Eftertanke i Kyrkans tidning: Söndagen före domssöndagen


Så landar vi i kyrkoårets slutspurt och jag läser med skräckblandad förtjusning Jesu ord om den yttersta tiden. Det är lätt att fastna i talen om åtskiljande, utestängande, eld, svavel och tandagnisslan. Kyrkan har genom tiderna skrämt upp gudstjänstfirare som ängsligt undrat om sin egen status när predikanten dundrat om får och getter. Visst ska vi ta Jesu förmaningsord på allvar. Det är allvarligt att leva, att förhålla sig, ta ansvar. Men det gäller också att lyfta blicken. Det finns något bortom. Det slutar inte med eldsblixtar och mörker. Det slutar som det börjar: i kärlek.

Det faktum att allt en gång kommer att bli bra är något att benhårt hålla fast vid när det stormar. Guds verksamhetsplan är tydlig: Gud vill att alla människor ska bli frälsta. Var inte rädda, säger Jesus, er fader har beslutat att ge er riket. Men det kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er, säger Jesus. Så talar han vidare till sina lärjungar om kommande prövningar, som måste genomlidas. Och jag funderar… kommande prövningar, eller pågående?

Domedagsprofetior levereras numera inte endast från predikstolar, utan ständigt i media. Det kan handla om ekonomisk undergång, klimatmässig undergång, eller moralisk undergång när människor misshandlas till döds. Barn dör av svält, därför att vi är några som äger 99% av allt. När ska vi ta ansvar för det?
Prövningarna tar slut. Jag tänker domens dag som en rättvisans och återupprättelsens dag – dagen då Jesus fullföljer sitt uppdrag och får sista ordet. Jesus, vår vän och frälsare, ska uppväcka oss på den yttersta dagen, till evigt liv. Alla oskyldigt dömda och nedtystade får göra sina röster hörda och bli upprättade.

Därför kan vi jubla. Jag slår upp Psalmboken och låter påsk-yran genomsyra domstexterna: Här var mellan mörkret och ljuset en strid. Dock segrade ljuset till evig tid! Bortom prövningarna finns en ny himmel och en ny jord. Sammanstrålningen, nyskapelsen, alltings återställelse. Efesierbrevets ord är tydliga: ”Av honom och genom honom och till honom är allting. Utanför honom är intet. Allting ska på nytt få sin rätta plats och Gud blir allt i alla, överallt.”

Och Jesus lämnar oss inte ensamma. Han är den som kommer, men också den som redan är här. Han är här nu och ständigt den som kommer med ljus, rättvisa, godhet och kärlek. Och han är den som vill ta oss igenom prövningarna och led oss in i evigheten. Om vi vill, vill säga.

.

Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...