Det är väl lika bra att dom gör upp en gång för alla i Roks. Jag tycker också att det är rimligt att byta ordförande: hon är inte särskilt representativ. Kvinnojourernas arbete är alldeles för viktigt för att tjafsas bort.
Effekten av dokumentären "Könskriget" har fått allvarliga konsekvenser. På flera håll har kommunala bidrag ifrågasatts och dragits in. Misshandlade kvinnor får klara sig själva. För vem ska ta hand om dom nu då? Hade kvinnojourerna alls behövts finnas om socialtjänsten hade denna beredskap?Det är inte rimligt att frivilliga krafter lämnas med detta.
Jag kan förstå att det finns en del som inte håller med om den värdegrund som ROKS vilar på - alltså inte att män är djur - men att man ser den här typen av kriminalitet ur ett feministiskt perspektiv. Men Evin Rubar och berörda politiker borde fundera mer i termer av regeletik eller konsekvensetik innan man väljer att sabotera det enda skydd som misshandlade kvinnor har.
Innan bidragen dras in bör man upprätta en handlingsplan för hur stödet till dessa kvinnor (och män) ska fungera i framtiden, i kommunal regi. Nu handlar det inte om teoretisk filosofi utan om liv och död.
Jag hoppas att det utlysta extra årsmötet kan återställa förtroendet för Roks och ge dem arbetsro.
Ändå finns det en besk eftersmak. Frågan om försoning återstår att lösa. Innan män och kvinnor, grupper och individer respekterar och respekteras lär vi aldrig komma fram till någon jämställdhet. Och med kniven mot strupen är lika-lön och kvoterade styrelser en lyxfråga.
