Anna-Karin Hammars predikan vid Kärlekens mässa

Storkyrkan i Stockholm
Söndagen den 6 augusti 2006 kl 18
8 söndagen efter Trefaldighet
Matteus 7:15-21

”Där kärlek sker, sker något heligt”

Så sade Ludvig Jönsson, kyrkoherde i denna församling och den som redan 1980 öppnade Storkyrkan för gudstjänsten som avslutar den homosexuella frigörelseveckan. Vi firar alltså i år 26-årsjubileum av den här gudstjänsten. Om Ludvig Jönsson hade levt idag hade han glatt sig oerhört tror jag åt den stora Prideparaden igår. Den värme och välvilja från 350 000 människor på Stockholms gator som bar tåget framåt var också hans glädje. Ludvig Jönsson öppnade kyrkporten för oss. Låt oss ge honom en välförtjänst applåd så här i efterskott!

Det finns ingen som kan läsa bibeln från en neutral eller objektiv position. Alla står vi någonstans och får en synvinkel därifrån var vi står. Vi har en utkikspunkt och från den öppnar eller stänger sig bibeltexterna på olika sätt. Så är det om vi sitter och tittar på Storkyrkan inifrån. Vi ser hur kyrkan ser ut beroende på var vi sitter. Så är det också med bibeln. Vi ser olika saker beroende på var vi sitter eller står. Vi kan rentav säga att det pågår en kamp om hur kristen tro ska tolkas och befinner oss mitt i den kampen. För att den kampen ska föras med justa metoder så bör vi redovisa var vi sitter någonstans eller varifrån vi ser på bibeltexten och den kristna traditionen.

Idag har jag valt att lyfta fram tre utkikspunkter i mötet med predikotexten och den kristna traditionen. Jag har valt följande utkikspunkter från mitt eget liv. Den första utkikspunkten är att jag är kristen i en hbt-rörelse och queerrörelse. Här pågår en av kamperna om hur kristen tro ska tolkas. Den andra är at jag är en hbt-person, en homosexuell kvinna, lesbisk, flata, i en kristen kyska. Här pågår en andra kamp om hur kristen tro ska tolkas. Och för det tredje: jag är en individ med behov av ett stort mått av vardagsmod i mitt eget inre. Här pågår den tredje kampen om hur kristen tro ska tolkas.

Det är om dessa tre tolkningskamper som predikan idag ska handla.

1. Som kristen i en hbt-rörelse. Vad vill jag lyfta fram i bibeltexten? Jag vill lyfta fram att Jesus i bibeltexten försöker att få oss att skilja mellan falska och äkta profeter. Även i hbt- och queerrörelsen pågår en kamp om hur kristen tro och religion ska tolkas. Några upplever de negativa budskapen från vissa kyrkliga håll så starkt att de väljer att säga att alla uttryck för tro är livsfientliga. Istället för att ta avstånd från allt menar jag att vi måste lära oss att skilja falskt från älta, falsk religiositet från äkta religiositet. Kanske är det så att inte allt som säger sig vara kristen har så mycket med Kristus att göra? Som kristen i hbt- rörelsen är det viktigt att jag får mina kamrater att förstå att det pågår en kamp om tolkningen av kristen tro. Det är självklart svårt för en utanförstående att skilja de olika rösterna från varandra. Det är emellertid nödvändigt att vi om är kristna i hbt-rörelsen hjälper andra i rörelsen att skilja på falskt och autentiskt. Det som ser bibeltroget ut på ytan kanske skiftar färg rejält när vi har skrapat lite på ytan? Det kanske bor mer rädsla än kärlek hos de falska profeterna? Mera behov av att göra ner andra än av att upprätta andra? Så som kristen i hbt-rörelsen vill jag säga till mina olika kamrater: tro inte allt som utger sig för att vara kristet är kristet. Räkna kallt med falska profeter. Gå till regnbågsmässan om du vill vara säker på att inte vara diskriminerad. Och vet att det pågår en kamp om tolkningen av kristen tro där vi vill ha med dig på vår sida. Vi vill värna om vad vi uppfattar som värdefullt och livsbejakande i kristen tro och som gör att vi fortfarande kallar oss kristna fastän det finns många som diskriminerar oss i kyrkorna över hela världen.

Men vad ska då räknas som falskt och vad som äkta? Hur ska vi kunna känna igen Guds närvaro och Guds vilja i våra liv? Är det helt godtyckligt eller finns det något att gå efter? Jesus är mycket praktisk. Ett gott träd bär god frukt, säger han. Döm efter trädets frukt. D.v.s., du kan avgöra om något är från Gud eller inte med om det gör dig gott eller ej! Det som är bra för dig gläder sig Gud åt. Det som är bra för dig, det kommer från ett gott träd. Men blir det inte väldigt subjektivt då? Jo, det blir det, men det verkar som om Jesus berättar om en väldigt subjektiv Gud som bryr sig om till och med hårstråna på vårt huvud. Ingenting i våra liv är för litet eller för oväsentligt för Guds omsorg. Det som är bra för dig, det gläder mig, säger Jesus. Det som gör dig glad, gör mig glad. Döm av frukten. En god frukt kommer från ett gott träd.

Kanske har du smakat några mogna körsbär i sommar? Då har du upplevt mera av Guds kärlek än om du hört någon fördömande predikan. Kanske har du stuckit in din näsa i en blommande ros under den varma sommaren och upplevt sommar som när den är som bäst=? Då har du fått en upplevelse av Guds närvaro i våra liv.

Livet är en gåva. Vårt människovärde är en gåva. Och ingen kan ta den ifrån oss. Och ingen har rätt att ta den ifrån oss. Som rosen skänker oss sin doft i sommarkvällen så skänker oss Gud vårt människovärde.

