"När man läser om någons vardag, förändras ofta bilden av den personen. Just Linda Skugge, som för många framstår som en aggressiv feminist, visar sig vara som vilken arbetande tvåbarnsmor som helst. Hennes blogg flödar av omsorg om de två små flickorna och de gamla föräldrarna."
Jaja, även en feminist - aggressiv eller inte - behöver ju mat. Det kan ju vara intressant att läsa Skugge om man vill veta vad det är hon äter. Knaprar hon pepperoni för att få igång adrenalinet inför krönikeskrivandet? Eller är hon en potatis-och-fiskpinnar-typ, alltså lite praktisk men ändå halvfabrikat, eller köper hon pizza varannan dag?
Handlar hon torsk? Det får man inte göra, ju. Det kan man råka illa ut för på ledarsidorna. Det är fult att äta torsk. Israeliskt vin? Apelsiner från Jaffa?
Lurigt. Bloggeriets baksida är att man kan bli så privat att man glömmer bort sin attityd. Men Skugges attityd är väl just den att allt går bra. Bara hon tycker att det går bra. :)
En del retar sig på att personer som redan har sin givna plattform i media bloggar. Då kanske man ställer sig frågan varför man bloggar. Vi vanliga bloggar för att det är kul, men tidningskändisarna kanske bloggar för att deras chefer tvingar dom för att dom ska hänga med i tiden. Alla bloggar, då måste Linda Skugge också blogga, vad hon än tycker om det.
Hrm. Jag tycker i all välmening - och jag får tycka hur mycket jag vill på min egen blogg - att Linda skulle varva ner och göra lite annat än att skriva. Livet innehåller så mycket annat roligt. :)
