På söndag kör vi Salvadoranska bondemässan i Norrmalms kyrka. Jag hade fått (givit mig) i uppdrag att dra ut en liten lapp till församlingen så dom kan be med i det som ska bes gemensamt. Jag tänkte att trosbekännelsen och Vår Fader går bort, eftersom de står praktiskt längst bak i psalmboken. Återstår bön om förlåtelse. Men hur bra är det att församlingsborna möts i dörren med ett papper med en enda bön: "Gud, du som i Kristus..."
Även om jag tycker att den är väldigt befriande, upplevs det kanske av ovana kyrkobesökare som knepigt att sitta och "läsa på" syndabekännelsen innan "det börjar"....
Stod och funderade och kliade mig i huvet vid kopieringsapparaten när en av församlingens diakoner dyker upp, som på beställning. Ha ingen lapp alls. Säg till församlingen, att dom läser med det dom kan, resten får dom vila i.
Vad bra. Så ska jag leva. Jag ska göra det jag kan, resten ska jag vila i. Lära mig nytt kan jag göra sen.
