Vad är ett statement egentligen?

Läser söndagsintervjun med Gudrun Schyman i DN där hon berättar om hur hon har det just nu och vad hon förväntar sig av framtiden. Jag delar inte alla hennes åsikter, men jag bekänner mig liksom hon till feminismens grundidéer och får alltid mycket att fundera på när jag läser eller hör henne.

Nu är hon med i TV4:s fredagsunderhållning som en upptakt till valrörelsen. Och partiet Feministiskt initiativ behöver verkligen all den uppmärksamhet de kan få. Jag beundrar Gudrun Schymans ständiga optimism. Från att ha lett ett tolvprocentsparti till ett noll-komma-något-parti har hon samma glöd.

Men jag förstår inte det här resonemanget med "visa att feminister inte är bitterfittor". Vem tycker det, frågar journalisten från DN och Gudrun berättar om hur många mail hon får från män som menar att vad som fattas feminister är ett skjut. Oerhört barnsliga män, får man säga, som inte kan låta bli att låta sig provoceras av en aktiv och förståndig kvinna. Men ska de verkligen besvaras med en "rumpchock" till fredagsmyset?

Nästan så att jag tänker om ifråga om burkorna. Det privata är visserligen politiskt. Det är inte farligt eller upprörande med hud. Men just för att det förväntas vara "chockerande" eller ett "statement" med att slita av sig klänningen och visa kvinnomärket på trosorna, tycker jag att det vore ett bättre statement att låta bli.

Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...