Justitieminister Beatrice Ask orsakar just nu bloggbävning och twitterbryt med sitt uttalande på ett seminarium i torsdags om att män som misstänks för sexköp ska få ett färgglatt brev hem, så att de anhöriga får kännedom om saken. Tanken är att sexköparna får skämmas öppet, och det kan vara avskräckande för den som får tanken att pröva på.
Första tanken jag får är "varför inte". Ska vi inte använda alla metoder som finns (nästan) för att komma åt denna uråldriga människoförnedrande aktivitet? För det är vad jag tycker att det är - även om de iblandade inte tycker att det är förnedrande. Men förnedrande är det - för människan som skapad till Guds avbild, för ett samhälle som säger sig värna alla människors lika värde. En människas kropp är inte vilken handelsvara som helst, därför har vi en sexköpslag i Sverige och den är ideologiskt bra, om än inte praktiskt bra.
Men å andra sidan, principen om rättssäkerhet väger tungt. I vår lagstiftning är man oskyldig till dess motsatsen bevisats.
Och allvarligt, med den kvinnosyn som presenteras av sexköpande männen, så tvivlar jag på att de skulle bry sig om att partnern hemma blir ledsen eller upprörd.
Alla har vi väl våra lik i garderoben även om de inte är av denna dignitet? Uttalanden vi ångrar, fortkörningar, någon ej korrekt ifylld föräldraförsäkringsdag någonstans som man inte orkar ändra i efterhand, och får man egentligen peta bort en rutten banan från bananklasen på ICA, och hur många gånger har du egentligen gått före i kön även om du inte är medveten om det? Tvättat bilen på garageuppfarten, ha på onödigt hög värme hemma utan att tänka på klimatet?
Listan kan bli lång. Vi är människor, och ingen är fullkomlig. Bäst vore väl om vi alla kunde få en gredelin skämskudde på posten av tant Bea. Man vet aldrig när den kan komma till användning.
