En av fördelarna med att bo i en liten stad är att man känner vissa nyckelpersoner. En av dom viktigaste i Skara är PG på Statoil. Alla vet vem han är. Och vi var storkunder hos honom på den tiden då vi hade rätt skrotiga bilar. Nu är det bättre på den fronten, så det är inte så ofta som jag får tillfälle att besöka PG.

Men i morse var det dags för Fordens årliga ompyssling. Myyys, sa Forden. Riktigt högtidligt var det när jag lämnade den 7.05 i morse. PG tyckte att vi har för bra bilar. Så han blir snart avskedad. :)

När jag gick hem tänkte jag tillbaka på gamla bilar. Den första jag körde var familjens andrabil, en vit Opel Rekord. Den hade egenheten att släppa bensinslangen var 3:e mil, så då fick man skruva ihop den. Bensintanken var rostig också, så mer än 10 liter kunde jag inte tanka åt gången. Om vi stannade mer än 3 minuter i korsning började den koka. Jag körde nästan bara inom Götene kommun, så jag kunde ju planera det där rätt bra.

Bil nummer två var morfars himmelsblåa Ford Sierra. Den var jättelyxig, centrallås och rostskyddsbehandlad. Men den ville gärna stänga av sig när jag kopplade ur, så jag fick lära mig gubbkörning och ett moment som gick ut på att koppla ur och gasa upp till 3000 varv medan jag svängde. En annan egenhet var att den inte startade när det var mer än 10 minusgrader. Det gick ju bra så länge jag var i Lund, men i Västergötland blev det problem. Det var lönlöst att försöka med startkablar, det var bara att vänta tills det blev mildare.

Nu när vi har barn är det skönt att ha ordentliga bilar. Ford Mondeo och Hyundai Santa Fe, båda från det här århundradet. Dom startar och åker tills man bromsar. Plus att vi inte behöver ha någon av bilarna i garaget - blir massa plats över till annat.

Hörni, ni glömmer väl inte att byta till vinterdäck i tid. Halkan kommer plötsligt, och vi ska vara med ett tag till.