanmälas.
Så är det vår kyrkliga kultur. Visst, vi är en kramkyrka i många fall. Det kramas till höger och vänster. Men de flesta av oss vet var gränsen går. Våra slutna själavårdsrum kan vara problematiska. På pastoralinstitutet fick vi lära oss att kvinnliga präster inte ska ha manliga konfidenter.
Jag tror i alla fall att vårt kramande bör gå hand i hand med en reflektion över andras personliga integritet. När är det ok med en kram, och när är det inte?
Dag Sandahl kommenterar
Kyrksyster kommenterar
Hosanna kommenterar
Andra bloggar om: sextrakasserier, jämställdhet, Svenska kyrkan, intressant
Ny biskop i Västerås
Det är något visst när biskoparna har bibliska namn, tycker jag. Senaste tillskottet i vårt biskopskollegium är alltså biskop electus Thomas Söderberg, som vann valet i Västerås knappt före Margarethe Isberg. Thomas Söderberg har varit kyrkoherde i Enviken, direktor för förbundet S:t Lukas och vice ordförande i Kyrkostyrelsen. I kyrkomötet har han suttit sedan 1983. Biskopskollegiet kompletteras nu med en medlem med god kännedom om Svenska kyrkan. Den 4 maj vigs han till biskop, och mottas i Västerås domkyrka den 10 maj.
Idag får jag hjälp med predikan, av Carl von Linné.
*Jag håller upp enhundralapp*
Ni ser en hundrakronorssedel. Rätt så prydlig och slät. Värd hundra kronor. Så viker jag den. Ett vikmärke rakt igenom den. Dess värde: lika mycket. Så knycklar jag ihop den, trampar på den. Värdet är fortfarande hundra kronor.
Vi vet, och vi förstår när det gäller sedlar, att värdet är detsamma, hur det yttre än ser ut.
Men värdet är detsamma. Men när det gäller människor och oss själva, så tenderar vi att glömma av det.
Människor. Vi kan vara knöggliga. Vi kan vara trasiga och trampade på. Vi kan till och med vara dubbelvikta av sorg och smärta.
Men jag tror att det är ganska få människor som går genom livet helt släta och perfekta. Det dröjer inte lång stund förrän nånting händer med oss. En törn.
Gud har inte utlovat något annat heller. Däremot har Gud lovat att vara med när det händer.
”När du går genom vatten är jag med dig… när du går genom eld ska du inte bli svedd…” (Jes 43)
Jesus kom till oss. Delade allt det här livet. Inte heller han gick igenom livet som en slät och perfekt hundralapp. Också han var sårbar. Han var trött, hungrig, och precis som oss ville han helst att livet skulle vara perfekt. Inför sin död ber han Gud, där i Getsemane trädgård
”om det är möjligt, låt mig slippa det här lidandet!”Det kan jag känna igen mig i. Trots att jag vet att det är normalt att livet går upp och ner, blir jag arg när jag blir sjuk eller trött, för det finns det inte utrymme för i mitt liv.
Men precis som lidandet tillhör livets villkor, så är livets villkor också att Gud bryr sig.
”Var inte rädd, jag är med dig.
Ängslas inte, jag är din Gud.
Jag ger dig styrka och hjälper dig,
stöder och räddar dig med min hand.” (Jes 41:10)
Underbara ord, men kan vara svåra att ta till sig.
Jesus upplevde samma, när han på korset säger, eller jag tror egentligen att han vrålar:
”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig!”
Tomheten. Ensamheten, utblottelsen. Den bär han i sin egen kropp och själ. Var är du, och var är den där styrka och den där trösten?
Men Gud är inte dum. Gud känner oss människor, han har ju konstruerat oss. Gud visste att vi är känslomänniskor. Vi måste känna oss för. Vi måste känna in. Det som är verkligt, det är det som vi känner. Vår känsla är många gånger vår sanning.
Därför insåg Gud att han måste ge oss ett tecken, ett tydligt tecken som vi kan se på, så att vi förstår att hans närvaro inte är knuten till vår känsla, utan till hans löfte.
Tillbaka till den bräckliga hundrakronorssedelmänniskan. Håller man den mot ljuset ser man vattenstämpeln. Dopet i vatten, där vi hör löftet: ”Jag är med dig alla dagar till tidens slut.” Löftet som en vattenstämpel på pannan som inte kan utraderas.