Så kan du skilja mellan äkta och falsk religiositet. Döm efter om frukten är god, om människor mår som människor eller ej. Jag vet inte om du har läst boken ”Herr Gud det är Anna”, men i den boken är Anna bäldigt besviken på sin söndagsskollärare. Men hur kunde hon vara det? Söndagsskolläraren talade ju om hur stor Gud var. Ja, sa Anna, men söndagsskolläraren gör Gud stor genom att göra människorna små.
Falska profeter gör Gud stor genom att göra människor små. Äkta profeter låter människor få sträcka på sig i sin värdighet och i sitt människovärde. Döm efter frukten!

2. Inte bara i hbt-rörelsen, också i kyrkan pågår kampen om tolkningen av vad som är kristen tro. Som en homosexuell person i en kristen kyrka – vad vill jag lyfta fram från denna utkikspunkt? Kanske är det framförallt detta: var inte så rädda för att vara hetero. Ni är OK: ni är Guds älskade barn och ingen ska ta ifrån er rätten att älska den ni vill. Om ni vill rädda äktenskapet så bar inte så rädda. Er kärlek blir inte större av att ni ser ner på andras kärlek eller rangordnar kärleken. Tillsammans är vi Guds regnbåhdsfolk. Lita till att kärleken bär. Det är inte heterosexualiteten som är grunden för tillhörighet i kyrkan, det är Guds kärlek som bekräftas i dopet. Och i dopet bekrädas vårt människovärde oavsettt om vi är si eller så. Så som rösen ljöd vid Jesu dop, du är min älskade, så ljuder Huds röst vid vars och ens dop: Du är min älskade, och ingen har rätt att ta min kärlek ifrån dig!

Till heterosexuella kyrkoledare och beslutsfattare säger jag alltså: Lita emra till ert dop än till er heterosexualitet. När Martin Luther var som mest förtvivlad ropade inte: ”Jag är heterosexuell, jag är heterosexuell”, utan ”Jag är döpt, jag är döpt.” Om kyrkorna i världen brydde sig mera om Guds kärlek i dopet och mindre om sina rädslor för att Guds skapelse är rik på mångfald så kan vi gå en järlig ekumenisk framtid till mötes.

Vår bibeltext idag ingår i Bergspredikan. Matteusevangeliets egen sammanfattning av vad som uppfattades som särskilt väsentligt i evangeliet om Jesus. Det är mycket troligt att Bergspredikan i den första kyrkan användes som en sammanfattning av vad en döpt person borde känna till och memorera. Och det var bland annat att det inte räcker med att säga ”Herre, Herre” för att Kristus ska känna sig hemma med oss. Det räcker inte med att repetera de samma orden. Det handlar mycket mera om att komma i samklang med en kärlek som driver ut räddhågan.

3. Den tredje utkikspunkten: Kampen om tolkningen i mitt eget inre. Kampen för livsmod i mitt eget inre. Vi satt några stycken från EKHO och förberedde predikan tillsammans genom att samtala om bibeltexten. En av oss sa då: men jag har ibland känt mig som det dåliga trädet, det som det inte finns någon frukt på eller som bär en dålig frukt.
Det är inte bara andras fördömanden eller brist på social bekräftelse som vi har att kämpa med, ibland har vi också våra egna känslor och självuppfattningar att brottas med. Det pågår också en kamp inom oss, självklart påverkad av alla de andra tolkningskamperna. Ibland är vi sjuka, ibland friska, vi bär på HIV eller cancerceller eller något annat potentiellt hot mot vårt liv. Vi kan drabbas av så mycket i livet.

Ibland brukar jag se på bibeltexter som på en dröm. Jag låter alla de olika gestalterna och symbolerna vara en symbol för mitt eget psyke och mitt eget liv. Det är ett sätt att slippa ifrån de starka vi- och dom- perspektiven som finns i många texter. Ibland blir man väldigt trött på det, t o m om det gäller falska profeter. ”De” är inte bara de andra, ”de” är också röster av dåligt självförtroende eller självförakt som kan poppa upp i vårt inre. Eller skuldkänslor för något som vi gjort eller lämnat ogjort.

Jag önskar var och en av oss i den kampen, i den inre kampen, att alltid ha någon att tala med. Det är ett mänskligt behov. Att ha en själasörjare är inte vara en akuthjälp utan hör till den andliga friskvården. Vi behöver lätta på vårt inre tryck och släppa fram både de fruktbärande och de icke fruktbärande träden i vårt inre. Vi behöver samtala också om det som finns inom oss. Det är i kampen om tolkningen i vårt innersta som vårt livsmod blir till. Och här ljuder evangeliet: V är inte ensamma ens i djupet av oss själva. Guds Ande bor i oss och viskar stilla att vi är Guds älskade medarbetare.

Gud behöver oss för att riva rädslans murar i världen. När vi hjälper varandra att kännas vid de o0fruktbara träden i vår iegen inre trädgård, viker vår rädsla. VI behöver inte bara skräckslaget repetera äldre tiders formuleringar eller säga ”herre, Herre”: Vi kan bäras av våra egna autentiska ord och meningar. Vi kan vara oss själva i världen. Människa i Kristi efterföljd blir vi inte genom att repetera vad andra säger – hur fromt det än är. Människa i Kristi efterföljd blir vi genom att vara de vi är. Så är vi älskade. Och bara så kan vi finna fast mark för vårt nästa steg in i vår okända framtid.

Ära vare Gud, Skaparen, Befriaren och den Livgivande heliga Anden. Så som det var av begynnelsen , nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen.


Tack Anna-Karin för dina ord, och tack för att jag får publicera predikan här. Det här behöver vi läsa!

Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...