... och var finns rättvisan?

Janne på Kulturbloggen har idag en kommentar om det faktum att Sofie, mamma till Victor som dog ett och ett halv år gammal, nekades sjukersättning. Hon orkade nämligen inte gå till arbetsförmedlingen dagen efter Victors död.

svtDN

Men,

"Om vi dessutom sätter det i samband med att en muslimsk man fick rätt att få ersättning från Arbetsförmedlingen för att han inte fick ett jobb eftersom han vägrade ta en kvinna i hand.

Då inser jag att jag ger upp om att det finns någon form av logik i samhället.

Det finns ingen medkänsla. Män får vägra ta kvinnor i hand, men en mamma som förlorat sitt barn får inte ens sörja en dag."

Arbetslinjen i all ära, men någon form av medkänsla måste det finnas i ett humant samhälle. Hur denna medkänsla ska få sin praktiska utformning är såklart en fråga om vilka grundvärderingar vi väljer ska vara rådande.

Jag konstaterar ändå att rättvisan ibland kommer fram till slut.


Den narkosläkare som alldeles totalt glömde bort att arbeta när han skulle hjälpa Hanna-Fia vid hennes förlossning har nu fått en varning av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Bra. Egentligen skulle denne narkosläkare också prövas i allmän domstol. För detta är en form av kvinnofridskränkning som är osynliggjord och har hittills nonchalerats av Socialstyrelsen. Möjligen kan detta bli början till förändring.

Se också Karin Hübinettes utmärkta rapportinslag om obedövat kejsarsnitt som dolt problem.

Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...