Det är väldigt opraktiskt att lida av spindelfobi. Det går åt massa tid att kolla överallt så det inte finns spindlar. Det kan komma spindlar från alla håll. När man har gudstjänst till exempel får man kolla så det inte kryper ner spindlar från altarblommorna. Dom finns i källare och förråd och kommer fram när man minst anar det.
Men nu har jag kommit på en behandlingsmetod, eller egentligen kom han till mig. Jag kallar den hushållsnära beteendeterapi och jag hoppas att Läkartidningen och Psykologförbundet uppmärksammar den här forskningen.
Hur går den till då? Jo, i hinken på bilden sitter en aktuell individ. Han har bara flyttat sig 2 cm på en vecka, så han är ju ingen Justin Gatlin precis. Men ändå. Han sitter där och ser läskig ut. Hinken står i grovköket, alldeles brevid tvättmaskinen. Varje gång jag grejar med något i grovköket måste jag titta på honom. Efter hand ska min spindelfobi avta.
Det som är praktiskt med den här metoden är att jag ägnar mig åt hushållsarbete samtidigt som jag behandlar mig. Helt kostnadsfritt för alla parter. Snacka om win-win- situation.
PS. (Edit 16:41) Det finns en bra grej med spindlar. Om det sitter en spindel på ett ställe, så vet man att det inte är något mögel där. DS.
