Palmsöndagtankar

"Allt har sin tid
Det finns en tid för allt som sker under himlen.
En tid för födelse, en tid för död.
En tid att plantera, en tid att rycka upp.
En tid att dräpa, en tid att läka
En tid att riva ner, en tid att bygga upp.
En tid att gråta, en tid att le,
En tid att sörja, en tid att dansa.
Allt har sin tid
Det finns en tid för allt som sker under
himlen."

Det är orden ur Predikaren 3 som jag kommer att tänka på när jag läser berättelsen om när Jesus kommer till Jerusalem. Hans väg genom städer och byar har kantats av medgångar och motgångar. Han har funnit tro där han minst anade den, och saknat tro där han förväntade den. Han har mött människor av alla sorter och fått dela livsberättelser av skilda slag. Någon har frågat hur man får evigt liv. En annan har frågat vem som är störst i himlen. Någon har oroat sig för middagsplanerna, medan en annan har velat låta sig nöja med smulorna från Herrens bord. Han mötte sorg, han vände den till sinnesro. Han mötte förtvivlan, som han vände till framtidstro. Han mötte mörker, och lyste upp det med sitt eget ljus.

Allt har sin tid, och tiden rinner ut för Jesus, tiden på jorden. Han har ytterligare en bit att färdas, en bit att gå, och han behöver hjälp. Han tar hjälp av en ung åsna och rider vägen fram. Nu kantas den av mantlar, palmkvistar och jubelsång. Snart ska jubelsången tystna, men nu ljuder den och det är det viktiga.

Men även denna dag är den någon som vill förstöra glädjen. Som vill ta ifrån livsmodet, tron och hoppet. Och det är Mästaren själv som förväntas tysta sina lärjungar. Ingenting kunde vara mera främmande för Jesus. Han är inte den som tystar, men han som vet allt visste säkert att det helt nära skulle komma en tid, då hans lärjungar inte skulle våga stå upp för det de trodde på. Någon skulle till och med förneka vänskapen med honom.

Men Jesus ger tröst i orden. Orden som kanske riktas till Petrus som skulle komma att förneka Jesus inne på tempelgården tre gånger- och till alla dom och oss som inte alltid orkar, som inte alltid vågar, som inte alltid fattar – utan tiger.

Evangelium handlar om att det aldrig är kört. Om lovsången ljuder eller inte beror inte på oss. Om Gud finns eller inte beror inte på oss.

”Jag säger er att om de tiger ska stenarna ropa.”

Det finns en ton i världen – en lovsångston som ljuder oavsett vad. Ibland starkare, ibland märker vi den nästan inte alls. Den tonen vittnar om Guds närvaro. Mässan är en uppmaning att inte glömma, och att fortsätta kämpa vidare. Det är också vår mässa. Vi glömmer inte vad Kristus gjort för oss. Vi tar emot det bröd och det vin som är livet, som ger oss liv, livsmod. Förlåtelse, befrielse, mod, att med Mästaren orka en liten bit till på vägen.

”Därför att jag mötte dig på vägen och såg in i dina kärleksfulla ögon,
kan jag nu känna igen dig i sippans nyutslagna kalk.

Därför att jag hört dig tala förlåtelsens ord
Till min ängsliga själ
Kan jag nu också höra dig i sommarvindens sus
Och känna din närhet i blommans doft

Därför att min själs ögon uppfattat strålglansen
Kring din törnesårade panna
Kan jag nu se ditt ljus

I skogstjärnens klara vattenspegel
Och i soluppgångens bländande ljuskaskader,

Herre, tag min lovsång! ”

(Mait Hedberg)

Amen!

Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...