Är killar lata och dumma? Varför har annars tjejer lättare än killar att nå skolans mål? Skolnämnden senaste jämställdhetssatsning handlar om att belöna den skola som bäst minskar glappet mellan tjejers och killars resultat. Ur ett genusperspektiv tillstyrker jag naturligtvis eftersom det inte bara handlar om statistik (jo, vi studerar måluppfyllelsestatistik på nördnivå) utan också om värderingar: varje elev har rätt till god utbildning, och finns det strukturella hinder ska de så långt som möjligt elimineras. Killar är, generellt, naturligtvis inte lata och dumma.
Barn har hundra språk, och oavsett kön gynnas de om paletten av metoder breddas. Ett exempel är allt som går att utvinnas ur idrottens värld. Den årliga Klassfotbollen är dessutom en utmärkt arena för samverkan mellan familj och skola. Här kan adrenalinstinna barn som inte står ut med mer än tio minuter i läsgruppen få glänsa till glädje för hela klassen. För några kan det säkert vara provocerande att hamna i en situation där de ordinarie klassrumsfärdigheterna inte riktigt räcker till och få lära sig att alla behövs i den här världen.
Genom en så enkel idé som fotboll tränas laganda (demokrati), schysst spel (etik), svenska (vårdat språk), matte (hur många minuter är det kvar?), geografi (vilka lag ingår i La Liga?) och jag undrar om inte studiemotivationen skulle öka om denna form av lärande kunde utvecklas ytterligare.
Fotboll handlar också om att kunna drömma sig bort. När spelet förflyttas från gräsplan till tevespelet Fifa11 kan även jag göra mål på Milans målvakt, och mitt favoritlag Elfsborg kan på allvar utmana Barcelona. Men när jag inlett Anders Svensson i frestelsen att tackla sig till rött kort tre matcher i rad, är det inte utan att jag sänder en längtans tanke till verkligheten i kommunfullmäktige och kyrkomötets plenum. Där kan man i alla fall begära votering vid upplevelse av tveksamma domslut.
