I Svensk Kyrkotidning nr 19-20 diskuteras diakonin i Svenska kyrkan från olika utgångspunkter. På ledarplats konstateras att diakonerna ifrågasätts alltmer. Inte deras uppdrag - men de yrkesutövande diakonerna.Vad är problemet? Vad som är diakoni är på idénivå inte svårt att definiera. Vara ett stöd till de utsatta och utstötta. Ge röst åt dem som blivit tystade eller helt enkelt inte hörs. Folk är sjukskriva. Folk är uteliggare. Folk har inga pengar, folk missbrukar. Arbetsuppgifter saknas inte.
Så kommer vi till det praktiska arbetet. Jobbar diakonerna med ovanstående grupper? Eller snarare, vilka personer hör hit? Räknas någorlunda hyfsat pigga pensionärer till diakonens arbetsuppgifter? Självklart, säger några, diakoni är tjänst till människor i livets alla skeden. Och de livsfrågor som dyker upp i samband med avslutat yrkesliv, funktionsnedsättningar och avyttrande av bostad är verkligen inte att förringa.
En av de stora utmaningarna i vår tid är de äldre. De ska vårdas i hemmet, helst av deras barn i femtioårsåldern som själva behöver hjälpa sina barn med barnbarnen som behöver passas eftersom barnomsorgen fortfarande inte är utbyggd kvällar och helger.
Så kallad "egen tid" är för alltfler i denna mellangeneration en bristvara.
Diakonerna kan naturligtvis inte som förr åka runt och lägga om bensår, men skulle man inte kunna lägga mer tid på det traditionella hembesöket? Vikten av hembesök har aktualiserats av domkapitlet i Uppsala.
Mycket behöver göras, och flertalet av diakonens uppgifter kan delegeras till assistenter i församlingsarbetet (det som tidigare kallades diakoniassistent) och inte minst till våra idéella medarbetare. Det kräver ytterligare insatser av diakonen i form av stöd och handledning.
Vad diakoni är rent praktiskt tas upp på nästan varje kyrkomöte. År 2006 motionerade Karl-Gunnar Svenssom och Marianne Kronbäck om att "Kyrkostyrelsen ska få i uppdrag att till Kyrkomötet lägga fram förslag till ändringar i kyrkoordningen som ändrar och förtydligar diakonatets uppdrag."
Motionen avvisades - uppgifter i det inre församlingslivet kan inte vara exklusiva för diakonerna. Däremot behövs en kontinuerlig diskussion om vad diakonerna skall arbeta med i praktiken.
Vad tycker du?
Bilden från fotoakuten.se.
