Signaturen M2 skriver i en kommentar:
"Frågan om hur du Karin ser på din ämbetssyster Helle Kleins vilja att avkraga alla präster som inte vill viga homosexuella kvar står obesvarad. Frågan har ju blivit än mer aktuell sedan Lars Ohly sagt att könsneutrala äktenskap utan vigselplikt bara är det första steget. Steg nr 2 med vigselplikt kan komma snabbare än vi anar. Om valet står mellan antingen att Svenska kyrkan behåller vigselrätten men inför vigselplikt för alla sina präster eller att Sverige inför en obligatorisk civil registrering, vad väljer du då Karin?
Vore intressant om du Karin inte bara argumenterade för könsneutrala kyrkliga äktenskap utan också skissade hur det rent praktiskt skulle gå till med tanke på hur olika präster tror i denna fråga. Ska bara de som viger alla ha vigselrätt? Riskerar då de präster som inte vill det och därmed inte får vigselrätt att bli ett B-lag med sämre tjänstemöjligheter? Ska alla ha rätt att välja om man vill viga eller ej och gäller detta också de som blir prästvigda efter reformen? o.s.v."
Karin svarar: Hej M2 och tack för din fråga och kommentar. Jag håller med om att det är åt skogen att homosexuella ska diskrimineras. Men jag tror att vi av strategiska skäl måste gå långsamt fram. Jag delar alltså inte Helle Kleins med fleras syn att alla präster ska beläggas med vigselplikt när den nya äktenskapslagen införs. Vigselplikt är ingenting som vi har i nuläget och jag tror inte att det är bra alls. Svenska kyrkan har vigselrätten. Enskilda tjänsteinnehavare med rätt att viga har idag ingen skyldighet att viga alla par som "tilldelas". Det kan finnas anledningar till att man vill avstå. Privata skäl har anförts, men för många år sen fanns debatten om man kan viga frånskilda. Ett skäl idag skulle kunna vara att man misstänker att äktenskapet är arrangerat.
För att en vigselförrättare inom ett trossamfund skall vara skyldig att förrätta vigsel i alla förekommande fall krävs ett vigseltillstånd förenat med vigselplikt. Det skulle föra för långt – det finns som sagt andra skäl som kan få en vigselförrättare att tveka. Skulle vigselplikt återinföras skulle flertalet trossamfund avstå från att söka vigselbehörighet.
Varför ska då prästen få välja? Jo, man kan verkligen tycka att präster skulle kunna fungera så professionellt att man skulle kunna utföra en arbetsuppgift som åläggs, vilken som helst. Men som jag ser det är en kyrklig handling (dop, vigsel, begravning, konfirmation) inte bara en arbetsuppgift. Det är något som måste ske med själ, hjärta och hjärna. Om man inte helhjärtat tycker att homosexuella har rätt att leva ut sin kärlek, blir det bara konstigt om vederbörande ska stå längst fram i kyrkan och tala om kärlek. Om man tycker att tonåringar är stökiga och odrägliga blir det bara konstigt om man försöker ha konfirmander. Får man panikångest av pensionärer ska man inte vara kontaktpräst för syföreningen eller ha andakter på äldreboenden.
Nu är det ingen som har konfronterat mig om varför jag inte har sjukhemsandakter frekvent i Skövde. Det är inte särskilt intressant, och beror heller inte på att jag inte gillar äldre utan på att jag har annat i min tjänst.
Men det här med homovigslarna är störtintressanta för folk. Men jag tror inte det behöver bli den splittring som en del varnar för. När vi införde välsignelsegudstjänsten talades det om åsiktsregistreringar och annat, men det var faktiskt motståndarsidan som själva valde att åsiktsregistera sig genom att skriva på den så kallade Kalin-listan. Nu har det inte varit någon rusning till pastorsexpeditionerna, ingen har välsignat någon mot sin vilja utan arbetsgivare och brudpar har full koll på vilken personal som jobbar. Och på din fråga om A- och B-lag: om du vore arbetsgivare, skulle du inte anställa någon som kan och vill utföra de arbetsuppgifter som ingår i tjänsten?
Men det är inte främst utifrån ett "rädda prästens samvete" - perspektiv jag tänker, utan omsorgen om våra församlingsbor är det som styr mig. Vi ska inte utsätta enkönade brudpar för kritiskt granskande vigselförrättare. Men enkönade brudpar ska heller inte behöva "luska reda på" via listor på nätet vilka präster man kan prata med utan att bli ifrågasatt. Att boka vigsel kommer att ske på samma sätt som vanligt: antingen ringer man till sin församling (telefonnummer och epostadress finns på nätet och i telefonkatalogen) så blir man kontaktad av en av församlingens präster, eller så kontaktar man en präst man känner eller känner till direkt. Det behöver inte vara konstigare än så.
Sen tror jag att det i framtiden blir lika ovanligt att vara "emot" homovigslar som det idag är att vara "emot" vigsel av frånskilda. Människor som vill gå in i Svenska kyrkan och arbeta här kommer att veta att det är den här ordningen vi har. Tycker man att den är helt åt skogen finns det andra samfund man kan arbeta i.
Kanske, och förhoppningsvis, kommer svångremmen med tiden att dras åt. I utredningen föreslås att det för borgerliga vigselförrättare ska gälla att endast personer som är villiga att viga såväl en kvinna och en man som två personer med samma kön bör komma ifråga för uppdraget som vigselförrättare. Där tror och hoppas jag vi är om tio år. Vi får helt enkelt ha tålamod. Enligt utredningen är det dock inte diskriminering att vägra viga homosexuella. Straffbestämmelsen om olaga diskriminering handlar om myndighetsutövande, men inte i de fall där denna delegerats till privaträttsliga objekt. Det är ej heller diskriminering enligt EG-rätten eller andra internationella konventioner som Sverige ratificerat.
Men vad som är mänskligt riktigt är en helt annan sak.