Och när vi glömmer av det här, måste vi kanske hålla oss mot ljuset. Bli upplysta och genomvärmda av Guds kärlek.
Dopet. I en del kyrkor använder man dopgravar, man sänker ner hela personen och det blir ett tydligt tecken på det som teologin säger: att vi döps till Kristi död och uppståndelse.
Så – precis som Gud är med oss genom det svåra, så gäller också för oss det som gällde för Jesus. Gud uppväckte honom från de döda, tog honom i handen och drog honom upp ur dödsriket. Så kommer också att ske med oss en gång i framtiden.
Men också nu. Flera gånger i vårt liv, när vi är i tomheten, utblottelsen, lidandet.
”Det är fullbordat”, säger Jesus på korset. Guds vilja har skett. Vi kan vara lugna. Det är fastans och påskens budskap.
Guds hand, i musiken, orden, dopet, nattvarden, i människors gemenskap, drar oss ut i ljuset, hjälper oss och ger oss styrka.
Gud är inte längre bort än i psalmen vi nyss sjöng, i musiken som strömmar ur Sten-Inges flöjt eller i någon människas vänliga leende eller i soppsleven som fyller din tallrik med värmande, väldoftande ärtsoppa.
"Var inte rädd, jag är med dig.
Ängslas inte, jag är din Gud.
Jag ger dig styrka och hjälper dig,
Stöder och räddar dig med min hand. ”Amen.
(S:t Markus kyrka, den 7 februari. "Hundringen" och andra berättelser hittar du i "Det är aldrig kört" från Argument förlag)
Ni ser en hundrakronorssedel. Rätt så prydlig och slät. Värd hundra kronor. Så viker jag den. Ett vikmärke rakt igenom den. Dess värde: lika mycket. Så knycklar jag ihop den, trampar på den. Värdet är fortfarande hundra kronor.
Vi vet, och vi förstår när det gäller sedlar, att värdet är detsamma, hur det yttre än ser ut.
Men värdet är detsamma. Men när det gäller människor och oss själva, så tenderar vi att glömma av det.
Människor. Vi kan vara knöggliga. Vi kan vara trasiga och trampade på. Vi kan till och med vara dubbelvikta av sorg och smärta.
Men jag tror att det är ganska få människor som går genom livet helt släta och perfekta. Det dröjer inte lång stund förrän nånting händer med oss. En törn.
Gud har inte utlovat något annat heller. Däremot har Gud lovat att vara med när det händer.
”När du går genom vatten är jag med dig… när du går genom eld ska du inte bli svedd…” (Jes 43)
Jesus kom till oss. Delade allt det här livet. Inte heller han gick igenom livet som en slät och perfekt hundralapp. Också han var sårbar. Han var trött, hungrig, och precis som oss ville han helst att livet skulle vara perfekt. Inför sin död ber han Gud, där i Getsemane trädgård
”om det är möjligt, låt mig slippa det här lidandet!”Det kan jag känna igen mig i. Trots att jag vet att det är normalt att livet går upp och ner, blir jag arg när jag blir sjuk eller trött, för det finns det inte utrymme för i mitt liv.
Men precis som lidandet tillhör livets villkor, så är livets villkor också att Gud bryr sig.
”Var inte rädd, jag är med dig.
Ängslas inte, jag är din Gud.
Jag ger dig styrka och hjälper dig,
stöder och räddar dig med min hand.” (Jes 41:10)
Underbara ord, men kan vara svåra att ta till sig.
Jesus upplevde samma, när han på korset säger, eller jag tror egentligen att han vrålar:
”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig!”
Tomheten. Ensamheten, utblottelsen. Den bär han i sin egen kropp och själ. Var är du, och var är den där styrka och den där trösten?
Men Gud är inte dum. Gud känner oss människor, han har ju konstruerat oss. Gud visste att vi är känslomänniskor. Vi måste känna oss för. Vi måste känna in. Det som är verkligt, det är det som vi känner. Vår känsla är många gånger vår sanning.
Därför insåg Gud att han måste ge oss ett tecken, ett tydligt tecken som vi kan se på, så att vi förstår att hans närvaro inte är knuten till vår känsla, utan till hans löfte.
Tillbaka till den bräckliga hundrakronorssedelmänniskan. Håller man den mot ljuset ser man vattenstämpeln. Dopet i vatten, där vi hör löftet: ”Jag är med dig alla dagar till tidens slut.” Löftet som en vattenstämpel på pannan som inte kan utraderas.
