Feministiskt initiativ ska bli parti och börjar organisera sig. Frågan om ledarskap och makt är ju extra intressant i det här sammanhanget. I en arikel i DN idag redovisas olika synpunkter. Sofia Karlsson tycker att ett feministparti bör ledas av kvinnor, medan Ebba Witt-Brattström och Tiina Rosenberg tycker att det behövs fler manliga feminister efter könskrigdebatten. Favoritkandidaten Claes Borgström har erbjudits uppdraget men avböjt, "eftersom han inte anser det vara förenligt med uppdraget som JämO."
(Det tackar jag för. CB behövs där han är.)
Man och kvinna i ledningen, då. Handlar det om trovärdighet? Eller om matematisk exakt kvoterad jämställdhet?
När man fokuserar på könet handlar det om biologism, och jag tycker att biologismen är lika förtryckande som patriarkatet eller för den delen heteronormativiteten.
Om jag hade fått bestämma, så hade FI valt partiledare efter kompetens, inte kön. Målet för feministiskt arbete måste vara allas lika rätt till ledarskap. Det ska vara lika självklart att en man kan vara partiledare som att en kvinna kan vara det. Men det ska inte vara självklart att det ska vara just en Man eller en Kvinna.
