Jag var med om en prästvigning i dag, på Kristi himmelsfärds dag. Borgå stift ordnar sådana en fyra fem gånger om året; oftast finns det någon att prästviga, men ibland inte. Denna gång var det (bara) en person, Tomi Tornberg, som prästvigdesoch förordnades till t.f. khde i Ålands södra skärgårdsförsamling. Lycka till! Herren med dig!
Imorgon flyttar han till Föglö med sin familj. Resten av släkten förblir i Uleåborgstrakten.
Det som var lite intressant var att biskopen, de fyra assistenterna och jag som liturg, vi var alla män. Liksom Tomi, förstås. Eftersom jag uppfattade att Tomi har laestadianska rötter började vissa varningsklockor ringa. Biskoparna beslöt för några år sedan att inte ordna särvigningar för kvinnoprästmotståndare, alltså tillfällen då alla medverkande skulle vara män, bara för att också de mest rabiata kvinnoprästmotståndarna skulle ha möjlighet att bli prästvigda (utan att besudlas av kvinnliga prästers närvaro, alltså).
Nu råkade alltså ett sådant tillfälle ordnas. Sammanträffande? Jag frågade stiftsdekanen (domkapitlets andreman), och han menade att det just var en slump. Kanske det.
Å andra sidan, om könsfördelningen inte skall spela någon roll, så borde det inte vara ett problem att alla råkar vara av samma kön heller. Och alla herrarnas närvaro hade goda motiveringar, så det verkar inte ha varit något underligt i görningen...
Kanske jag är alltför misstänksam.