Och när vi glömmer av det här, måste vi kanske hålla oss mot ljuset. Bli upplysta och genomvärmda av Guds kärlek.
Dopet. I en del kyrkor använder man dopgravar, man sänker ner hela personen och det blir ett tydligt tecken på det som teologin säger: att vi döps till Kristi död och uppståndelse.
Så – precis som Gud är med oss genom det svåra, så gäller också för oss det som gällde för Jesus. Gud uppväckte honom från de döda, tog honom i handen och drog honom upp ur dödsriket. Så kommer också att ske med oss en gång i framtiden.
Men också nu. Flera gånger i vårt liv, när vi är i tomheten, utblottelsen, lidandet.
”Det är fullbordat”, säger Jesus på korset. Guds vilja har skett. Vi kan vara lugna. Det är fastans och påskens budskap.
Guds hand, i musiken, orden, dopet, nattvarden, i människors gemenskap, drar oss ut i ljuset, hjälper oss och ger oss styrka.
Gud är inte längre bort än i psalmen vi nyss sjöng, i musiken som strömmar ur Sten-Inges flöjt eller i någon människas vänliga leende eller i soppsleven som fyller din tallrik med värmande, väldoftande ärtsoppa.
"Var inte rädd, jag är med dig.
Ängslas inte, jag är din Gud.
Jag ger dig styrka och hjälper dig,
Stöder och räddar dig med min hand. ”Amen.
(S:t Markus kyrka, den 7 februari. "Hundringen" och andra berättelser hittar du i "Det är aldrig kört" från Argument förlag)
Dagens citat
Det finns två sätt att leva.
Det ena är som om ingenting var ett mirakel.
Det andre är som om allting vore ett mirakel.
(Albert Einstein)
Det ena är som om ingenting var ett mirakel.
Det andre är som om allting vore ett mirakel.
(Albert Einstein)
Prästkurs 2007
När biskop Erik tillträdde införde han genast två dagars kurs i teologi för samtliga präster i stiftet. Dessa kurser ges vid ett antal tillfällen, så alla präster är inte där samtidigt.Efter några barnsjukdomar har dessa har utvecklat sig till att bli, i mitt tycke, riktiga höjdpunkter. Jag kommer nu från vår stiftsgård Flämslätt med en känsla av "gött" som vi västgötar säger.
Dagarna hade konfirmander som tema, med teologiska förhållningssätt i församlingslivet. Jonas Persson från Stockholms stift pratade utifrån sin bok om nödvändighet och mycket fyndigt tolkade han Jairos dotter som en nutida konfirmand, trött på livet och jagad av sina demoner. Lena Peterson gav oss inspiration till gudstjänsten och introducerade oss i bossarytmer. KG Hammar, slutligen, som talade om "det som hörs", hermeneutik och postmodernitet.
Så naturligtvis stiftsinformation, inblick i nya konfirmandriktlinjer, god mat och gemenskap. Jag känner mig riktigt stolt över att få vara skarastiftare.
Dagarna hade konfirmander som tema, med teologiska förhållningssätt i församlingslivet. Jonas Persson från Stockholms stift pratade utifrån sin bok om nödvändighet och mycket fyndigt tolkade han Jairos dotter som en nutida konfirmand, trött på livet och jagad av sina demoner. Lena Peterson gav oss inspiration till gudstjänsten och introducerade oss i bossarytmer. KG Hammar, slutligen, som talade om "det som hörs", hermeneutik och postmodernitet.
Så naturligtvis stiftsinformation, inblick i nya konfirmandriktlinjer, god mat och gemenskap. Jag känner mig riktigt stolt över att få vara skarastiftare.
Hoppsan
En man i Vara får enligt beslut av JK 5000 kr i skadestånd för den kränkning han utsattes av när han kallades "psykiskt sjuk" av en polis, skriver Radio Skaraborg. Själv tycker jag att det riktigt kränkande i den här historien är att det för Justitiekanslern anses vara en kränkning att bli kallad "psykiskt sjuk".
Skytte och socialdemokratin
Göran Skytte skriver som bekant på SvD:s ledarsida. Ofta blir det om kyrka, kristendom och samhälle. Härförleden handlade det om den teologiska fakulteten i Lund som han tyckte utsåg Gardell till hedersdoktor för att göra kyrkan "chick" och "i tiden".
