Som ett brev på posten ser man nu präster gå ut i lokalpressen och förkunna att dom inte tänker följa kyrkomötets beslut om välsignelse för homosexuella par. Ingen i deras pastorat ska behöva göra det. Det är mot deras samveten och mot Nya testamentet. Nu kommer kyrkan att välsigna pedofili och månggifte, och Svenska kyrkan skämmer ut sig inför hela kristenheten. Inga biskopar kommer att få gå i procession i Vatikanen mera.
Jaja. Frågan är vilket argument som väger tyngst.
Jag tycker självklart att rätten att säga vad man tycker är bra. Men jag undrar vilka själavårdsmässiga konsekvenser de här uttalandena får. Jag hoppas ju att homosexuella som kämpar med acceptansen låter bli att läsa vissa av tidningarna, men lokalpressen är svårare att värja sig mot. Men de homosexuella är kanske lika vana vid att höra att dom är mot Guds vilja som vi prästvigda kvinnor är.
Det finns stöd att få, och det tycker jag är viktigt att lyfta fram.Ekho består av kristna homosexuella som vet hur det är.
Sen behöver vi präster, musiker, vaktmästare, diakoner och andra som gärna jobbar med välsignelsegudstjänster stötta varandra, och våga säga vad vi tycker, så att våra röster inte dränks i all homokritik.
