Det här är en självbiografi av Lilly som suttit i fängelse i över tjugo år. Hon berättar ingående och osentimentalt om hur det är att langa narkotika, tvingas prostituera sig för att få mat till barnen, hur man fixar bedrägerier, hur man klarar sig undan våldsamma män... kort sagt allt om den värld som media brukar kalla "den undre". Jag läser och känner sympati för Lilly, men fylls ändå av förundran. Varför försöker hon inte sluta? Varför försöker hon inte för sina barns skull? Naivt tänkt - narkotikan är ett gissel och det jag blir mest arg över i boken (förutom prästen som vägrar hjälp) är att hon inte verkar reflektera över vilken skada det knark hon förmedlar får. Men hon tänker mycket kring frågan om skuld och ansvar - och hon menar att hon tar ansvar för det hon gör. Hon är inget offer, utan har gjort sina egna val.Boken är också skriven som ett vittnesbörd om hur juridiken har urholkats i narkotikamål - det räcker enligt Lillemor att vara misstänkt. Bevis behövs inte - en gång langare, alltid langare. Hon hoppas att hennes bok kan bli startskottet för en debatt om narkotikamål och rättvisa i Sverige, men jag tror tyvärr inte att särskilt många jurister bryr sig.
ISBN: 9185267694
Bokförlaget Lind & Co AB
Beställ boken från adlibris.se!
Andra bloggar om Hinsehäxan.
