När en ny liten människa har registrerats hos Skatteverket ska försäkringar, blöjor, föräldratidningar och annat oumbärligt krängas via direktreklam till de förmodat konsumtionshysteriska understimulerade vårdnadshavarna. Häromdagen kom en ny tidning, en "gratis specialtidning till dig som just fått barn". Vad kul, det kan vara roligt att läsa om något roligare än finanskrisen och nobelfesten, tänkte jag och blev glad. Jag borde ju ha fattat misstankar eftersom prenumerationspremien var boken "Barnakuten, en handbok om små och sjuka barn", men jag tände två adventsljus och slog upp första sidan för att se vad jag som just fått barn behöver få för inspiration.
Jätteannons från apoteket om piller och crémer mot järnbrist, illaluktande flytningar, hemorrojder och hudbristningar. Vad...piggt det känns. Och under rubriken "56 coola saker din bebis kommer att göra det första året" handlar inte mindre än 39 punkter om hur och på vilka ställen bebisen kräks, bajsar, skriker och hur lite man får sova.
Symptomatiskt. Jag har precis läst Hanne Kjöllers I huvudet på en mamma där hon skarpsynt och effektivt gör upp med moderskapets myter och den lidandekultur som föräldrar i världens bästa land att vara föräldrar i så ofta upprätthåller.
Disclaimer: Jag gnäller också emellanåt, jag har mina issues även om jag försöker isolera dem och inte låter dem påverka hela min tillvaro.
Nej, det behöver inte vara så svårt, men vi gör det svårare för oss än vad det behöver vara. Den här veckan är det säkert många föräldrar som står och svär över att behöva stryka luciaklänningar kvart över sex på morgonen. Men måste man stryka dem då? Eller varför inte sätta på ungarna könsneutrala tomte - eller pepparkaksdräkter? Hade jag haft döttrar hade jag tyckt att det skulle vara mycket enklare med tomtemysbyxor än tomtekjol med tights som håller i en kvart. (Varför man klär småtjejer i kjol och tights på dagis överhuvudtaget är för mig en gåta. Det blir svårt både att åka rutschkana och klättra i träd. Är det kanske inte meningen att tjejer ska leka aktivt utomhus?)
Det finns mycket att säga om Hanne Kjöllers bok, hon tar upp så mycket som jag så ofta tänker om roller och förväntningar. Attityder! Inte minst från mödravården, som hon skriver så här om:
"Mödravården är, till skillnad från annan vård som ska präglas av vetenskap och beprövad erfarenhet, genomsyrad av lull-lull och livmodersmysticism."
Själv blev jag till exempel avrådd från att bada bubbelpool under graviditeten, eftersom det kan "bubbla in bakterier". Den svenska amningsdoktrinen är ett annat exempel där vetenskapen sätts åt sidan. Amning är inte dåligt, men proportionerna när det inte fungerar blir fel. En tredjedel av alla nyblivna mammor har problem med att amma, skriver Hanne. Jag försökte i tre dagar med vårt första barn. En förståndig barnmorska sa till mig att jag skulle börja med bröstmjölksersättning ("för du anar inte hur många som sitter här på BB och försöker vara duktiga, och på vägen hem köper dom flaska och ersättning så att bebisen äntligen blir mätt"), och när jag meddelade beslutet kom en delegation av sjukvårdspersonal in på mitt rum för att kontrollera att jag verkligen hade förstått vilka konsekvenser mitt beslut kunde få.
Nu har Storebror varken blivit allergisk eller extra infektionskänslig, trots sin uppväxt med flaskmatning och två långhåriga hundar. Och antalet dagar jag vabbat kan räknas på ena handens tumme.
Den svenska doktrinen om helamning är den största och mest avgörande bromsklossen för jämställdheten, funderar Joanna Rubin Dranger i en radiokrönika. Komplettera med och släpp in flaskorna och den andra föräldern.
Politik bedrivs inte bara på BB utan också hos Livsmedelsverket och WHO. Livsmedelsverket rekommenderar helamning fram till sex månaders ålder, men barnläkaren Hugo Lagercrantz menar att WHO inte kan ge olika råd för olika delar av världen och "eftersom det är bra att fattiga kvinnor som lider brist på mat och rent vatten ammar så länge barnet klarar sig på bröstmjölk måste man råda svenska kvinnor till samma sak."
Trots att vi i Sverige varken har problem med matbrist eller rent vatten i kranarna, ska vi förväntas ha samma (moraliska) attityd till bröstmjölksersättning som de kvinnor som tvingas blanda sitt pulver i giftvatten. Syna argumenten, men tänk själv och bestäm själv över din kropp.
Livsmedelsverket har dock kommit med vetenskapligt grundade rekommendationer om amning och alkohol. Måttlig konsumtion av alkohol är inte farligt för det ammade barnet, men det struntar barnmorskorna i. Rådet att ammande kvinnor inte får dricka vin är moraliskt och inte medicinskt motiverat. Ett glas vin på en fest är visserligen inte farligt - men det är föräldrarnas beteende man vill komma åt. På Livsmedelsverket är man dock kritiska enligt Sveriges Radio.
Det finns en hel del myter och fördomar som vi skulle må bättre av om vi kunde slippa ifrån. Men det krävs en hel del för att våga bryta mönster och leva det liv man faktiskt vill, och inte det man kanske borde. Jag är också trött på att småbarnsperioden förväntas vara ett ständigt suckande över dagistider, sömnbrist och bajskonsistens. Föräldraledigheten behöver inte innebära ett halvår i total sunkighet. Vissa dagar hinner man inte duscha, men de flesta dagar gör man faktiskt det. Börjar man klättra på väggarna av att "gå hemma", så är utomhus bara på andra sidan ytterdörren. Somliga nätter sover man inte, men å andra sidan behöver man inte vara pigg och utvilad på jobbet klockan kvart över åtta. Den allmänna förskolan börjar inte förrän halv nio, och personalen där dör inte av att du lämnar barn utan att ha hunnit borsta tänderna, plattångat luggen eller om du har kräk på tröjan. Njut istället av att du har barn överhuvudtaget, att storebror kommer att få tre härliga timmar med kompisarna och att du har en ny dag framför dig. Det kan ju faktiskt bli en härlig dag.
Tidigare bloggat om kvinnosjukvård:
Vad sjukvården ska hantera och inte
Svar till Mats Selander
Vad är det som händer egentligen?
I jämställdhetens namn