Idag är det socialdemokraternas tur att få sig en släng av sleven. Efter att socialdemokraterna
Idag är det socialdemokraternas tur att få sig en släng av sleven. Efter att socialdemokraterna
"i generationer gjort allt för att nedmontera kyrkan och ersätta kristen tro med devot tro på politikens och partiets förmåga att skänka folket goda gåvor från ovan. (En strävan som för övrigt är vetenskapligt belagd.)"står nu samhället inför en påkristning som bland annat visar sig i tidskriften Axess samtal om religion, där Helle Klein, nybliven präst och även Aftonbladet politiske chefredaktör. Om Skytte tolkar Helles prästvigning som en "hel pudel" inom (s) kan jag inte säga, men socialdemokraterna kan inte generellt skyllas som kristendoms - och kyrkfientliga. Jag tänker på alla de många socialdemokrater/broderskapare som gjort och gör ett oerhört gott arbete inom kyrkan - som kyrkopolitiker och ideellt engagerade. Jag är säker på att sossar varken är mer eller mindre kyrknedmonterare än andra.
Vinterbilder
Bron över bäcken som leder till Victoriasjön.
Hundarna var självklart med...
... och fick följa med in till pappa och Helena på fika.
Vackra trädstammar i Botaniska trädgården.
Skaravy. Vi bor i en vacker stad, eller hur?
Nöt åt nötter
"Storbönder i Sverige, EU och Nordamerika bör dämpa tonen gentemot sina
sydamerikanska kolleger. För det är ju inte på Pampas stäpper man trängt ihop
djur på minimalt utrymme och utfodrat dem med benmjöl från nötkadaver."
Hanne Kjöller i DN om EU:s stopp av allt importerat kött från Brasilien med hänvisning till bristande kontrollsystem. Själv tror jag att kossorna sätter större värde på lugn och ro, gröna ängar och mat utan hjärnsubstans, än kontrollsystem och EU-direktiv. Helst skulle dom nog inte vilja vara en del av vårt konsumtionssamhälle, alls.
Men trots allt: att frakta mat (som kan närproduceras) över halva jordklotet tycker jag verkar riktigt dumt.
Andra bloggar om: djurrätt,
EU, konsumtion, intressant
Persson och "pigorna"
Jag tycker inte att det är särskilt upprörande att förre statsministern använder sig av skattesubvention av hushållsnära tjänster. Jag tycker att det är bra. Ett ställe som Görans och Anitras, med stort hus och stor trädgård, är en utmärkt arbetsplats för trädgårdarbetare eller miljötekniker. Flera arbetstillfällen skapas.
Bra att Göran Persson äntrat sig! Enligt DN (som refererar till Aftonbladet) sade han före valet 06 till Fredrik Reinfeldt:
Andra bloggar om: Göran Persson, socialdemokraterna, hushållsnära tjänster, intressant
Bra att Göran Persson äntrat sig! Enligt DN (som refererar till Aftonbladet) sade han före valet 06 till Fredrik Reinfeldt:
"Om Reinfeldt vill att någon annan städar åt honom så står det honom fritt. Men han ska själv betala vad det kostar. Det är inte jag eller svenska folket som ska betala Reinfeldts städning."Problemet är sossarnas retorik. Även sjukvården är idag skattesubventionerad. I onsdags tillbringade jag en eftermiddag på akuten i Skövde. Dyr personaltid och en kostsam röntgenundersökning. Tack vare ett skattesubventionerat samhälle. Nu är visserligen inte snöskottning eller fönsterputs en fråga om liv eller hälsa, men tänk om en s-märkt politiker hade sagt:
"Om Reinfeldt vill att någon annan tar hand om honom när han är skadad, så står det honom fritt. Men han ska själv betala vad det kostar. Det är inte jag eller svenska folket som ska betala Reinfeldts sjukvård."Sluta kalla utövare av hushållsnära tjänster "pigor". Se det för vad det är: ett utmärkt sätt att låta professionella tjänsteutövare utföra ett jobb på en kvart som för amatören skulle ta två timmar. Tid och resurser friläggs för barn, husdjur och annat ideellt arbete. Och arbetstillfällen kommer till. Göran Persson insåg till slut vilken potential regeringens nya skatteregel har. Låt fler socialdemokrater följa!
Andra bloggar om: Göran Persson, socialdemokraterna, hushållsnära tjänster, intressant
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)