i julas flyttade min bonusdotter Lisa hem till oss och det innebär en massa trevliga saker. Till exempel ett nytt stressmoment som kallas "Källeskolans föräldraförening".
I nyhetsbladet "Källenytt" uppmanas vi alla att gå på deras föreläsningar (ok, jag var inte på ff:s föreläsning om krishantering eftersom jag jobbar professionellt med det själv), skolgårdsfester (vem är ledig en vardag kl 13-15??) och vårfest i Fornbyn (bättre tid, 17.30. Då kan man flexa ut.)
Sånt här kan man stå ut med. Ska bara synka med Simons dagisfest och jobbets fritidsförenings aktiviteter. Vore kul att träffa hela familjen på en gång lite oftare också. :)
Men det som gör mig riktigt uppretad är resultatet av en enkät som gjort bland föräldrarna. Med kommentaren "resultatet visar att eleverna trivs och känner sig trygga på Källeskolan" redovisas följande svar:
"Jag blir ofta retad av kamraterna i skolan." Stämmer helt: 12, stämmer ibland:87, stämmer inte alls: 206.
"Jag leker ensam på rasterna." Stämmer helt:2, stämmer ibland:73, stämmer inte alls 232.
"Jag känner mig ängslig och rädd i skolan." Stämmer helt:2, stämmer ibland:21, stämmer inte alls:266
"Jag är med och bestämmer vad vi ska göra." Stämmer helt:92, stämmer ibland 179, stämmer inte alls: 26.
Vem av oss skulle vara nöjd med dom här siffrorna på vår arbetsplats?
Ska inte barnen vara viktigast? Kan man vara nöjd med att 12 barn ofta blir retade i skolan? Eller att 2 barn leker ensamma och känner sig rädda?
Nej, det kan man inte vara nöjd med. Inför nolltolerans mot mobbing i skolan!
