I måndags kväll var det alltså dags för vårterminens första Forum Helena (Svenska kyrkan i Skövdes mötesplats för kultur, andlighet och samhälle). Temat för terminen är "existens" och jag vill låta några ämnen och personer belysa det på olika sätt.
Barbro Westerholm och Torbjörn Tännsjö talade om vård i livets slutskede och existentiella frågor i anslutning till det. Daniel Brattgård fick tyvärr förhinder, men vi lovar att han kommer en annan gång och delger oss sina perspektiv.
Hélena Axelsson Eriksson är sjukhuspräst på KSS och var samtalsledare, och inledde med att ge några bilder ur sjukhusprästens vardag. Hon talade om viljan, hoppet, modet, civilkuraget och reflektionen - och autonomin!
Barbro Westerholm ställde frågan om vi i den moderna medicinen verkligen ska göra all vi kan göra. När blir medicinska ingrepp ett övergrepp? Hur tillgodoser vi människans behov och rätt till självbestämmande? Idag ska läkare bota lindra och trösta, men inte längre bevara liv som det tidigare stod i läkareden. Syftet med doktorns verksamhet är att göra gott för patienten. Och idag har patienter mer att säga till om - den paternalism som förr fanns i sjukvården är idag borta. Märks det?
När kan man avstå från livsuppehållande behandling? En mdeveten person måste vara delaktig i beslutet, men vad gäller egentligen för en medvetslös person? Barbro talar om behov av tydliga vårddirektiv som kan vara till stöd för anhöriga och sjukhuspersonal. Om inte vårddirektiv finns, måste det vara ett gott samtal mellan vårdpersonal och anhöriga. Och vetenskap och beprövad erfarenhet utvecklas med tiden!
Numera diskuteras ofta sk palliativ sedering, dvs att man lindrar genom att sänka medvetandegraden. Det ges enligt Barbro Westerholm inte överallt på ett bra sätt. Ofta finns en rädsla hos personalen att göra fel. Tidigare var det tvunget att väcka patienten var fjärde timma, men nu är läkarsällskapet och socialstyrelsen överens om att man inte behöver väcka mycket svårt sjuka kontinuerligt.
I SMER:s (Statens medicinetiska råd) utredning behandlar man frågan om det ska kunna vara tillåtet för läkare att skriva ut dödliga doser som patienten kan ha "till hands". Barbro menar att om patienter kan garanteras palliativ sedering, så kommer denna "sista medicin" inte att vara nödvändig.
Många minns Joakim Alpgård, som åkte till Schweiz för att få dö, och en del tittar mot Holland för att få en mer generös lagstiftning i Sverige. Barbro påminner om att förutsättningarna för vård ser annorlunda ut i Holland. Där har 80% av befolkningen kontakt med en doktor som de faktiskt känner väl. Den holländska lagstiftningen är inte aktuell i Sverige, därför att palliativ vård finns.
(Jag får då konstatera att det är just tillitsfrågan som är central då dödshjälp i Sverige diskuteras. Inte så mycket tekniker eller etik, egentligen. )
Barbro Westerholm presenterar en undersökning som visar att självmordsfrekvensen bland äldre ökar. Vågar vi bli gamla? Kan och får man dö värdigt, ångestfritt och smärtfritt? Här behövs mer forskning och förebyggande arbete.
Barbro tar också upp frågan om organdonation. Idag är juridiken oklar när det gäller begreppet "hjärndöd". Juridiskt sett får ingen behandlas för någon annans skull, endast för sin egen skull. Det innebär i den medicinska praktiken att man inte får uppehålla livet på patienter tillräckligt länge för att kunna ta hand om donationslämpliga organ. Fyra - fem andra människor kan hjälpas till livet tack vare en hjärndöd persons organ. Det kan vara en lättnad för anhöriga, ge en "mening" i en svår situation. Frågan är om Sverige uppfyller mänskliga rättigheter här.
Torbjörn Tännsjö inledde med att citera Woody Allen: "Jag har inget emot att dö, bara jag slipper vara med när det händer. " I boken "Döden - en förhandlingsfråga" ställer Torbjörn frågan om vad man som patient har att säga till om. Han tar oss med på en filosofisk tankeresa där han ifrågasätter de skarpa gränserna mellan vad som brukar kallas "aktiv" och "passiv" dödshjälp. Om man stänger av en respirator, är inte det en aktiv handling? Om man låter bli att sätta in antibiotika, är inte det en aktiv handling?
Sedan 1991 har läkare rätt att ge en så stor dos läkemedel i smärtlindrande syfte, även om döden påskyndas. Då tänker man att man avser gott och förutser ont - och det är en medicinsk praxis som lever i Sverige. "Likgiltighetsuppsåt" betyder att man är ansvarig inte bara för det man faktiskt gör, utan också för der man förutser ska inträffa som följd av handlingen.
Palliativ sedering är kontroversiellt eftersom det påskyndar döden. Fallet på Astrid Lindgrens barnsjukhus är komplicerat därför att juridik och medicinsk praxis krockar. Enligt åklagaren får man inte ge en injektion även om barnet tagits ur respiratorn för att dö. Det är tvärtemot medicinsk praxis!
Torbjörns kritik mot den palliativa vården är att den ger en normerande bild av döendet. Människor är olika, även den sista levnadsdagen. Han menar också att doktorerna är för snåla med smärtlindring. Han vill hellre dö på intensiven än på hospice. Men får man det i dagens Sverige om man skulle vilja?
Joakim Alpgård-fallet var komplicerat. Han var inte döende i egentlig mening, endast "beroende av en viss typ av hjälp." Vad är dråp, och hur förhåller vi oss till tvångsvård?
Torbjörn vill inte använda begreppet palliativ sedering, utan "terminal sedering", för det är vad det egentligen handlar om . Första gången - för tio år sen - då detta skedde ville Socialstyrelsen få läkaren dömd för mord, men åklagaren la ner utredningen. På tio år har det skett en snabb utveckling. Torbjörn menar, att om man nu tillåter terminal sedering har man infört en smygform av eutanasi, för finns det egentligen några moraliska skillnader?
Tidigare bloggat:
Orättfärdig immunitet i sjukvården
Om Jocke
Om dödshjälp
Personligt
Vad rätten till mitt liv borde innebära
Läs mer:
Intervju i Dagen med Daniel Brattgård
Artikel i DN av Torbjörn Tännsjö
Kyrkolivsutskottets betänkande från 2008
SMER: Avgöranden i livets slutskede
Ytterligare texter för den som vill fördjupa sig ännu mer:
Uppsats om existentiellt lidande i livets slutskede
Uppsats om människorättsperspektivet i dödshjälpsdebatten
Uppsats om Dödshjälp- en jämförelse mellan utilitarismen och kristendomens ställningstaganden
